Kapitel 3

436 10 1
                                    

Efter att jag och Isaiah stått och kramats ett tag och vi har tagit hand om kropparna (vi ringde polisen och anmälde det som mord), så gick jag och vilade mig i soffan resten av dagen. Där låg jag med popcorn som Isaiah gjort till mig, och tittade på klassiska, tråkiga kärleksfilmer. Jag hade en filt uppdragen ända till hakan och jag hade det faktiskt riktigt bra. Bortsett från tankarna på vad jag haft för mig tidigare på dagen. Polisen kom på eftermiddagen och förhörde både mig och Isaiah. När dem började ställa misstänksamma frågor, tvekade inte Isaiah en sekund innan han tvingade polisen att "veta" att det inte var vi. Isaiah var som vanligt inte hemma, och dem enda ljuden som hördes i den lilla lägenheten var dem knakande väggarna och toaletter som spolades.

Senare på eftermiddagen kommer Isaiah hem med några dussin blodpåsar.
"Hej, hur är det?" , frågar han och låter för en gångs skull medlidande. Han släpper ner kassen med vår föda på soffbordet.
"Bra tror jag" svarar jag och ler ett matt leende mot den mörkhåriga mannen. Det rycker lite i hans ena mungipa och jag tycker mig skymta ett leende i hans ögon också. Det är första gången han ler på riktigt mot mig, tänker jag. På ett helt år. Plötsligt känner jag mig irriterad vid tanken på att han aldrig är hemma, fast att dem stundernas dem mest obehagligaste.
"Vad gör du hela dagarna egentligen? Är du ute och knullar upp brudar på strippklubbar eller?" Orden bara slinker ur mig och jag ångrar direkt vad jag sagt. Jag sjunker ner ännu mer i soffan när han lutar sig fram mot mig. Jag sväljer hårt och väntar på ett slag mot kinden. Men det kommer inget.
"Det är ju det jag har dig till" säger han, fast nu med det äckliga leendet han använder i vanliga fall. Nu är han så nära att jag känner hans andedräkt mot mitt ansikte. Den luktar blod. När hans mjuka, kalla läppar snuddar vid mina, kommer jag på hur jag ska göra för att undgå situationen denna gången. Jag spelar med. Jag trycker mig mot honom, drar mina händer genom hans hår. Kysser honom så jag nästan tappar andan. Jag känner hur han alltmer slappnar av och samtidigt känner jag mig extremt stark. En enorm energi inom mig. Han ligger över mig och kysser mig som aldrig förr. Mina händer håller jag i ett fast grepp runt hans huvud. Jag räknar till tre i mitt huvud och gör det. Med all kraft jag har, vrider jag snabbt om hans huvud och hans muskulösa kropp lägger sig slapp och tung, som en säck potatis över mig. Jag släpper hans huvud och rullar ner hans kropp från mig. En liten duns hörs när hans kropp åker ner i golvet. Jag sätter mig upp och känner mig plötsligt illamående. Vad fan håller jag på med? När han vaknar, vad kommer han göra då? Tortera mig till döds? Eller som han brukar, misshandla mig och våldta? Ja, här kan jag inte stanna i alla fall, tänker jag och sticker snabbt ut i mörkret.

Om vampyrer fannsWhere stories live. Discover now