Yayy! Nytt kapitel!!
-------
KAPITEL 7!!
(SENARE)
"Nämen, Dynamine. Du har ju inte städat." Säger han och slår mig i ansiktet så att min käke knäcks. Jag börjar känna tårar forsa ner och han bara skrattar.
"J-jag sk-skul-skulle göra d-det n-nu-nu, f-fö-förlåt f-ar." Säger jag och gråter ännu mer åt smärtan.
"Dynamine, det här måste du straffas för." Tsk-ar pappa. Jag blir livrädd och mina ögon spärras upp.
"N-nej, sn-snälla fa-far. J-jag m-m-men-menade d-det in-inte. Låt m-mig go-gottgöra d-dig. Snälla, ba-bara sl-slå m-mig inte... Snälla."
"Varför skulle jag missa chansen att Staffan dig för din mors död. Det var ditt fel. Allt. Är. Ditt. Fel." Säger han och jag backar bak så mycket det går. Undrar du varför jag är här? Jag vet inte heller.
Nu ser jag också en kvinna, en kille, en kille till, och en till.
Namnen? Mamma, Mixel, Napoleon och Christian.
"Jag ångrar mig att jag födde dig." Säger mamma.
"Jag förstår inte att jag slösade min barndom på dig." Säger Mixel.
"Hur kan ett miffo som du kunna vara speciell." Säger Napoleon.
"Jag förstår inte att jag ville ha dig." Säger Christian. "Det vill ju ingen."
"ALLT ÄR DITT FEL. ALLT ÄR DITT FEL. ALLT ÄR DITT FEL." Sjunger dem om och om och om och om igen. Och jag skriker och håller för öronen för att slippa höra.
BEEP. BEEP. BEEP. BEEP.
Och jag for upp ur sängen fortfarande skrikandes.
"Det var bara en dröm. Bara en dröm. Bara en dröm, Dynn." Säger jag till mig själv för att lugna ner mig. "Det kommer inte att hända. Bara en dröm." Jag tittar på klockan och skriker.
"Shit, mitt plan går om en timme!"
(FEMTIOFEM MINUTER SENARE)
"Shit, shit, shita, shit." Säger jag medan jag springer till gaten. Kom igen, kom igen.
Jag kommer fram till flygvärdinnorna och visar mitt pass och boardingkort. Såklart är det ett falskt pass och ett boardingkort med ett falskt namn.
"Tackar. Den här korridoren." Säger flygvärdinnan till höger och den till vänster nickar. Jag springer dit och hoppar på planet och sätter mig på min plats. Oturligtvis kommer jag bredvid en femåring. Jag hade lite problem med säkerhets kontrollen, man var tvungen att ta av sig stora tjocka tröjor och jag hade min hoodie som dålde mig och mina vapen under den. Men jag lyckades med att säga att jag var från eld elementet och att jag behövde dem. Vakterna var osäkra men jag gav dem varsin hundring och dem höll tyst. Tack och lov.
"Det här är er kapten som talar, var vänliga att spänna fast era säkerhets bälten för inom fem minuter tar vi avfärd. Tack så mycket och trevlig resa." Säger högtalarna. Jag stönar men gör som den sa.
När vi börjar är det enda jag hör skrik. Skrik från femåringen och mamman bredvid har bara hörlurar och gör inget åt det. Jag svär, snart måste jag slå lite sans i den kvinnan.
Till slut står jag inte ut och kastar bort mammans hörlurar och ropar åt henne över skriket.
"Gör något åt ditt barn, om du vill behålla det!" Kvinnan blir rädd och gör som jag säger. Faktum är att jag tänkte göra något annat på både kvinnan och barnet, men jag är inte ensam. Så jag nöjde mig med det.
"Tackar." Säger jag när dem går iväg. Det enda barnet ville var att gå på toa. PÅ TOA! Kunde den inte fråga?
Jag tittar på skärmen framför mig och ser att det är nyheter. Du vet såna långreseflygplan som har tv-skärmar på stolsryggen framför? Ja, sådana har vi. Så jag tittar och lyssnar med hörlurar i.
"Och vi har nyheter om Dynamine Thymos. Hon fanns igår vid västra kusten sydväst om Huvudstaden. Hon var på en motorcykel och sågs av två poliser och fem killar. Pojkarna var nära att ta henne men hon lyckades smita. Vår underbara reporter befinner sig på platsen där allt hände." Och bilden byts till dungen där jag var igår.
"Jo, jag var bara och hängde med mina polare," börjar killen som stod till vänster om Christian. "sen kom den här jätte snygga tjejen och kom fram till oss och frågade vilket element vi var, vi sa eld och frågade vad hon hette. Hon sa ett namn och att hon var från vatten. Hon hade en huva över ansiktet så bara en fläta med rött i topparna syntes, och hennes mun var i ett streck, hon verkade nervös." Säger han med en paus. Bullshit, tänker jag och fnyser. Sen fortsätter han hur han och sina vänner "tappert jagade mig till dungen och det var där dem tappade bort mig" hans ord, inte mina.
"Men vi hittade de här." Säger han och visar mynten Sarah gav mig.
"Va!" Hur kunde jag glömma dem?
"Är det något fel?" Frågar en förbigående flygvärdinna.
"Nejdå, tittade bara på tv. Tack för att du frågade." Ler jag åt henne.
"Okej då." Hon tittar på mig skeptiskt men går iväg.
Flygresan fortsätter och jag börjar bli rastlös.
"Mina damer och herrar, vi är redo att landa, spänn fast era säkerhets bälten och tack för att ni valde oss." Säger högtalarna. Jag gör som det säger och skakar i hela kroppen. Äntligen! Det här har varit såååååå långtråkigt, tänker jag och stänger av tv-skärmen. Arton timmar och jag har inte rört mig till annat än toaletten.
Och vi landar och jag springer av planet.
"JA! Äntligen!" Säger jag medan jag springer genom passkontrollen och vidare. Ja!
Och jag går ut ur flygplatsen, känner den heta lukten av salt och sand.
Om ni undrar var Daimonas är, är den på reperation för dem där snorungarna smälte mer än bara däcket. Så jag har inte jätte mycket pengar, jag har ingen mat, jag har ingen transport. Okej, det där sista var en lögn. Jag kan ju alltid flyga. Jag använder dem starka vindarna och trycker upp mig i luften. Sen bär jag av mot strandhuset som jag har hyrt hela veckan. Och köket är fyllt med mat, och det ligger inte långt ifrån, men tillräckligt långt för att nästan ingen ska veta att det finns. Jag vet, det perfekta huset.
Efter några minuter är jag framme och landar. Huset är litet men har en stor tomt. En tomt med träningsanläggning och pool. Inne i huset är nästan allt vitt, från golv till tak. På botten våningen är det ett kök med en liten bar och köksö. Neråt korridoren finns det en toalett. På övervåningen är det ett enda sovrum. Jag går upp för den vridande stegen, som liknar en brandstege, och dumpar allt där och byter om till en sport-bh och ett par bad shorts. Japp, jag behöver shoppa mer. Jag går ner och tar en vattenflaska som jag fyller med vatten. Sen går jag ut och börjar träna.
-----
Såå... Ses snart (hoppas jag)
