Amulettbärarna

Del 9

Vi har möte. Eller, alla sitter tysta och väntar på att jag eller Olivia ska säga något. Olivia tittar på mig. Jag nickar. "Vi tror vi vet vad vi ska göra" börjar hon. Jag reser mig upp för att hjälpa henne. "Olivias spådom handlade om healingamuletten..."

"Vad e healing?" undrar Zakaria. "Att hela" säger jag. "Att läka sår med hjälp av magi. Fler frågor?" ingen säger något. Jag fortsätter. "I spådomen fanns också två nyckelord. Tara och Artemis. Vi tror att det handlar om Artemis Fowl och vättar. Vättarnas heligaste plats är Tara och Artemis upptäckte att de levde under jord. Vi tror att vi kommer hitta healingamuletten i Tara, men behöver Artemis hjälp. Frågor?" händerna sträcks upp. Jag vill nästa skratta. Det är som om vi satt i klassrummet igen. "Eliz" säger Olivia. Eliz skrattar till när alla kollar på henne. "Två frågor: vem är Artemis och vad är Tara?" 

"Artemis är typ ett geni. Tara är en helig källa som ligger i Irland".

"Är vi i Irland?" säger Ella. "Ja" säger jag. "Men då kan vi ta oss hem till Sverige" säger Stella. "Det funkar inte så..." säger jag tvekande. "Vem bryr sig?" säger Alex. "Jag vill ut härifrån". Fler börjar skrika och ordningen är upplöst. Jag och Olivia står i ett hörn. "Jag har en ide" säger hon. "Vi delar upp oss i tre grupper. Grupp ett åker och försöker hitta Artemis och grupp två..."

"Försöker hitta någon av vättefolket?" föreslår jag. Olivia nickar. "Den tredje sannar här och vaktar grottan".

Efter att vi förklarat hur det ligger till, delar vi upp oss. Jag, Lovisa, Viktor, Ella, Alex och Felix ska försöka hitta en pyssling. Olivia och resten av killarna ska leta reda på Fowl Manor, Artemis slott till hus. Tjejerna stannar i grottan. "Vad ska vi säga till honom?" undrar Olivia. "Jag tror inte någon av oss vet speciellt mycket om Artemis. Jag funderar. "Vi vill prata om Holly Short" säger jag. "Vi vill prata om Holly Short" mumlar Olivia. Och sen, med gemensamma krafter, skjuter vi upp dubbeldörrarna.

Jag igen. Eftersom jag bara var med ena gruppen fick jag höra vad som hände i efterhand. Ville bara säga det.

Vi klev ut genom porten och hamnade i en skog. När jag vände mig om var inte den andra gruppen där. "Så vad gör vi nu?" frågade Zakaria. "Min mobil funkar!" ropade Hugo N. "Kan vi inte köra det där stället i Maps?" undra William. "Vi testar". En liten stund senare är vi på väg. Vi kommer fram till en motorväg och följer den. Det börjar mörkna. När killarna började undra om Rebecka bara hittat på allting och börjat bli allvarligt arga på henne, såg vi slottet. Vi skyndade dit och upptäckte att grindarna var låsta med kodlås och muren var fem meter hög. Vi satte oss och vänta medan Zakaria och Hugo N gick iväg för att leta efter en bakdörr. Vi hade tur. Efter en stund, typ 20 minuter, kom en bil körande in genom grinden. Vi smet in bakom den. Vi gömde oss bakom ett träd och efter en stund vågade vi gå fram och ringa på. "Namn och ärende" sa en röst. "Ee, Olivia, Leo, Simon, Hugo och William. Vi vill prata om Holly Short". Det var tyst i en halv minut. Sen öppnades dörren. En blek kille med mörkblå ögon och svart hår, lite lik Felix öppnade dörren. Han kanske var 14 år och hade kostym på sig. "Vem är du?" frågade Leo. Han log ett skräckfilmsleende. "Mitt namn är Artemis Fowl".