Rosor utav plast | n.f

Fyra

My: Nu är det på riktigt

Nervöst tryckte jag ner den röda tröjan i min ryggsäck. "My vart ska du?" Mollie kliver in i mitt rum,hennes blonda lockiga hår står rakt ut som ett troll. "Jag ska ut Mollie,som alla andra i min ålder." Skrattandes lyfter jag upp fem åringen i mina armar och kramar om henne. "Du är världens bästa trollet." Flinandes lägger Mollie sina händer på mina kinder. Hennes små knubbiga fingrar är alldeles varma och hon ger ifrån sig ett litet glädjetjut. "Men jag måste skynda mig nu annars blir jag sen så ut och lek nu!" Mollie glider tillbaka ner på golvet och springer ut samma väg hon kom. Jag ska va på centralen om 35 minuter och jag har inte ens klätt på mig. Tänk om han förväntar sig en gullig gull tjej vilket jag verkligen inte är? Tänk om det blir helt fel och känslorna ifrån festen bara var alkoholen som prata. Andas My. Osäkert kollar jag på mig själv i spegeln, jag kanske borde byta tröja åtminstone. Osmidigt kastar jag av mig den kortärmade tröjan och slänger den på sovrumsgolvet. Mina ögon fastnar på den ljus rosa tjocktröjan ifrån adidas. Den får duga. "Jag tänkte sticka nu." Ler jag och tittar in i vardagsrummet där resten utav familjen kollar på teve. "Ha så kul." Mumlar mamma och pappa i kör vilket får mig att skratta tyst. Alltid så koncentrerade på sina program. Vant drar jag på mig den svarta mössan,mina Nike och en bomber jacka. Med händerna i fickorna kollar jag så att nycklar och allting är med innan jag kliver ut ifrån hallen. Jag har alltid gillat mellan årstiderna mycket mer än vinter och sommar för då är det aldrig för kallt eller för varmt för vad jag än vill ha på mig. Det är perfekt. Nynnades för mig själv går jag den korta vägen till busshållplatsen där jag alltid kliver på. Klockan är 14:26. Fan jag kommer bli försenad. Kul 'första' gången jag träffar Noel och jag kommer bli sen.

PrinzessMy;
Förlååt!! Jag kommer bli sen. Är det lugnt?💖

Prinzaugustt;
Det är okej,jag är lite sen själv faktiskt.❤

Med en lättad suck höjer jag volymen på musiken och scrollar igenom mitt flöde på instagram. Kanske någon ifrån festen har bilder på oss så jag kan minnas lite mer,med tanke på att jag kände nästan alla på festen så var det lätt att hitta profiler. Ingenting är så värst intressant förens det att jag fastnar vid en video. Videon föreställer Lucas och någon annan tjej när dom står och tävlar i vem som kan dricka snabbast men det är inte det som spelar roll. Det viktiga är i bakgrunden. Jag och Noel. Shit det var verkligen sant? Man ser hur Noel har en beskyddande arm om min midja och att jag står och viskar i hans öra medan vi står med några andra och pratar. Efter några millisekunder vänder Noel på huvudet och lutar sig neråt mot mig. Vi kysser varandra igen. Det hände mer än en gång. Kroppen blir alldeles varm och leendet blir så stort att jag tror mina mungipor kommer gå sönder. Han är så fin. Bussen stannar utanför tunnelbanans station och jag kliver av. Hela 10 minuter försenad och det har ytligare 20 med tunnelbanan för att komma in till centralen. Det känns ju ganska konstigt ändå att jag umgåtts med Ludwigs lillasyster Nelly när vi var mindre och sen umgås mer med Ludde men aldrig har jag träffat någon av de andra killarna i Hov1 förutom Axel. I rulltrappan är det stressigt som vanligt men jag försöker att inte bry mig utan bara hålla mig till mitt eget. Musiken är hög i hörlurarna när jag tycker kortet mot läsaren som blippar grönt och jag kliver igenom. Till min fördel så kommer tunnelbanan strax efter jag nått perrongen så jag släpar fötterna ombord. Kollektiv trafik är oerhört smidigt men det är även en av de tråkigaste sakerna att åka. Trött gnuggar jag mig i ögonen med knuten näve och inspekterar alla olika sorters människor som sitter på den fulla vagnen. Några barn skriker,några blundar i hopp om att få sova en sekund till medan några andra skakar på benen eller armar stressat. Men jag, jag är inte något av det. Jag är bara nervös och otroligt röksugen. Tiden går sakta,så sakta att jag börjar tro en sköldpadda är snabbare än det här. Snart,snart träffas vi på riktigt och det kommer antingen bära eller brista. Jag hoppas på bära. Min blick är fast limmad på spåren utanför och jag känner hur hela kroppen rycker till när vi stannar på centralen. Snabbt är jag uppe på fötter och tränger mig igenom folkmassan uppför rulltrapporna.

PrinzessMy;
Möt mig utanför😘

Med bultade hjärta kliver jag ut i kylan och mina handflator är alldeles svettiga. Jag placerar cigaretten i mellan mina läppar och plockar upp den vita tändaren ifrån min bakficka. När glöden kommer till andas jag genast in och känner hur nervositeten försvinner sakta med säkert. Ryggsäcken är tung men jag känner att även om vår träff har en chans att gå åt helvete så borde Noel åtminstone få tillbaka sin tröja. Uttråkad vänder jag mig om och lägger märke till den blonda killen som kommer gåendes. Noel. Gud tänk så gillar han inte rökare! Panikslagen vänder jag mig om igen och försöker tänka ut hur jag ska göra med cigaretten. "My?" Försent. "Noel,Hej!" Tjuter jag glatt och kastar fimpen på asfalten. Noel britser ut i ett glatt leende och omfamnar mig i en hjärtlig kram. "Förlåt om jag luktar illa men jag blev nervös och behövde ta en." Min röst är hackig och nervös mot Noels bröstkorg men han ger endast ifrån sig ett litet skratt. "My jag röker också,eller ja ibland." Han ger mig ett stöttande leende och lägger armen om mina axlar. "Tur det. Var rädd du skulle bli äcklad men vad tycker du vi ska hitta på?" Jag kollar upp på Noel. Han är ännu finare i verkligheten än på bilderna jag sett. "Jag är inte så värst hungrig men! Jag vet att en bra första dejt kan vara äventyrsgolf?" Noels ögon lyser upp och jag nickar ivrigt. "Ja vad kul! Vart ska vi?" Jag nästan hoppar på plats i förväntning. Min största födelsedags dröm när jag växte upp var att åka och spela minigolf med familjen men antingen så var jag för liten eller så kunde vi inte pågrund utav mina små syskon. "Mall of Scandinavia ska ha ett väldigt bra ställe,ska vi?" Med ett brett leende tar jag tag i Noels hand och drar med honom in tillbaka till centralen. "Vi ska." Flinandes för mig själv går jag hand i hand med Noel inne på centralen. "Noel,minns du något ifrån festen?" Han skakar på huvudet och hans skratt nästan ekar nere i tunnelbanan. "Jag minns knappt någonting och jag antar du inte heller gör det?" Jag skakar på huvudet. "Minns ingenting. Men på något vis mindes jag vad du fick mig och känna." Noel ler stolt och tittar på mig. "Jag känner något för dig med." Alldeles varm i magen lägger jag mina händer på Noels kinder,han är nästan 15 centimer längre.

"Kyss mig."