Dem där populära killarna i skolan. Alla gillade dom, förutom jag. Jag tycker mer dom är patetiska men snygga är dom, men deras personlighet klarar jag inte av. Typ som om att dom tror att dom är bäst och är någonting bara för att dom är Marcus & Ma...
- Tidigare - "Marcus, jag kommer inte klara mig. Jag kan inte andas, jag kommer dö nu" sa Martinus och tog sitt sista andetag. ____ Flashback - Marcus Jag var på väg mot Martinus rum. Eller jag följde efter sjuksköterskorna som körde honom på en säng igenom massor av korridorer. Tills dom tillslut körde in honom i en ett rum. Jag var precis på väg att följa med in när någon smällde igen dörren två centimeter från min näsa.
"Oförskämd jävel" viskade jag för mig själv ich satte mig i en stol utanför.
Ungefär en timme läkarna kom dom ut, men sa ingenting till mig. Så jag gick in till honom. Han låg där på sängen.
"Martinus?" Sa jag försiktigt. "Marcus?" Svarade han svagt. Med försiktiga kliv satte jag nig bredvid honom. Jag tog hans kalla, vita hand.
"Jag vet att Elina borde vara här och hålla din hand. Jag vet det. Och jag hade velat det lika mycket som du. Men hon är lika dålig som du, tyvärr. Men Martinus, jag vill att du ska veta en sak oavsett vad som händer. Jag kommer alltid älska dig, jag kommer alltid finnas för dig, jag tänker aldrig ge upp. Du har alltid gett mig styrka, styrka att klara av allt. Tack Martinus, tack" sa jag och fällde några tårar. Likaså Martinus hade lyckats fälla några tårar.
"Marcus, jag älskar dig med. Men vad som än händer, vill jag att min och Elinas begravning är samtidigt. Om vi båda dör nu, så vill jag det. Och gravplatsen bredvid varandra" sa han gråtandes. Jag nickade och lämnade rummet för att hämta mamma och pappa.
-
Marcus perspektiv Jag rättade till den svarta slipsen, tryckte ner en påse näsdukar. Jag lämnade mitt rum, och det första jag såg var Martinus dörr. Det stod med svarta bokstäver "MARTINUS" på dörren.
-
Vi fick två blommor var och gick sedan in i kyrkan. Jag och min familj gick sist, jag höll Emma i handen. Hon grät redan, likaså jag, likaså alla Elinas vänner, likaså Elinas familj, de flesta grät redan.
Prästen satte igång och prata, efter ett tag skulle vi gå fram och lämna blommorna på kistorna. Med sakta steg gick jag fram. Först var Martinus kista, "tack för allt broder, vila frid. Jag älskar dig" sa jag och lämnade den ena blomman. Sedan var den Elinas kista, "tack bästa vän, vila i frid. Älskar dig".
Jag gick tillbaka till min plats, detta var den jobbigaste begravningen någonsin.
Hemma Jag hade tagit tiden att gå in på Instagram. Alla kommentarer löd. "Vart är ni? Hur har det gått? Har ni slutat?" Jag var tvungen att berätta för dom.
Så jag tog en bild på Elina och Martinus.
marcusandmartinus
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Marcusandmartinus: 'Hej! Marcus här. Ni behöver en förklaring. Egentligen borde jag göra en video, en video om vad som har hänt. Men jag har ingen energi. Energin är bortblåst, min kinder är röda, mina ögon är söndergråtna. För några veckor sedan hände det något, det hände något allvarligt. Martinus och Elina blev skjutna, och tyvärr finns dom inte mer. Jag kommer kanske uppdatera lite då och då. Men musiken får pausa nu. För jag har ingen energi. Min bästa vän och bror har gått bort. Då måste ni förstå det. Tack, älskar er <3 '
"Publicera" sedan kunde alla våra fans läsa vad spm hänt. Kommentarer strömmade in. Det bara plingade så jag stängde av den likaså stängde jag av allt annat.
Hur fan skulle jag klara detta??
Okej, detta var slutet på min bok :( Vad tyckte ni? <3
