The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 17

Bara en snabb sak innan jag skriver! Om jag inte har skrivit tex. ~Julias perspektiv~, innan ett kapitel så är perspektivet dens som förra kapitlet slutade med!
//Anna
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det har gått nio dagar sen jag förstörde glasögonen, jag har nästan skurit igenom repen, och jag har tänkt på flera sätt att rymma, och kommit fram till ett grundplan: Knocka honom, ta hans mobil och springa ut. Känner jag igen mig springer jag till närmsta igenkända byggnad, annars springer jag till närmsta allmänna ställe och ringer därifrån.

Lunchen kommer som vanligt in genom dörren och jag äter.

Sen skär jag av det sista av repen och behåller en ganska lång bit på höger arm, som ett vapen...

Jag reser mig upp och ställer mig framför dörren och står där tills han kommer in.

Jag slår honom i pannan så han trillar ihop och tar upp mobilen han har i fickan och springer ut ur rummet.

Jag irrar runt i det stora huset som är helt gjort av typ betong och med likadana lampor var ungefär tionde meter.

Tillslut kommer jag till slutet av en korridor med en skylt som det står 'EXIT' på, med stora bokstäver.

Jag öppnar dörren och går ut på något som ser ut som en innergård till flera hus, jag kollar runt och känner igen mig. Jag är vid baksidan av studion.

Jag springer dit och knappar snabbt in koden och springer in, det hörs ett klick när dörren blir låst automatiskt. Jag springer genom korridoren, knappar in koden och springer gdnom studion till grupprummet.

Mikis sitter där och hon kollar upp på mig när jag kommer in.

"Herregud Anna! Vad har hänt?!"Säger hon.

"Asså jag blev liksom kidnappad för två veckor sen..."Säger jag."Har du Oscars nummer, jag kan inte det utantill."

"Ja, men han kommer nog inte svara om jag ringer, det har ingen av killarna gjort sen Daff sa det som han sa...men han ska få behålla jobbet."Säger hon.

"Men jag har en mobil här, jag ringer ifrån den om jag får numret."

Hon säger numret och jag ringer. Han svarar nästan direkt.

~Oscars perspektiv~

Det har gått två veckor sen Anna försvann och mitt hopp om att hon ska komma tillbaka har bit för bit börjat plockas bort.

Vi sitter i Omars soffa när min mobil ringer. Jag tar upp den och när jag inte vet vems numret är blir jag lite förvånad men jag svarar.
"Oscar?!"Säger den som ringde.
"Anna..."
"Jag har saknat dig så sjukt mycket!"
"Vart är du? Jag kommer!"
"I studion..."
"Jag är där om tio!"

"Kom!"Säger jag. Jag är glad för första gången på länge.

Utan att fråga varför följer dom efter mig och vi åker till studion.

Jag springer in i "hallen" och vidare till grupprummet.

Anna sitter där tillsammans med Mikis och när hon får se mig lyser hennes vackra ansikte upp i ett leende och hon springer fram till mig.

Jag kramar om henne och hon känns mycket smalare än förut, men jag bryr mig inte.

Hon borrar ner sitt huvud i min axel och börjar gråta. Men hon ler, så jag antar att det är glädjetårar. Jag gråter också.

Allting är så perfekt, jag skulle vela frysa tiden och stå såhär föralltid, för det är det här jag har saknat mest, hennes närhet.

Alla dom andra kommer in och springer fram till oss när dom ser henne.

Vi kramas en stund och sen släpper vi henne.

"Vem var det som gjorde det?"Frågar Mira. Men Anna hinner inte svara innan hon faller till marken. Ogge hinner ta emot henne och jag drar snabbt upp min mobil och ringer efter en ambulans.

Den kommer efter några minuter och jag och Julia åker med.

Anna vaknar lyckligtvis precis innan vi kommer fram, men hon måste ändå in och kolla så hon är okej.

Medans hon gör det kommer dom andra på mopparna och jag ringer till polisen och säger att hon lyckades ta sig ut.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Asså shiet över 800 reads nu!