The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 18

Jag ger Anna en snabb puss på munnen när hon kommer ut ifrån rummet där hon blev undersökt.

"Så länge jag äter bra klarar jag mig."Säger hon och ler.

"Vi måste till polisen."Säger jag och ler tillbaks.

"Jag vill byta om först."Säger hon och kollar ner på den halvt genomskinliga klänningen.

"Felix vi tar din moppe!"Säger jag.

Han kastar nycklarna till oss och vi går ut.

Jag ger henne min jacka och hon ler och sätter på sig den.

Vi åker hem till henne och hon går upp till sitt rum, jag smyger sakta efter och när jag kommer in i rummet står hon med ryggen mot mig i bara underkläder. Hennes rygg är full av blåmärken.

Jag går sakta fram till henne och lägger försiktigt mina händer på hennes midja. Hon hoppar till och lägger handen för munnen.

"Du är trygg här."Viskar jag i hennes öra.

Jag omfamnar henne bakifrån och snurrar runt henne och lägger min panna mot hennes.

"Vet du vem som gjorde det? För jag ska fan döda den jäveln."Hon nickar och lägger sina armar runt min nacke och borrar ner sitt huvud i min hals.

Hon går in i sin garderob och kommer efter en stund ut med ett par beiga shorts och ett grått linne. Trots dom tråkiga färgerna ser det helt underbart ut.

Jag tar hennes hand och vi går ut och åker till polisen.

Vi stannar utanför och jag ringer våran "kontaktpolis" Linda och säger att vi är här.

Vi går in, och efter 5 minuter kommer hon och leder oss till hennes kontor.

Vi går in och får sätta oss på en varsin stol. Jag tar hennes hand och ler mot henne.

~Annas perspektiv~

"Jag heter Linda, och du måste vara Anna."Säger hon. Jag nickar.

"Vet du vem mannen var?"

Jag nickar igen och kniper ihop läpparna.

"Det är min farbror. Peter Eliasson."Säger jag och jag känner hur en liten tår åker ner för min kind.

"Jaså."Säger hon och antecknar."Signalement?"

Jag drar upp min mobil ur fickan och visar en bild av pappa och mig.

"Såhär, fast han har annan frisyr och ett ärr över vänstra ögonbrynet, och andra glasögon, eller inga alls. Han på bilden är min pappa, dom är enäggstvillingar."Säger jag. Hon antecknar mer.

"Exakt hur hände allting?"

"Det började innan jag ens var född. När mamma och pappa träffades...

Det var ett tag efter dom hade träffats och mamma skulle träffa pappas familj.

Hon var bjuden på middag hos dom och Peter blev kär i henne så fort han såg henne, men hon älskade ju pappa, och även om dom är enäggstvillingar är deras personligheter helt olika. Peter har kort stubin och brydde sig aldrig om skolan.

Pappa har däremot en längre stubin och även om han inte hade högsta betyg så försökte han.

Iallafall så blev mamma och han väldigt bra vänner, men efter några månader sa han att han var kär i mamma och försökte kyssa henne, men eftersom att hon älskade pappa sa hon såklart det och puttade bort honom när han försökte kyssa henne.

Efter några månader flyttade han till New York och ungefär ett år efter att han hade flyttat föddes jag.

Vi såg honom inte föräns jag var åtta, då han kom tillbaka. Han bröt sig in på natten och låste in pappa i ett rum och våldtog mig och mamma. Dagen efter kände jag mig äcklig och ville inte gå till skolan, men eftersom han var kvar kunde jag inte vara kvar hemma. Mamma hjälpte mig att sminka över blåmärkena och jag gick till skolan. Han var kvar i två år, eller ja vi var kvar i två år.

Det var en kväll när han var ute sent och hade glömt nycklarna hemma.

Jag och mamma fick gå runt fritt i huset och varje gång han var ute sent kollade vi om han glömt nycklarna, och den kvällen hade han det.

Vi hade precis släppt ut pappa när han kom tillbaka. Han började slå oss, men jag fick tag i en kniv och skar honom över ögonbrynet och slog honom i huvudet och sen stack vi.

Jag vet inte varför pappa stannade i Stockholm medan jag och mamma lämnade allt bakom oss och flyttade till Borlänge...

Aja, för två veckor sen kom han tillbaka och kidnappade mig, eller inte riktigt kidnappade, mer tillfångatog..."Tårarna rinner ner för mina kinder under dom sista meningarna.

"Jag vill inte komma in på något känsligt område, men du säger att din mamma älskade din pappa men att du inte vet varför dom separerade. Hur exakt hänger det ihop?"Frågar hon.

"Hon fick cancer sommaren 2012, alltså för två år sen, och dog för ett tag sen. Det är däför jag flyttade tillbaka."Svarar jag och känner hur jag blir mer och mer lik en panda.

"Vad gjorde din farbror mot dig under dom två veckorna du var kidnappad?"Hon fortsätter att fråga ut mig och verkar skita i att jag knappt kan prata.

"Han våldtog mig en gång och misshandlade mig några gånger."

"Du kan gå. Och jag är ledsen över att du är ledsen."Jag reser mig och går ut ur rummet. Oscar kommer efter och utanför ställer jag mig med ryggen mot väggen och blundar.

"Oscar, jag är sjukt ledsen för att jag inte har berättat sanningen för er innan, men ingen utom jag, mamma och pappa har vetat. Inte ens Saga, Ebba eller Fille."Säger jag. Han kommer fram till mig och kramar om mig. Jag lägger händerna mot hans bröstkorg och lutar pannan mot början av hans hals.

"Jag förstår dig, jag skulle ha gjort exakt samma sak."Han borrar in ansiktet i mitt hår och jag känner hur sjukt mycket jag älskar honom bara för hur förstående och omhändertagande han är, och jag känner mig lycklig av att jag älskar honom på alla andra sätt också.