The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 16

Jag öppnar dörren och går in i köket.

Det är väldigt tomt och tyst, så jag hoppar till när min mobil ringer. Jag tar upp den och kollar vem det är, det är Kat, igen, så jag lägger på.

Julia kommer upp brevid mig och tar min hand. Det känns tryggt med en annan människas närvaro, särskilt en så fin människa. Jag är inte direkt kär, men hon är väldigt fin.

Det sitter en lapp på kylskåpet där det står 'ring mig på det här numret' och ett telefonnummer under. Jag tar sakta upp min mobil och ringer numret.

"Anna, är det du?!"Säger Annas pappa direkt när han svarar.

"Nej, det är Felix..."Säger jag.

"Vart är Anna?!"Frågar han panikslaget.

"Asså, flippa inte ur nu, men hon är typ kidnappad..."Säger jag försiktigt.

"Herregud, ni har väl ringt polisen!"Skriker han.

"Ja, det är klart, både dom och vi letar."Säger jag lungt.

"Jag har blivit fast här, flygpersonalen har börjat strejka, men jag kommer hem så fort jag kan!"Säger han och lägger på.

"Jag borde nog ringa alla."Säger Felix och börjar slå in Oscars nummer.

~Wilmas perspektiv~

Vi kör iväg med mopparna och kommer till en liten asfalterad väg.

Efter att vi åkt ungefär 50 meter på den ser vi torkat blod på marken. Det är en stor fläck från där Oscar förmodligen låg och ett lite mindre tydligt blodspår som efter typ 5 meter slutar. Man kan se otydliga spår efter en bil som fortsätter framför oss men man ser att bilen har vänt på åkern brevid.

Slowclap for the one who did it...

"Han eller hon måste ha kört in i skogen!"Säger Omar som som vanligt inte kollar ordentligt.

Jag kollar på honom och sen på spåren på åkern och höjer ögonbrynen. Han rodnar och kollar bort.

"Nudå?"Säger jag. Omars mobil ringer och han tar upp den och svarar.

Har säger några kortfattade meningar och kollar sen på mig och säger:

"Nu ska vi till Anna."

Tio minuter senare

Vi parkerar utanför Annas hus och springer in.

Julia, Felix, Oscar, Saga och Ebba står där.

Oscar gråter igen...

"Vi ringde Annas pappa, och han kan inte komma hem, flygpersonalen strejkar tydligen."Säger Felix och kollar sorgset på oss.

~Annas perspektiv~

Jag har varit här i sex dagar nu, och han har redan våldtagit mig en gång, och misshandlat mig fyra gånger. Med kniv.

Jag sitter och tänker när jag får min lunch. Det är köttbullar och makaroner, två köttbullar och makaronerna hade förmodligen fått plats på min halva handflata.

Jag äter maten och efter en timme kommer han in med ett elakt flin.

Han sätter sig på huk och ljuset från lampan reflekteras i hans glasögon.

Juste, glasögonen!

Jag sparkar på ena glaset och en stor bit trillar ur. Han kastar dom på marken brevid mig och dom går sönder ännu mer, perfekt.

Han slår mig på kinden och går ut.

Jag kollar på glasögonen och jag börjar finslipa planen.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är jätteledsen för sent, dåligt och kort kapitel, men jag vet inte vad jag ska skriva :(...