En enda dans?

"Kom igen nu Elsa! Du kommer klara det" säger jag till mig själv. Jag verkligen ska bjuda upp honom ikväll.

Alldeles straxt kommer min kompis att hämta upp mig med bilen och så bär det av mot dansen. Alla nior på skolan måste dit och då inklusive mig och Honom. Vi dansade tidigare idag under övningarna och han till och med berömde mig. Jag hade nästan hoppats lite på att få möjlighet att bjuda upp honom till första dansen, den som man måste fixa någon till i förväg men så modlig var jag inte att jag vågade skapa ett bra tillfälle till det.

Mobilen vibrerar plötsligt och jag plockar upp den där jag står innanför dörren iklädd kjol och linne med en svart kofta dragen över. Sms från Ebba.

"Du kan komma ut nu! <3" läser jag på skärmen. Snabbt knappar jag in ett svar och skickar iväg samtidigt som jag med snabba steg går mot bilen som står parkerad på lite längre bort på gatan.

"Hej" hälsar jag glatt när jag öppnat bildörren och hoppat in i bilen. I bilen som Ebbas mamma kör sitter vi mest och småpratar lite. Både jag och Ebba är rätt så nervösa och förhoppningsvis så kommer det inte att bli allt för konstig stämning under kvällen som under alla halvkassa lågstadiediscon som vi varit på tillsammans. Jag och Ebba har gått i samma klass enda sedan vi var sex år och började i sexårs så vid det här laget så känner vi varandra rätt väl.

"Tack för skjutsen" tackar jag Ebbas mamma när vi väl är framme vid dansen. Resten av klassen står redan och väntar på oss och lite längre bort så kan jag se Honom stå med sin egen klass. Det är rätt så kallt eftersom att det bara är tidig vår än så länge och det är nätt och jämt att snön är borta

Kvällen drar igång och både jag och Ebba dansar första dansen med en kille från vår egen klass som vi tillslut lyckades samla mod till att fråga. Rummet som dansen är i är trångt och vid buggen så får man verkligen anstränga sig för att inte bli knuffad eller knuffa till någon annan. Killen som jag dansar med är en av de som är lättast att prata med och vi skrattar nästan hela tiden. Det blir inte så mycket till dans på grund av den begränsade ytan men rätt så kul har vi ändå tillsammans trots att han verkar tycka att det är kul att knuffa in mig i par som dansar i vår närhet.

Några danser senare ställde vi upp längs väggarna som ombett. Jag och mina kompisar stod på en och samma plats och väntade på att någon skulle bjuda upp till dans. Ingen av oss är väl den där superpopulära tjejen så hittills var det ingen som vågat eller velat bjuda upp oss.

"Får jag lov?" Hör jag någon plötsligt säga och när jag vänder om står Han där.

"Ja visst" svarar jag med lite pipig röst och tar hand hand. Hur gör man för att inte låta så sjukt fånig? För det skulle jag verkligen behöva ett tips på just nu. Han drar med mig bort längst bort i det avlånga rummet där musiken är lite lägre och det finns lite mer utrymme att dansa på.

"Dig känner jag igen i alla fall" säger Han och ler mot mig. Jag ler tillbaka.

"Ja, det är lite jobbigt att dansa med en massa folk man inte känner" svarar jag i brist på annat att säga till Honom. Han fattar båda min händer när musiken sätter i gång.

"Hur var det man gjorde den här snurrgrejen?" frågar Han sedan. "Jag lyckas göra något fel varenda gång men inte riktigt vågat fråga någon hur man gör" tillägger Han sedan. Jag skrattar lite och börjar sedan förklara rörelsen. Jag kan inte hjälpa att jag faktiskt känner mig smickrad av att han frågar just mig om det.

"Ah, så var det, tack!" säger Han tillslut. "Nu testar vi med lite fart då" säger Han och tittar in i mina ögon. Jag nickar och ler. Dansen fortsätter och han fortsätter att söka min blick. Blyg som jag är vågar jag inte möta den hur gärna jag än vill, inte längre än några få sekunder i taget.

Näst på tur har vi valsen. Så nära har jag nog aldrig varit någon som jag tycker om utan att Han känner till mina känslor. Så nära var det ingen annan jag dansat med som höll mig. Mitt huvud skulle utan problem gå att luta mot hans axel nu om jag bara sträckte lite på mig. Jag känner hur min kropp pressas mot hans och om vi inte hade fötterna mellan varandras så hade det aldrig gått att stå på det sättet.

"Det känns som att man bara står och trampar på samma ställe" säger Han med ett leende. Jag skrattar lite nervöst.

"Jo, men är det inte det vals går ut på lite" svarar jag Honom.

"Vi testar att gå åt sidan lite" föreslår han. Jag instämmer och följer hans steg. Det är inte svårt att följa dem när Han håller mig så nära och så hårt. På något sätt lyckades vi ändå kliva fel och lite nervöst rättar vi till det med ett litet leende.

Musiken tar sedan slut och vi släpper greppet om varandra. Vid det här laget klappar mitt hjärta fort och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eller vad jag borde säga. Så alldeles för snabbt tackar jag för dansen och går därifrån för att söka upp mina vänner och berätta om allt.

Jag möts av ett ganska högljutt fnissande när jag möter upp mina kompisar.

"Asså Gud Elsa, ni är så himla gulliga tillsammans! Värsta kärleksparet ju!" säger en av mina vänner och ser avundsjukt på mig. Jag skrattar lite.

"Nej då" nekar jag och ler hemlighetsfullt samtidigt som jag vänder mig om och söker efter Hans blick.

"Varför gick jag så snabbt?" frågar jag mig själv irriterat. Jag har förmodligen sumpat alla mina chanser att få träffa Honom igen. Jag är bara helt korkad.

Kvällen går vidare och jag dansar några danser med killar ifrån min egen klass och försöker att inte tänka på Honom mer. Sen är det dags för buggtävlingen. Alla elever ska samlas skolvis och jag och mina kompisar drar oss ner mot hörnet där våra mentorer för kvällen står. Vi blir uppmanade att dela upp oss i par och målmedvetet så drar jag med mig mina vänner bort mot bunten där Han och Hans vänner står och hänger. Efter ett tag kommer Han fram till vår grupp.

"Är det någon som vill dansa?" frågar han oss helt naturligt och ser ut över mig och mina vänner. Fnissande börjar flera av dem att backa undan för att lämna mig ensam kvar.

"Aa, visst" säger jag tillslut och han sträcker sig efter min hand efter ett litet "okej". Jag tar den och han drar med mig bort till ett hörn där det inte är riktigt lika mycket folk som över allt annars.

"Var inte för bra nu så att vi hamnar i någon final eller något" säger han sedan medan han håller i båda mina händer och gungar dem i väntan på att musiken ska dra igång. Till svar så skrattar jag lite tyst och säger:

"Ingen risk". Sedan drar musiken igång och vi börjar bugga för fullt.

"Nu kör vi en snurr, är du beredd?" Jag nickar. Det går riktigt bra och Han fortsätter att prata med mig under hela dansen och jag mest ler och ger kortfattade svar. Varje gång vi ser lärarna som ska ta ut ett par till finalen titta mot oss gör vi något medvetet fel för att Han ska slippa dansa i finalen sen. Själv har jag absolut ingenting emot att dansa i en final, det är ju bara ett tecken på att man har lyckats men om han vill ha det på det sättet så blir det jättebra för min del. I pausen mellan de båda låtarna som ska dansas går vi igenom några nya steg och testar oss fram för att göra det så kul och bra som möjligt. Jag ler nästan hela tiden, så lycklig är jag över att få dansa med honom just nu. Hur länge kommer jag inte att minnas det här?

Fortsättning följer.