Elektrisk~M.G

Del 3: Han med dem bruna ögonen

Mina ögon gick längs med de kala vita väggarna, och det kalla ljuset fick mig att huttra till lite innan jag vände mig emot mormor igen.

MO- Vad tycker du?

Jag lät mina ögon ännu en gång svepas över det halvtomma rummet innan jag satte mig på sängen vi precis hade flyttat in i vad som skulle bli ett gästrum. Aka "mitt" rum, det skulle målas, tapetseras och inredas men det kunde nog bli riktigt fint i slutändan.

A- Helt fantastiskt...

Andlöst fick jag fram de två orden innan jag började dingla lätt med benen. Mormor log samtidigt som jag reste mig upp och gick ut till mamma och Jacob för att hjälpa till med kartongerna.

Mamma gav mig utan ett ord, en av de lite mindre kartongerna innan hon bad mig bära upp den till mitt rum.

~Later~
Jag slängde mig på sängen och kollade upp i taket, jag var så uttråkad. Just då slog det mig en liten tanke om den där bollen jag hade sett tidigare idag.

Gick jag till fotbollsplanen skulle jag kanske "råka" träffa Martinus igen. Jag rusade ner för trappan och började rota i den lite mindre väskan vi hade med oss.

A- Jacoob!

Otåligt väntade jag på att min efterblivna lillebror skulle svara innan jag tillslut tappade tålamodet.

A- JACOOOOB!!

Min röst ekade igenom det nästintill tomma huset innan jag hörde fotsteg åt mitt håll.

J- Vad är det?

Han kollade på mig med en trött blick, samtidigt som han höll ett stadigt grepp om sin spelkonsol i den högra handen. Det ända han gjorde på dagarna var att spela fotboll eller att spela FIFA, vilket var samma sak fast på TV.

A- Vart är fotbollen?

Jacob kollade förvånat på mig medan han la sin konsol på den lilla byrån en bit bort, för att sen komma och öppna den stora väskan.
Snabbt får jag syn på den orange-blåa bollen som jag greppar tag om.

Jacob följde med mig in på mitt rum och fort sjasade jag ut honom, eftersom jag skulle byta om. Snabbt greppade jag mina nya Pink-tagits samt den matchande sport-bh-n.

Så fort jag satte foten utanför dörren hör jag Jacob komma springande igen. Jag suckar tungt innan jag vänder mig om och möts av en glad lillebror.

J- Snälla får jag följa meeeed???

Snabbt drog jag mig längre ut innan jag skakade tvärt på huvudet.

J- Men jag kan lära dig bli bättre, så du kan imponera på den där killen...

Med de sagt flinade han stort efter att ha blinkat flörtigt med ena ögat. Jag tog ett hårdare tag om bollen och låtsades kasta den mot hans ansikte. Hans händer flyger upp som skydd mot den bollen som fortfarande låg tryggt i mina händer.

A- Visst men då får du ta och skynda dig skitunge.

Jag hade låtit bollen falla ner till asfalten och den var nu fastkilad mellan min fot och asfalten. Jag hade lagt armarna i kors och kollade allvarligt på min bror, han vände sig om och kutade mot det mindre tv-rummet som var hans just nu.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag höll ögonen på bollen som studsade från fot till fot medan Jacob stod någon meter bort och inspekterade mig med armarna i kors och en min på hans ansikte som om jag gjorde fel.

A- Vad i helvete gör jag för fel nu då?

Jag fiskade upp bollen som hade fallit till gräset när jag inte längre kikade på den.

J- Inget, du har bara blivit så mycket bättre sen sist vi spelade...

Jacobs blick föll till marken innan jag han skapa ögonkontakt. Jag gick fram till honom för att dra in honom i en kram men jag blev avbruten.

J- Vem är egentligen pojken du vill träffa?

Hans plötsliga fråga fick andan att fastna i halsen, och mina tankar hamnade ännu en gång på drömmen jag hade haft härom dagen.

Det var delvis en Flashback också, vilket gjorde det svårare att få den ur huvudet. Martinus hade haft en lillasyster som Jacob gillade, som kompis då. De var ju trots allt bara typ sex, sju år då.

A- Du vet Emma?

Jacob kollade undrande på mig, förmodligen eftersom det var svårt att komma ihåg när de bara träffades typ tre gånger. Efter mycket tänkande sken plötsligt Jacob upp.

J- Juste! Hon Emma.... Gunnar..sen??

Jag nickade sakta, Jacob viftade med händerna i en gest som visade mig att fortsätta, med vad det var med henne.

A- Det är hans lillasyster, vi träffades ju förrförra sommaren.

Jacob nickade fundersamt. Jag tog ett hårdare grepp om bollen innan jag ställde mig på händer, på bollen. Efter vad som kändes som en evighet, blev jag tvungen att vika ner och stod numera i brygga. Jacob fnittrade lätt och jag ställde mig upp. Förskräckt ryckte jag till och föll till marken med rumpan först. Framför mig hade jag sätt de bruna ögonen igen, han stod framför mig... Martinus, pojken från den förrförra sommaren...