Kitty och Svarta Pärlans hemlighet

Hundens gnäll

Bilen stannade vid en hamn som var kantad av små vita hus. Runt husen växte stora rosenbuskar. Bess gick ut ur bilen öppnade bakluckan med bagaget. Hon räckte hennes två vänninor varsin väska och begav sig sedan för att lämna det i huset. Bilresan hade varit lång och det var skönt att röra på sig.
De genade vägen och öppnade sedan dörren till huset. I huset fanns tre sovrum. I det på övervåningen skulle tjejerna sova medan Kittys moster och morbror som skulle komma om några dagar skulle sova i sovrummen på nedre plan.
Bess öppnade fönstret och lät ny luft strömma in i huset. I sovrummet fanns två sängar.
" nån måste sova på madrass" sade George som sedan gick och hämtade en madrass.
Bess som nu förstått att nån måste sova på madrass skyndade sig att paxa  ena sängen till höger.
" jag kan sova på madrassen" lugnade Kitty henne.
George kom upp med madrassen och de hjälptes åt att bädda den.
De var ganska sent så de bestämde sig för att packa upp i morgon och gå och lägga sig.

En hund skällde nån stans utanför. Bess som hade somnat så fort förut hade nu vaknat mitt i natten med kudden över huvudet. Då och då gnydde hon till som höll både Kitty och George vakna. Hunden tystnade inte. Det kändes bara som om den kom närmare.
" vi kan köpa öronproppar imorgon om den kommer tillbaka" sade Kitty till sin vän- men försök sova nu.
George gick fram till fönstret för att se efter vad som hände.
" det står en hund ute på vågbrytaren " sade hon till sina båda vänner.
" få tyst på den" gnällde Bess och
tryckte kudden hårdare mot huvudet. 
" försök bara sova" sade Kitty som började bli trött på Bess gnäll.
" nu får du ge dig Bess, du håller oss andra vakna" klaga George.
Bess nickade och försökte vara tyst men då och då gav hon ifrån sig ett litet pip.
Nu när Bess tystnat hade hundens skällande nästan blivit värre.  Det lät som den gnällde.
George som inte verkade det minsta irriterad på hundens gnäll hade redan somnat om men den höll både Kitty och Bess vakna.
Efter en stund kände hon ur sömnen tystade ner hörseln och tillsist hördes knappt inte hunden mer och så börja det skymma för ögonen.