Hungerspelen

Hunger spelen
Kapitel ett.

Jag vaknar med ett ryck. Det rinner tårar nedför mina kinder. Idag är det slåtterdagen. Dagen då spelarna som repesenterar distrikt 12 i hungerspelen lottas ut. Hungerspelen... Vilket sjukt pogram, tänker jag. Hungerspelen är till för att skrämma oss i distrikten. Varje distrikt ska lotta fram en pojke och en flicka mellan 12 till 18 år för att skickas till huvudstaden och släppas ut på en arena där 24 stycken ungdomar ska döda varandra tills det finns en vinnare kvar. Alltså dör 23 oskyldiga flickor och pojkar i bara hungerspelen. Vi i distrikt 12 har ont om mat och vatten. Far har ett bageri som han byggt upp igen för hans föräldrar som dog när regimen släppte eldbomber över hela distrikt 12. Vi har mycket mer kol än mat. Jag går upp och klär på mig. Jag sätter på mig de svarta jaktbyxorna och slänger på mig en mörkgrön tröja. Jag går gäspande mot dörren och drar på mig de bruna gamla jaktköngorna. De är från mor. Även den bruna slitna jackan är från mor. Jag slänger över mors jaktväska över axeln.
Jag slår upp dörren och möts av en underbar höstvind. Jag känner lukten av frisk höst. Jag går fort över de gamla gatorna. Överallt finns det människor som inte har någonting. Visserligen hade mer än hälften av oss dött men deras gamla hus är förstört. Av regimen. Mor har berättat det för mig. Efter hennes andra hungerspel, kvartsekelkuvning som det kallas så bombade regimen hela distrikt 12. Ingen av fars familj överlevde. Jag tror att det var regimen som dödade mors syster Primrose. Jag vet inte säkert eftersom mor aldrig pratar om det utan far har nämt det någon gång.
Jag balanserar över den smala stora bron som består endast av två riktigt långa träd. Jag börjar springa när jag kommer till ängen till elstängslet. Jag lyssnar om strömmen är på men som vanligt är den avstängd.Jag kliver emellan och springer in i skogen. Väl inne i skogen hämtar jag min pilbåge och koger med pilar i ett hål i ett träd. Jag går djupare in i skogen och får syn på en ekorre i ett träd. Jag spänner bågen med en pil och siktar. Ekorren får syn på mej och jag skjuter genast i väg pilen. Mitt i ögat. Som vanligt. Jag lägger den i jaktväskan. Jag plockar lite växter och blommor till mor.
När jag plockat väskan nästan full med växter och ekorren så vänder jag tillbaka. Och dom gjorde stopp för hunger spelen, men det blev så stort uppror att det startade igen. Och det var efter hon fick mig och min 12 åriga broder Kinna , som är döpt efter mors stylist cinna som dog innan hon åkte upp till arenan för andra gången när det var kvartsekelkuvningsår som är vart 25e år.
Men nu får jag skynda mig hem igen till mor och far och byta om. När jag springer genom skogen och mellan staketet så tänker jag att jag kommer bli antagen till spelen och om jag gör det måste jag försöka tänka klart hela resan och på arenan. Jag undrar om jag ens kommer att fylla 15. Jag är ju bara fjorton år och fyller år om en vecka. När jag kommer in så ser jag mammas och pappas miner. Jag ser att dom ser livrädda ut. Dom vill väl inte att jag ska bli mördad. Jag badar en bra lång stund vilket är skönt. När min kropp är som russin så sätter jag på mig rena fina kläder. En helt vanlig klänning och ett par brunvita sandaler. Mor hjälper mig med håret,hon gör det med långsamma mjuka rörelser. << Kom ihåg vad jag och far lärt dig>> sa hon till mej. << Jadå>>försäkrar jag henne. -<<Kom ihåg att du inte får lita på någon om du blir med>> sa hon med darrig röst. Jag visste att haymitch antagligen kommer att vara handledare i år.<< Så, nu är du klar>> sa hon med gråten i rösten. Jag undrar om det är samma vapen som när mamma var med. När jag går på asfalten så märker jag att jag står i kön där dom sticker mig i fingret och tar blod. Jag hatar det för jag tycker att det gör ont. <<Nästa>> ropar hon och jag skvätter till. Jag sträcker fram handen till henne och hon tar ett stadigt och hårt tag och sticker mej i fingret. Det gör ont men jag är så stadig som jag kan. Sen trycker hon ner fingret mot pappret. <<Nästa>> ropar hon igen och jag går och ställer mig vid dom äldre tjejerna. Jag räknas faktiskt som dom äldre men jag känner att jag önskar att jag aldrig föds. <<Välkomna, välkomna. Glatt hunger spel och må oddsen alltid vara er gynnsamma>>säger hon som alltid är där och jag tycker hon blir konstigare för varje år. Hon ser ut som lite av en clown. Hon har lila afrohår med de sju meter långa klckskorna. Dom visar filmen som de alltid gör varje år.<< Och som vanligt tar vi damerna först>>säger hon och jag känner hur blodet isas igen. << Rose Everdeen! >>Säger hon jag känner hur jag nästan svimmar och jag går med darrande steg mot scenen. Det känns som attentat jag kommer att dö nu av rädsla nu.
-Och nu pojkarna. - Liam bose. Jag kände igen namnet det var någon liten tolvårig kille och jag kände att jag aldrig skulle klara av att döda någon som är så liten så jag hoppas att någon annan dödar honom. Jag vill ju bara överleva. << Ni hhar äran att repesentera distrikt 12 i den 93e hungerspelen.>> Vi får gå in i ett varsitt rum i rättens hus. Då kommer mor ,far Och min bror Kinna in i rummet nästan gråt färdiga. -Tre minuter, sa en av soldaterna.-Älskling du får inte sova rakt på marken utan skydd klättra upp i ett stort träd så högt du vågar, säger hon till mej. -Spring inte fram till vapnen och väskorna. Då är risken större att du dör, tillägger hon. - Jag älskar er säger jag och kramar om dem båda två. -Jag älskar dej också, säger pappa. -Var försiktig. Gå inte med i pakter eller grupper , säger han. - Nej då. Mor kramar om mej hårt. Far stirrar i väggen som om han ska svimma när som helst. Jag tar mej ur mammas hårda grepp och går till far. Jag kramar honom hårt. - Jag kan vinna..... Säger jag med så bestämd röst jag kan. - Du kanske kan vinna... Du är stark och du kan jaga...... Nu har kinna kommit in i samtalet. - Jag ska vinna också, mor tittar på mej med fundersam blick. - Mor! Jag är starkare än dej! Jag kan döda utan att få så stora skuldkänslor som du får! Jag märker att jag skriker. Mor ger mej sin Härmskrikebrosch. <<För att skydda dej. Jag vill att om du dör så ska du ha den>>. mor får nästan inte fram orden. <<tack mor>> viskar jag. <<Minuterna är slut. var vänlig gå ut>>en av fredsväktarna hade kommit in och våra tre minuter är slut. Jag kramar om far och Kinna. <<jag lovar att vinna>>ropar jag efter dom. Dom stänger dörren med en smäll. Jag går till dörren och öppnar en liten springa. "massor av fredsväktare, tänker jag. Det finns inte en chans att smita efter min familj.
Jag vill bara hem till mor,far och Kinna. Jag vill sitta i deras famn. <<var vänlig följ med oss>> 4 fredsväktare står framför dörren. Jag följer med dom ut till något som liknar en minibuss. Kvinnan som lottade ut spelarna från distrikt 12 sitter och väntar på oss i bilen. Hon börjar babbla om huvudstaden och att vi får leva som kungar några dagar. Sedan så stannar den och vi får gå på ett toppmodernt tåg. Vi sätter oss i två sköna snygga fottöljer. Liam ser ut som om han sett ett spöke. Han är kritvit och sitter med knutna nävar i knät. Då kommer haymitch in. Som vanligt är han stupfull. Jag har bara träffat honom några gånger när jag var yngre. Sista gången jag träffa honom va innan han åkte iväg till huvudstaden. Det var när jag var 11 år. << Tjena stumpan>>säger han glatt när han ser mej. Jag bara stirrar på honom. Han vet att jag har en god chans att vinna det här. Han har sett mej jaga. Och dessutom är jag vinnarnas dotter. << Kan jag?>> frågar han och pekar på stolen. << Ja visst>> Får jag fram. Jag märker att Liam bara stirrar ner i golvet som om han vore i chocktillstånd. << okej. Kan du jaga Liam?>> frågar haymitch Liam. Han säger ingenting. Haymitch suckar och tar med sej en flaska alkohol med till sin kupé. Jag märker att jag stirrar på honom och jag försöker fästa blicken på något annat. Jag reser mej upp och går efter haymitch. Han sitter vid ett bord med massa olika mellanmål. <<Vad är det med barnet>> han är irriterad. Det märks. << Han verkar som om han är i chocktillstånd>>Svarar jag honom. << Han kommer vara den som dör först>> muttrar han. Jag kan inte annat än att hålla med honom. För han är inte stark, han är smal som en sticka och liten. Det finns nog ingen som vunnit som bara var 12 år. Jag tycker om haymitch. Det är för att jag och haymitch är så lika i personligheten. Jag sträcker mej fram över bordet och tar tag i whiskyflaskan. <<Kan jag?>> han nickar och får fram ett leende. << Tycker mor din om att du dricker>> jag skrattar och sedan säger jag << Nej hon vet inte ens om det. Jag brukar dricka i smyg>> Han ler mot mej. Jag är så lik honom. Mor vet det men hon gillar det inte. Haymitch frågar om jag inte ska hugga kniven i bordet, som mor gjorde när han inte lyssnade. Jag skrattar igen. Det mor och far hatar mest är att vi har samma humor också. Jag tror Kinna kommer att sova hos mor och far inatt. Han reser sej upp och går till sin kupé. Jag gör detsamma. Jag går in på mitt badrum och släpper ut mitt bruna långa hår. Jag borstar det sakta med långa mjuka drag. Sedan gör jag den inbakade flätan mor brukar ha. Det brukar jag också för jag gillar inte att ha håret uppsatt eller bara nere. Jag känner mej inte bekväm i det. Hela tåget är proppfullt med mat och vakter. Det står två vakter utanför min dörr. Faktiskt Står det vakter utanför varje dörr. Och i alla matsalar och vardagsrum. Jag sätter mej på sängen och pillar på min brosch. Jag märker att mina ögon vattnas med tårar som faller ner för mina kinder. Jag saknar dom så mycket. Mest av allt far. Jag minns när dom blev tvungna att gå ut när tiden var slut. Far sa ingenting. Han fick kämpa för att inte gråta. Och Kinna, han sa nästan ingenting. Jag ska göra allt för att vinna. Jag är stark, jag kan jaga och jag får inga skuldkänslor när jag dödar något. Jag torkar bort tårarna och reser mej och går till haymitch kupé. Jag tar med honom till rummet där Liam sitter kvar. Haymitch börjar förklara saker som kommer att hända när vi är framme.
<<När ni kommer fram lämnas ni till era assistenter.>> Säger han. Då känner jag hur all alkohol kommer upp. Jag springer till toaletten och spyr upp allt. Efter mej kommer en vakt och hjälper mej att göra mej så ren som jag kan bli. <<Vi är i huvudstaden om fem minuter miss Everdeen.>> Jag går tillbaka till haymitch och Liam. Jag tittar ut i fönstret och då ser jag huvudstaden. Den är jättestor. Nog för att att folk sagt det men det är en annan sak att se den. Tåget stannar och jag kramar snabbt om haymitch innan jag går. Det är tusentals människor som skriker,klappar händerna och visslar. Alla ser hur dumma ut som helst. En del har grön,rosa,gul,svart,vit och blå hud. Endel har äckligt tjocka långa färgglada ögonfransar. Andra har färgat sina djur till riktigt starka färger. Jag kan inte kalla mej själv för en riktig djurvän men det där är inte normalt för det är djurmisshandel. Jag skadar aldrig djuren utan jag dödar dom med en gång. Då stannar tåget och när vi går ut möter fyra fredsväktare oss. Jag får går mellan två av dem. Alla skriker o klappar händerna omkring oss. Skrik rosa tegelväggar omringar oss. Jag leds in i ett stort rum med blanka vackra väggar och med en säng fast den är inte mjuk och är gjord av plast tror jag. Det är som ett stort badkar. Fast inte lika djupt. Jag blir tillsagd att ta av mig alla kläderna och jag vägrar först. Men sedan tar jag av mig i alla fall och lägger mig på badkaret. Dom spolar av mig och skrubbar mig rejält. Jag hatar att jag tvingas ligga naken med motsatt kön omkring mig. De vaxar benen på mig och jag försöker klämma in ett skrik inom mig. En tjej med äckligt långa rosa svarta ögonfransar och med grön hud borstar mitt hår och klipper lite i det. Sedan spolar dom av mig en gång till och sen sätter jag på mig en röd morgonrock i sammet. Jag blir lämnad ensam en stund och sen hör jag en dörr som öppnas. Det är en kille med lila pupiller och en grön linje som omringar hans ögon. Han har lite olivfärgad hud. << Hej! Jag är din stylist roman>> han tittar på mig som om han försöker läsa av mig. <<Rose>> svarar jag. Han har snälla ögon. <<I kväll har vi paraden.>> Ja och vi är gruvarbetare, tänker jag. Det är som han läser mina tankar för sedan tillägger han << Jag tänker inte göra er till gruvarbetare utan jag har tänkt mig något i stil med eld och värme.>> Han ler mot mig och jag ler tillbaka. << Du är ju trots allt Katniss Everdeen's dotter. Jag har tänkt mig en glödande brinnande dräkt.>> Han ställer säg upp och tar fram en helsitrande dräkt. Den är kolsvart med olika svarta motiv. Endel är blänkande svart som är vackert. Han trycker på armen av dräkten och den börjar glöda i svart och blå eld. Den är otroligt vacker och unik. Jag har aldrig sett nåt liknande.<<Nå va tycker du?>> frågar han.<<Den är vacker och helt unik>>. Svarar jag. <<Bra. För jag gjorde den speciellt för dig.>> fortsätter han. Jag ler. Han förklarar lite hur det går till och hjälper mig att sätta på mig dräkten. Jag och han får gå till en stor sal med vagnar med hästar som kör. Jag ser Liam och hans stylist. Han har samma dräkt som jag. Vi ställer oss på vagnen och väntar. Då hör jag en röst << fem,fyra,tre,två,ett.>> Då rullar vagnen med distrikt 1 iväg och sen åker distrikt 2 iväg. Innan jag vet ordet av börjar våran vagn att rulla. Vi trycker på knappen på armen. När vi kommer ut på paradvägen så hör jag hur alla skriker och visslar som galningar. När dom får syn på oss skriker dom ännu högre. Jag tar tag i Liams hand och tar upp den. Jag bryr mig inte om vad han tycker om det men det jag skiter faktiskt i. Jag vill bara ha sponsorer för att överleva. När vi håller upp handen med ett fast grepp om hans hand så betyder det att vi är stolta över att vara från distrikt 12 och att oss ska ingen missa. Publiken kastar rosor över oss och jag märker att jag ler. Vagnen stannar på sidan och vi tittar upp på den stora balkongen. President doit tittar ner på oss och säger << Välkomna. Spelare vi välkomnar er. Vi uppskattar ert mod och er uppoffring. Glatt hungerspel och må oddsen alltid vara er gynnsamma.>> Vagnen fortsätter att rulla och vi är tillbaka till startrummet. Jag går ur vagnen och en från distrikt 2 kommer fram till mej. << Det var ganska okej faktiskt.>> säger han och flinar. << Mer än okej >> Tillägger han. Jag flinar tillbaks. << Du hade inte så ful dräkt du heller>> svarar jag. Han har romersk guldig krigar dräkt. << Ja, jag måste nog dra mej tillbaka men vi ses på träningen?>> säger han. << Ja. Absolut.>> Svarar jag. Jag ler. Han ler tillbaks och går till sitt gäng. Då kommer haymitch. Han tittar frågande på mej. << Vad sa han till dej?>> Frågade han med allvarlig röst. << Han hälsade bara. Han ville kanske va lite trevlig.>> säger jag med lite spydig röst. Han ser på mej som om han var besviken på mej. <<Han ville inget ont>>Tillägger jag. Han verkar inte övertygad. Då kommer gamla effie. Hon är väldigt känslig. Men också väldigt trevlig. Hon är ungefär 50 år nu men hon har haft många operationer så hon ser typ ut som vanligt. Hon trippar fram till mej med sin en decimeter höga klackskor. Hon kramar om mej och frågar hur det är med mor och far. Jag svarar att dom mår bra. Hon tar med oss upp till vår lägenhet som är högst upp eftersom vi är från distrikt 12. Den är jätte stor med annorlunda möbler. <<Det är samma som när dina föräldrar var med.>> säger effie. Gröna stolar med brunt mönster. Dom ser mjuka ut. << Här borta är era rum. Ni kanske vill tvätta av er först innan kvällsmaten.>> säger effie. Det tänker i alla fall jag göra. Jag går till mitt rum och in i badrummet och går in i duschen. Jag duschar länge. Sen går jag ur duschen och börjar borsta mitt hår. Jag borstar det med mjuka långsamma drag. Jag hittar ett limegrönt linne och ett par svarta tajta byxor som jag tar på mej. Jag går runt i rummet och tittar. Jag sätter mej på sängen. Vattensäng. Skönt, jag kommer sova något inatt i alla fall. Jag hittar en dosa på nattduksbordet. Jag tar upp den i handen och drar över den med fingret. Ena väggen förändrats. Det blev en öken. Jag gör så tills jag hittar en skog. Jag låter den vara på skogen. Det blir skönast så. Jag går ut till middagsbordet. Det är framme massa med mat. << Kan du skjuta?>> frågar haymitch. <<Ja... Ganska okej faktiskt.>> Svarar jag. Han struntar i att prata med Liam. Liam äter dubbelt så mycket som jag. Han kanske va en av dom som inte hade ett hem. Ingen mat. Då kan man ju fatta att han är glad att få i sej mat. Jag tar lite lammgryta och potatis. Det är faktiskt riktigt gott. När jag ätit upp är jag så mätt att jag måste gå och lägga mej. Jag säger god natt till haymitch och effie och går in på mitt rum. Jag byter till en knallröd pyjamas. Det är skönt och avslappnande i sängen. Jag somnar nästan omedelbart. När jag vaknar nästa morgon så är klockan 6 vi ska inte ner till träningscentret förrän 9. Jag lyckas somna om två timmar. Klockan 8 kommer effie in. Hon är på gott humör. Hon ger mej mina träningskläder och säger att det är frukost om tio minuter. Jag går upp och går till badrummet. Jag sköljer av mej mitt våta svettiga ansikte och borstar håret och knyter ihop det till den vanliga inbakade snea flätan. Jag tittar på mej själv i spegeln. Jag stirrar länge på mej själv. Sen kommer jag på att jag ska hinna äta något innan vi går ner till träningscentret. Jag sätter på mej kläderna jag fick utav efffie och går ner till köket. Jag tar mej lite anka, bröd och vatten. Jag äter snabbt upp och ska just ta mej lite mer anka när Liam
slår till mej rakt i ansiktet.