we slowly dance in place || tfc

Kapitel 7 ♡

Jag hoppade genast till av hans plötsliga tjut. Jag blev ju självklart ledsen över se hans reaktion. För jag visste ju att vi båda ogilla varandra men inte att han hatade mig så mycket så att han inte ville ha med mig till stranden ens. Vi hade ju knappt fått lära känna varandra. Så han har inget att döma.

Oscar såg genast min reaktion på hur Felix nyss protesterat mot att jag skulle följa med. Så därför tog han min hand för att visa Felix att jag skulle med i vilket fall. Jag fick då genast en kall blick av Felix som först kollade mot våra samman knutna händer och sedan på mig igen.

Varför hatade han mig så mycket? Och varför bryr jag mig egentligen? Så för att trotsa Felix aggressiva protest drog jag med Oscar till toan så jag kunde ta med min packning.
"Bry dig inte om honom, han brukar inte vara såhär." Säger Oscar och smeker med tummen mot min hand som fortfarande är ihop flätad med hans stora manliga hand.

Men vadå att han inte brukar vara såhär?! Han har varit såhär mot mig sedan första gången vi träffades -.-
Fast jag hade inte sätt honom riktigt såhär arg förut.

Fast de valde jag inte att säga, så istället ger jag honom bara ett leende.
Jag packade klart mina saker medan Oscar stod i spegeln och fixade sitt fluff.
"Är du klar nu?" Säger Oscar och tar ett stadigt tag om min midja och snurrar runt mig så våra ansikten bara är några centimeter från varandra. Mysigt😏
"Jag kanske är en främling för dig men jag tycker du är så jävla vacker", säger han och blinkar med ena ögat.
Vänta va?! Hörde jag nyss rätt? Åh shit asså.. Denna killen vet verkligen hur man charmar tjejer.
Jag blir genast generad och de märktes nog ganska tydligt på mina kinder för Oscar drog sin tumme över min kind och viska i mitt öra. "Du är så jävla fin när du rodnar". oh shit.
Jag bara log som svar till hans smekning och väldigt charmiga kommentar. Och jag kände redan att mina kinder blev så mycket rödare än vad dem var innan, eller jag tror nog hela fejan va det.

När jag var klar med packningen började vi sakta röra oss mot stranden. På vägen dit gick jag mellan Omar och Oscar. Dem var fett sköna ändå. Vi skrattade nästan hela vägen dit. Omar hade lika mycket energi som en 5 åring som nyss fått godis. Han kunde inte sluta hoppa och skutta runt. Jag klickade väldigt fort med Omar & Oscar X2.
"Skulle det inte vara beachvolleyboll idag? Säger Omar helt plötligt.
"Jo ja just det, då kommer de massa brudar", säger ogge och ler ett peddosmile.

Jag gick ju i volleyboll för några månader sedan men slutade efter att jag mått så sjukt dåligt efter det med Adam..
Jag vill inte ens tänka tanken.

Efter varje steg vi tog så kunde man höra hur musiken från stranden bara blev tydligare och tydligare.

"Men eyy Felle, gå inte så jävla segt", säger Omar samtidigt som han väntar in Felix och lägger en hand på hans axel. Men han föser genast bort den och ger Omar en jävligt kall blick och kollar ner i mobilen igen.
Omar blir genast förvånad och går tillbaka till oss med blicken i marken. Han såg så ledsen ut.
Jag kollar bort mot Felix som går några meter bakom oss med blicken fast limmad i mobilen.
Hur kan han lägga över sin ilska på stakars lilla Omar. Fyfan vad arg jag blir.
Felix kollar nu upp på mig och våra blickar möts.
Han spände genast sina käkar och det såg nästan lite ut som han skulle kunna hoppa på mig och slå ner mig när som helst.
Så jag vänder genast bort blicken och tar tag i Oscars hand.

🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸

Detta kapitel var inge vidare bra, men har nu fått en liten ide om hur denna ska vara!

👋👋👋👋