Kap 1 Början.

308 11 0
                                    

~ Alexias POV~

- Alpha? Jag ser hur Jace min beta går in försiktigt genom dörren till mitt kontor. Jag lägger ner det jag håller i och riktar min uppmärksamhet till honom.
- ja Jace? Frågar jag lungt men med en sträng underton, då han vet jag har mycket att göra.
- det är så att dark star flocken i öst har en maskerad till alla dem som ännu inte hittat sin mate kan delta, dem har bjudit in hela våran flock.. Jag hör att han stannar mitt i meningen och kollar oroligt mot mig då han vet att jag inte vill hitta min mate. Jag klarar mig helt perfekt utan min mate.
- hur skulle vi göra med flocken ingen vet om att några högre ställda kvinnor lever här? Frågar jag, jag vill inte förhindra dem som lever här från att hitta sin mate men som alpha måste jag vara där och jag vill inte behöva möta honom eller henne vad nu än min mate är.
- du hade kunnat gå dit som Rouge dom är också tillåtna där och be en av häxorna fixa nån av dem dryckerna du tar när andra alphas är här. Jag suckade åt hans förslag men det lät inte allt för idiotiskt.
- Jaja kör till, skicka iväg att vi accepterar men flocken ska vara högsta prioritet där, händer något pratar vi i flockens länken, förstått? Svarar jag. Det kan bli kul med en dag fri från allt arbete.
- ja Alpha. Hörde jag jace säga innan han böjer ner huvudet i respekt och vänder sig om.
- och Jace? Han stannar och vänder sig om.
- Ja Alpha?
- Hur många gånger ska jag säga att jag heter Alexia inte Alpha, Jace vi har känt varande sen små. Säger jag och suckar men man ser leendet på mina läppar som smyger sit upp.
- förlåt mig alph..Alexia. Jag nickar att han kan gå ut och snart hör jag klicket som indikerar att dörren är stängd. Jag återgår till mina papper och ser hur mycket jag har kvar och suckar högljutt men fortsätter. 

Efter några timmar är jag äntligen klar med allt pappersarbete och ställer mig upp för att gå mot mitt rum. Det är inte långt bort då jag valde att ha kontoret på så nära håll ifall arbetsdagarna blev långa. Jag vill inte störa min flock under natten. Plötsligt knarrade golvet under mig och jag stannar hastigt och kollar runt. Lugnt suckar jag innan jag inser de bara är mitt huvud som spelade spratt.

Alexia? Säger min inre varg Florencia eller ja, jag kallar henne Kia.
Ja Kia? Undra vad hon vill.
Jag känner att idén att gå inte är så bra idé .. Jag suckar.
Jag känner det med, men vi måste dit för att visa upp flocken och som deras alpha måste jag vara där.
Jag vet men var försiktig. Mumlar Kia.
Jadå det är jag alltid. Och med det bröt jag länken och gick in i mitt rum med gråvita väggar, på ena väggen stod en stor säng med svartgrått överkast och två små sängbord det ena med en lampa och en väckarklocka och den andra med bara en lampa. På väggen till höger om sängen finns ett stort skrivbord och en dörr till ett badrum dör det finns badkar och en liten bastu ( bastun är väääldigt liten dock). Och sen finns en till dörr i rummet som leder till min Wall in closet där inne finns alla mina kläder och skor plus assessorer.
- ursäkta mig alpha att jag stör. Hör jag nån utanför.
- det gör inget stig på. Jag vände mig om och mötte ingen mindre än Lucas min barndoms kompis.
- Hej Lucas! Jag sprang fram, hoppar och kramar honom. Han hann precis fånga mig och jag känner hur han packar lite av kraften.
- åhh tuffingen kramas. han skrattar och rufsar till mig i håret och jag glor surt på honom men ler ändå, jag har svårt vara arg på honom.
- hörru! jag slår till hans arm och vi börjar sen skratta.
- så hur var det i Sverige? jag kollade på Lucas och han sken upp stort.
- Joo flocken var bra och alla var trevliga men...
- Men vadå? jag kollar oroligt på lucas, var dem elaka mot honom? Tog dem inte hans besök på allvar. Jag börjar övertänka och han skrattar och ler stort. Vafan?
- Meeeeen jag hittade min mate. Han blev först lite ledsen men ändå glad.
- Men vafan?! Du gjorde mig orolig där! Jag slår till han på armen och glor surt men brister sen ut i skratt.
- Men alpha hade hon fått komma till denna flocken? Hans fråga är orolig och lite rädd.
- Visst lucas men du vet hur reglerna är? att hon måste gå med i vårat möte som hålls varje år. Sa jag lite besviken på reglerna. Vi haft den regeln även när min farfars far ledde flocken, om inte ännu längre. Det är typ ett möte vi åker runt i olika flockar i olika länder vi lämnar krigare och tar in nya medlemmar i flocken. Så sätt blir det lättare att utöka flocken på olika platser och lära känna nytt folk. Men det tar 4 månader från det du åker med hit till du träffar hela flocken. Då du ska gå igenom prov ifall du får stanna eller ej under den tiden så får man inte heller veta vem alphan är, vissa undantag från provet finns om man är mate med nån i flocken eller andra saker.

The mystik behind the eyes ( Paus)Where stories live. Discover now