Rebecca - 20 Juli 2017

56 4 0
                                    

Små rosa blommor glittrar i träden, de vita i träden glänser och allt ser så somrigt ut. Solen lyser och gräset är otroligt fint och grönt. Jag längtar tills jag får uppleva de. När jag tittar ut igenom fönstret ser jag allt de där, jag ser festtältet, jag ser också den lilla vita långa mattan som leder fram till altaret och de vita bänkarna som står bredvid. Där jag ska gå fram om bara någon timme, gå fram till Omar.

De har redan börjat komma gäster, men de får jag inte träffa fören vid själva bröllopet. "Dags för klänningen!" Tjuter Amanda bakom mig och jag vänder mig om, mitt hår hänger ner lockigt för axlarna, och sminket är klart. Med mig idag i de här lilla rummet har jag mina brudtärnor, Saga, Amanda, Hedda och Lovisa, Lovisa är en tjej som känner FO&O väldigt bra, så vi har lärt känna varandra via den vägen. Tjejerna har på sig ljusrosa långa klänningar, så fina.

När jag har på mig den vackra brudklänningen ser jag en tår rinna ner för Amandas kind. "Gråter du?" Hon nickar. "Jag är bara så sjukt glad för din skull. Min bästa vän ska gifta sig." Jag ler, jag har aldrig varit så lycklig som jag är idag. "Kom hit gumman." Sedan kramar jag om Amanda, de slutar i en jätte kram då Hedda, Saga och Lovisa också bestämt att ansluta sig till kramen.

"Stör jag?" Säger en bekant röst bakom mig och jag löser mig ut ur kramen. "Mamma?" Hon nickar. "Min dotter är mycket viktigare än ett läkarbesök." Just nu är allt komplett, jag tar mig fram till mamma, kramar henne och försöker att inte gråta för att inte förstöra sminket. "Jag älskar dig." Viskar jag sedan till henne.

Nu är alla här.

-

"Nervös?" Frågar farfar som ska gå med mig fram till altaret. Jag nickar. Alla gäster sitter ner på bänkarna, tar bilder och alla är bara så lyckliga. Jag är lycklig. När vi börjat gå ser jag Omar stå vid altaret, han ler. Jag ler. Vi ler tillsammans. Bredvid honom står Felix, Oscar, Ogge och Liam som bestmens. Allas blickar är vända mot mig. Jag är inte nervös längre, inte när jag ser honom. Sakta går jag och farfar fram till altaret och Omar tar tag i min hand. Vi står mitt emot varandra. Ler. Han har på sig en svart kostym och vit slips. Prästen som kommit hit för att läsa upp alla ord har börjat prata, men de känns som att jag försvinner bort. Försvinner bort tillsammans med Omar. Vi kollar på varandra, ler. Allt runt omkring oss försvinner. De är bara vi två. Vi två tillsammans. För evigt och för alltid.
You and I. Jag älskar honom, mer än något annat. Jag skulle offra allt för honom.

"Ja" Jag ler. "Ni kan nu kyssas." Säger prästen. De känns som att allt går i slowmotion, jag älskar honom, han älskar mig. De här är bekräftelse på de. Hans underbara läppar möter mina, de här är de bästa. Att ha den här kontakten med honom, Omar. Min man. Gästerna ställer sig upp och applåderar. Bästa dagen i mitt liv, de är verkligen nu man inte bryr sig om något annat än varandra. Även om jag inte bryr mig om allt hat, försvinner allt ändå. Jag slutar tänka på de. Just idag. Allt är så perfekt.

Efter själva vigseln, har vi en liten mysstund och bara går runt och pratar med varandra. Jag och Omar har nog redan fått över hundra grattis kramar, alla är så fina. Jag älskar verkligen alla som är här idag och stöttar mig och Omar. Även de som inte kunde komma, eftersom att jag vet att de stöttar på avstånd.

När maten serveras, går alla gäster och äter i de vita tältet. Tältet står alldeles utanför herrgården.

"Jag älskar dig." Viskar Omar till mig. "Och jag dig."


Jag är så nöjd med detta kapitel :) Vad tycker ni? Kommer nog upp ett till kapitel ikväll.

Ask.Fm ~O.R~ You and IDonde viven las historias. Descúbrelo ahora