Maya Scar och Natt Fängelset

Jag blir erkänd och jag fattar inte varför

" Så vad var det Annabeth och Keiron ville säga till dig?" Undrade jag på kvällen.

Percy och jag stod vid stranden och kastade macka samtidigt som solnedgången.
Han bet i sig i läppen och kastade en sten som for direkt ner i vattnet med ett 'plump' ljud. Jag märkte att han tvekade och ville inte riktigt svara.

" Kom igen, Percy. Du kan åtminstone berätta till mig. " sa jag och vände mig mot honom " Jag skvallrar inte för någon. "
Percy suckade.
" Det är det här om att jag är Poseidons son. Zeus, Poseidon och Hades hade svurit en ed om att-"
" Jag vet. Luke berättade den delen. " avbröt jag.
" Iallafall. Zeus och Poseidon har bråkat mycket senaste tiden eftersom att Zeus mäktigaste vapen, åskviggen eller huvudblixten som den kallas, har blivit stulen." Berättade Percy.
" Men varför behöver du veta det?" Undrade jag.
" Jag kommer till det. " sa han otåligt " Eftersom att Poseidon har försökt att störta Zeus från sin tron förut anklagar han Poseidon, som erkände mig igår kväll. Han har alltså också brutit eden. Nu anklagar Zeus mig för att jag har stulit den. "
Jag spärrade upp ögonen.
" Har du stulit Zeus, den mäktigaste guden av alla, huvudblixt?!" Sa jag och gapade.
Percy fnös.
" Absolut inte. Zeus är galen. Han vill också döda mig. "
" Varför då?!"
" Det kan jag inte berätta. "

Jag stirrade på honom. Var han seriös?

" Percy kom igen. " sa jag.
" Keiron och Annabeth har förbjudit mig att avslöja. " svarade han bestämt.
" Vad har Annabeth ens med allt det här och göra?! Du har inte ens känt henne i en vecka men hon får veta allt? Percy, du är min enda vän och vet att jag inte skulle skvallra." Sa jag och kunde inte låta bli att höja rösten.
" Annabeth visste allt det här innan, innan mig! Jag kan inte berätta just det här för dig." Svarade Percy och blängde på mig.
Jag svarade inte, utan gick bara iväg utan att säga något.

Jag gick in i skogen och gick en bit. Tillslut satte jag mig ner vid ett träd. Jag lutade huvudet bakåt mot det och lät de sista solstrålarna kittla mig på ansiktet.
Några få fåglar satt i tallarna och sjöng och jag lyssnade till dem och vattnet från Long Island sundet som porlade. Jag blundade och njöt av den fridfulla känslan.

En kvist knäcktes bredvid mig. Snabbt tittade jag åt sidan för att upptäcka att Percy satt bredvid mig.
" Förlåt, jag vill berätta för dig, men det är topphemligt. " sa han och suckade.
Jag suckade också.
Jag sa inte att jag var orolig för honom eftersom att Zeus vill döda honom, men det var jag.
" Förlåt, det är bara det att...det har hänt så mycket senaste tiden. " förklarade jag.
" Jag vet. Ända sen skolan och Mr. Parkington. " sa Percy och log snett " Vi som oroade för att få en utskällning av honom. "
" Alyssa, Sarah och den blå hårsprayen. " sa jag kunde inte låta bli att le.
" Du var ju kreativ iallafall. "

Nu kunde jag inte låta bli att skratta. Jag hur att han tittade ut över vattnet innan han också började skratta.
" 'Percy du är så het!'" Sa jag och härmade Sarahs pipiga röst.
" 'Maya, du som aldrig haft en pojkvän vet ingenting!'" Sa Percy och härmade Alyssa.
Jag suckade.
" Det känns så länge sen. " sa jag.
Percy nickade och la armen runt min axel. Jag lutade huvudet mot honom.

Vi hade inte känt varandra så länge men Percy kändes redan som en bror till mig. Jag ville bara sitta sådär för resten av mitt liv, utan att behöva tänka på allt annat.
Tillslut somnade jag där ute i skogen, med min bästa vän vid min sida.

Även om det hade varit så fridfullt innan jag somnade så var mina drömmar raka motsatsen.
Jag var fast i Nyx palats och ett svart moln av skuggor som jagade mig samtidigt som gudinnans röst ekade mellan väggarna: ' Du vet att du inte hör hemma någonstans. Ingen kommer stanna för evigt med dig. Du kommer inte ha någon frihet. Jag kommer besöka dig och du får ingen frid förutom döden. Maya Scar, min pärla, det är ditt öde. Du kommer vara evigt krossad. '