Allt går så himla fort, poliserna har spärrat av ett område, vid en enskild butik. Jag hinner knappt reagera på allt som händer, en ensam polis går in först, någon kort minut senare springer beväpnade poliser efter och in i lokalen. En ambulansbil parkerar plötsligt på vägen och två ambulansförare springer in i byggnaden. Det är redan massa filmteam som står redo bortanför avspärrningarna, jag lika så.
Vad väntar de på? Rebecca är säkert inte här, det kanske är fel att ha förhoppningar. För just nu är jag typ glad. Jag är typ glad. Jag har förhoppningar på att Rebecca är här, men jag vet att om det inte stämmer kommer jag må så himla dåligt. Ännu sämre än vad jag redan gör.
Det känns som att det har gått flera timmar sen ambulansförarna skyndade sig in i butiken. Men det har säkert bara gått tio minuter eller något sånt. Klockan börjar närma sig ett på natten och jag, Oscar, Felix, Lovisa och Saga står och fryser, frustrerat och väntar på poliserna.
Plötsligt öppnas dörren och en man kommer ut med händerna bakom ryggen, två poliser står på varsin sida och de går mot en av polisbilarna. Alla reportrar börjar genast fråga en polis massa frågor men han skakar bara på huvudet. Fotografer som fotar händelsen blir stoppad av en kvinnlig polis, och de börjar genast argumentera mot henne.
Bara några sekunder senare kommer ytterligare några poliser ut från huset, efter dem ambulansförarna som pratar lugnt och försiktigt med en tjej som verkar ha varit med om en hel del. Bakom dem kommer två poliser som ser väldigt nöjda ut. Det är först då jag inser att den där tjejen var Rebecca. Min blick söker efter henne och när jag tillslut hittar henne tar jag mig under avspärrningarna och börjar springa mot henne, men blir stoppad av en polis. "Stå still, det här är förbjudet område." Ryter han till mig men jag lyssnar knappt. Min blick är fast på Rebecca som pratar med ambulansförarna, sen plötsligt vänder hon blicken mot mig som står fast hos en av poliserna. "OMAR?!!!" Ropar hon och jag försöker ta mig loss ur polisens grepp.
En av poliserna som reagerade på att Rebecca skrek mitt namn vänder blicken mot mig. "Låt honom gå innanför avspärrningarna" säger polisen till polisen som håller fast mig, han nickar och släpper taget. Jag rusar fort fram till Rebecca som hoppar upp i min famn. Hon är blodig, men det är inget jag tänker på, just nu är det bara hon och jag. Vi kramar om varandra länge och jag är så sjukt lycklig.
"Jag trodde att jag aldrig skulle få se dig igen."
Brister hon ut och jag känner hennes tårar rinna ner för min hals.
-
UPDATE :))) Rebecca är äntligen räddad..., hmm... men vad händer i nästa kapitel??
YOU ARE READING
Ask.Fm ~O.R~ You and I
Fanfiction*Ligger du och Omar ofta?* - Ja *Hoppas du dör, du är sämst på youtube.* - Okej anonym, ska skriva upp det. *Älskar dig och att du är dig själv. Hoppas jag någon gång får träffa dig!* - Tack finaste du ;*
