Hemlig Kärlek | Dramione

♡TJUGOTVÅ♡

Draco

"Vad... vad hände?" frågar jag förvånat. Hermione fnittrar till, sitt underbara skratt.
"Jo, du fick en dunkare i huvudet när du fångade kvicken, och JA, ni vann," säger hon när hon ser min min. Jag ler nöjt åt mig själv. Hon fortsätter, "Iallafall, jag utförde en formel så att du inte skulle landa så hårt. Sedan sprang alla fram till dig, till och med Harry såg lite orolig ut. Sedan bar Hagrid dig hit. När Madame Pomfrey lät oss komma in, alltså jag och Pancy, som var dom enda som var här, var du fortfarande medvetslös. Pancy höll dig i handen och så men du... du mumlade mitt namn," säger hon och rodnar på slutet. "Så hon blev rasande och släppte din hand, slog till mig, och gick." Jag gapar stort, det där visste jag inte hade hänt. Men det jag reagerade mest på var, "Slog hon dig?" Hermione nickar och svarar, "Ja, en örfil. Det sved ordentligt, men det har lagt sig nu, jag bryr mig inte"
"Men det gör jag! Hon ska minsann få höra! Det var ju jag som gjorde något, inte du!" utbrister jag bestört.
"Tja, hon kanske inte ser det så. Men du?" säger Hermiond och kommer närmare. Jag nickar och hon förtsätter "Jag tror minsann att du visst ger andra chanser. Du är visst för god för ditt eget bästa," säger hon innan hon lutar sig fram och kysser mig. En djup, passionerad kyss, som jag självklart besvarar. När hon drar ifrån blir jag lite besviken.
"Det här blir vår lilla hemlighet," viskar hon innan hon går ut från sjukflygeln och lämnar mig bakom sig.
•●•
Jättekort del, förlåt! Men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Snart är iallafall den här boken slut skulle jag tro. Kanske mellan 3-7 delar kvar.
Idag var min första skoldag och jag känner mig redan ledsen haha. Asså det blev stökigt innan första lektionen ens börjat:(
Kram!