Varulv i Blodet

Kapitel 10

Skolan är äntligen slut och jag kan gå till biblioteket, som det stod på lappen.
Jag öppnar dörren till det enorma biblioteket, vart hade Ida tänkt att vi skulle mötas?
Men så ser jag henne lite längre bort, hon vinkar att jag ska följa efter henne.

Efter att vi har gått ett tag så kommer vi tillbaka till platsen som är längst in i biblioteket, det var där Ida och Liam avslöjade att dom var hypnos vampyrer.

Ida har ställt dit bord och stolar, tre stolar.

"Kommer Liam också hit?" Undrar jag lite irriterat, jag är fortfarande sur på Ida.

"Ja" svarar hon kort.

Precis då hör jag fotsteg bakom mig och Liam gör entré. Jag blir genast röd i ansiktet, det är svårt att glömma det som hände på idrotten. Jag ser att han också är röd i ansiktet, vi står tysta och stirrar på varandra.
Ida kollar förvånat på oss.

"Vad är det? Varför rodnar ni?" Undrar hon.

"Nej, det är inget speciellt" säger jag fort.

"Det var bara nått som hände på idrotten" säger Liam samtidigt.

"Idrotten? Har ni... kysst varandra?" Undrar Ida.

"NEJ! Det är precis det vi inte HAR!" Skriker vi båda samtidigt.

Vi hör att några hyschar oss, vi är ju i ett bibliotek.

"Säg bara det du skulle säga Ida" muttrar jag.

"Det är något jag måste visa er" säger Ida allvarligt.

Hon tar fram sin väska, och plockar upp två klä nypor och två munskydd, hon räcker ett munskydd och klä nypa till Liam och sätter på sig dom andra på sig själv.

"Vad är det här bra för?" Undrar Liam samtidigt som han sätter på sig dom.

"Du ska få se" säger Ida kort.

Hon sätter på sig ett par gummihandskar och sen sticker hon ner handen i väskan och plockar fram en trälåda. Jag tittar förvånat på henne, vad är det för sak hon ska visa?
Ida öppnar trälådan och och stoppar ner handen i den, när hon tar upp handen igen håller hon i en blomma.

En väldigt vacker blomma, den är lila och den gnistrar fint, men jag hör hur Liam säger:
"Åh, fy!! Vart har du hittat den där?"

"Vad är det med den, det är en vanlig blomma" säger jag.

"Nej, det är en giftig blomma, giftig för oss hypnos vampyrer, men eftersom den är så liten så kan den inte göra så mycket skada" säger Ida, hon låter ganska rolig med klä nypan för näsan.

"Jag hittade den utanför personalrummet" fortsätter hon.

"Varför skulle en lärare vilja ha en sån blomma?" Undrar jag.

"Den är väldigt svår att få tag i, man kan inte gå till en affär och köpa en sån här blomma, man måste ha använt magi för att kunna föda upp den här. Så om någon lärare föder upp såna här blommor, så ska hen nog använda den"

"Hurdå?"

"Tja, man kan ju antingen bara ha den för att den är fin... eller så ska dom ha den till att döda oss!"

"Döda er? Men ingen vet ju att ni är hypnos vampyrer" säger jag.

"HuvudUlven kanske vet, han kanske är en lärare" säger Liam

"Ja, så tror jag också, och han vill nog få bort mig och Liam, så det är lättare att döda dig, Vanessa" säger Ida allvarligt.

"Ånej! Det får han inte göra!" Säger jag förskräckt.

"Ja, jag ska iallafall gå och bränna upp den här och från och med nu, så måste vi vara bättre på vår vakt" säger Ida.

"Ja, men..." börjar jag och tittar på Ida och sen på Liam.

"Har ni blivit vänner nu eller?"

Ida och Liam tittar tysta på varandra, deras ögon lyser.

"Nja, inte direkt" säger Liam

"Men varför blev ni ovänner?" Undrar jag.

"Det får Liam berätta, det var faktist hans fel"

"Det var det ju inte alls! Så du får berätta" säger Liam irriterat.

"Men sluta, ni låter ju som treåringar" muttrar jag.

"Jaja, jag kan berätta, för jag vet vad som egentligen hände!" Säger Ida

"Nej, jag kan berätta, Ida kommer bara  ljuga" säger Liam.

"Men bestäm er!" Säger jag trött

"Så här var det!" Säger dom båda samtidigt.

Dom tystnar och stirrar argt på varandra.

"Om inte du håller käften hypnotiserar jag dig till döds!" Säger Liam och hans limegröna och ser ut att kunna mörda vem som helst.

"Visst, du kan ju försöka" säger Ida kallt.

"Jag ger upp, nu går jag hem" säger jag och går ifrån dom. Dom får lösa sitt problem själva, dom kanske kan berätta imorgon vad det var för fel.

"Nej Vanessa vänta!" Säger Liam.

Jag stannar och vänder mig om.

"Okej, det är en ganska löjlig sak" börjar Ida

"Det var på lunchen, jag skulle berätta för Liam om din nya dröm, men han bara ignorerade mig" fortsätter Ida

"Jag var mitt uppe i ett samtal" försvarade Liam sig.

"Ja, och sen.... blev jag kanske lite för arg.... så jag kastade köttfärssås i hans hår" säger Ida

"Va?" Säger jag och börjar skratta.

"Ja och då blev jag sur på Ida, så jag kastade mjölk i hennes hår" fortsätter Liam.

"Ni är inte kloka, började ni att hata varandra för DET! Säger jag.

"Ja, men nu är vi vänner igen, visst är vi?" Säger Liam.

"Visst" säger Ida kallt.

Jag kommer ihåg vad det stod på Wikipedia: Reta INTE upp en hypnos vampyr!
Ja, dom verkar ganska lätt retliga.

Vi reser oss upp och går ut ur biblioteket, Ida och Liam har tagit av sig klä nyporna och munskydden.
Vi stannar till vid våra skåp och hämtar våra saker, det är nästan helt tomt på skolan.
Sen fortsätter vi tillsammans ut.

När vi öppnar ytterdörrarna, så lyser solen och det är varmt och skönt. Jag springer ut i solen.

"Jag älskar värme" säger jag och ler.

Jag vänder mig om och ser att både Ida och Liam tar upp ett varsitt paraply, innan dom går ut.
Jag stirrar förvånat på dom

"Är ni som vanliga vampyrer som inte tål solljus?" Undrar jag.

"Vi dör inte av solen, men vi blir typ jätte solbrända så fort vi är ute i solen" säger Liam.

Jag skrattar, dom tittar lite surt på mig, dom tyckte visst det inte var roligt.

"Så kan ni berätta vad som hände på idrotten nu?" Undrat Ida med ett snett leende.

"Uhm... visst, Vanessa kan berätta" säger Liam fort.

"Nej, du får berätta!" Säger jag.

Ida skrattar, jag har faktist inte sett henne skratta förut. Hon är väldigt vacker när hon skrattar, hon borde göra det oftare.