Att växa upp

Del tolv - Valpblicken

Del tolv - Valpblicken

Är det smart att hänga i skolan efter klockan fem? Är det normalt?

Är det normalare att hänga i skolan efter klockan fem med händerna fulla av colaburkar? Jag tvivlar starkt på att Nils har tänkt genom detta ordentligt.

- Du vet så som de brukar göra i filmer med en hink med vatten över dörrkanten. Undrar hur det blir med cola, säger han med en ovanligt exalterad röst. Det är nästan så att man blir orolig för hans psykiska hälsa.

- Vilken rum ska vi göra det i? frågar jag när vi smyger runt ännu ett hörn i skolan.

Han vänder på sig och möter mig. Hela hans ansikte lyser.

- Du får se, säger han och fortsätter smyga.

Jag skrattar lågt.

- Det är en sådan hemlig sak, va? Han svarar mig inte, men efter några fler hörnsmygningar stannar han utanför kuratorns rum.

- Här? säger jag. Han nickar belåtet.

- Hon är inte här imorgon och hon låser aldrig dörren, säger han och går in försiktigt. Jag vet faktiskt inte hur han vet allt det här, och jag vill nog inte veta heller.

När vi kommer in luktar det kliniskt rent och alla papper ligger i perfekta högar. Vilken pedanttant är min första reaktion. Jag har faktiskt aldrig varit hos kuratorn, men jag har följt Amanda hit. Hon behövde prata om hur hon inte blir sedd eller inte får uppmärksamhet hemma av sin mamma, vilket jag tvivlar på. Så bortskämd som hon är. Men jag lät henne hållas, som gamla Ava alltid har gjort. Det ska det bli ändring på nu. Nya Ava ska säga allt hon tycker.

Nils går fram och ställer hinken på det rena bordet. Hinken han har hittat är inte den renaste. Den är egentligen blå, vilket man kan se på kanten, men nu är den jordfärgad. Några jordfläckar från botten ramlar av på bordet. Jag kan se en bild framför mig hur kuratorn får ett  anfall hon själv och kommer att behöva uppsöka psykolog. Jag ler litet åt tanken.

Han kollar på mig och pekar på colaburkarna.

- Ska vi hälla i dom nu, eller? frågar han mig. Jag tajtar mitt grepp om burkarna. Jag känner mig lite olustig, hur bra kommer det här att fungera egentligen?

- Jag måste bara få klarhet i hur allt ska fungera. Hur kommer Erik att komma hit imorgon?

Nils kollar misstroget på mig.

- Tror du inte att jag har koll på det eller? säger han kaxigt. Jag ger honom ett höjt ögonbryn som gör att han fortsätter.

- Jag vet från kontakter att Erik har ett möte imorgon morgon med kuratorn och då kommer han att gå rakt i min fälla! säger han ovanligt glatt med en fin handgest på slutet. Jag vågar inte fråga hur dum någon är att de stämmer tid hon är borta och att det borde vara vår fälla, och inte enbart hans.

Jag nicker litet och ställer alla sju colaburkarna på bordet bredvid hinken. Nils börjar öppna burk efter burk och häller ner innehållet i hinken. Det blir några decimeter i hinken och olustkänslan växer.

- Hur länge har du planerat det här? frågar jag honom. Han häller ner det sista innehållet ur burken.

- Just det här pranket har jag inte planerat så länge, men att vilja hämnas har jag nog velat sedan vi hamnade i samma i klass i fyran. Sedan dess har det bara växt. Du ser ju själv hur hemska de är, avslutar han och skrattar litet.

- Vad gjorde de mot dig i fyran? frågar jag ganska tyst. Det är nästan så att jag inte vågade yttra orden. Han kollar på mig på det där sättet han gör ibland.

- Inte så snälla saker, säger han med ett litet sorgset leende. Det blir tyst och jag vet inte om jag väntar på att han ska säga mer eller om jag själv ska säga något. Det är för tyst för mig.

- Nu vill jag anordna den här hinken, säger han och tar upp den i handen. Jag hjälper till underifrån när vi ställer den på dörrkanten. När vi är klara och går en bit från dörren märker vi en sak.

Dörren är inte är tillräckligt öppen för att vi ska kunna ta oss ut därifrån. Det finns heller inga fönster eller andra dörrar. Jag tittar på Nils, han ser besviken ut.

- Ska vi försöka hålla hinken från utsidan av rummet samtidigt som vi drar in dörren en bit? frågar jag för att försöka få Nils att se lika glad ut som han gjorde innan. Han skakar på huvudet.

- Båda behöver ju inte stanna här, en kan ju gå hem och den andre får stanna här tills imorgon, skämtar jag lite. Då tittar han upp på mig.

- Vi kan väl båda stanna här tills han kommer? Jag glor rent utav på honom. Menar han allvar?

- Jag tänker då inte stanna här ensam en hel natt, vad ska jag göra? Jag har inte ens en mobil, fortsätter han.

- Vi kanske ska skita i hela hysset då? säger jag delvis i shock. Han kollar på mig igen.

- Det tänker jag verkligen inte göra, säger han argt. Jag har väntat så länge på att få göra något åt det och jag vägrar avbryta nu när jag dessutom har hittat någon som känner som jag. Eller det var iallafall vad jag trodde, säger han ännu argare och glor stint på mig. Jag vet inte hur jag ska ta det. Känner som han? Jag gillar inte Erik nej, men är jag beredd på att göra allt detta för att sätta dit honom? 

- Snälla, säger Nils och tittar mig i ögonen.

Det var det ja. Jag får väl sova här inatt då.

-_-_-_-_-_-

Oohhh. Jag känner lite att detta är ganska kliché, men jag hoppas att detta blir bra ändå. Jag har ofta tänkt på hur det skulle bli om man skulle övernatta på skolan. Vi får väl se vad som händer.. ;)

Jag märkte nu att i Engelsfors-trilogin så heter de "elaka" killarna också Erik och Rickard. Jag har inte tagit namnen därifrån, det är helt slumpat. 

Klicka gärna på "Vote"-knappen om ni tyckte den var bra, då känner jag mig mer taggad att skriva mer! :)

Jag vill verkligen veta vad ni tycker om denna del? Är det för kliché? Går det för fort fram? Berätta för mig! :)

- Skogseja