we slowly dance in place || tfc

Kapitel 10♡

Han tog tag i min hand och drog iväg mig en bit bort från allt folk. Vi var nu helt ensamma. "jag har saknat dig", sa han och ler peddo. "Ja men jag har iallafall inte saknat dig!" Nästan skriker jag och går snabbt där ifrån. Men jag hinner inte så långt. Han tar tag i min arm och trycker upp mig mot väggen. Genast kom minnet tillbaka. Minnet från kvällen som ändrade mitt liv totalt. Varje kväll efter de grät jag mig till söms. Allt pågrund av Adam.
Jag började genast gripas av panik när han la sina händer runt mitt huvud och pressade sina läppar mot mina. Snabbt knuffade jag undan honom så han flög bakåt med full kraft. Men han var snabbt tillbaka på mig igen. Han höll fast mig och började ta på mig, jag gjorde så mycket motstånd som möjligt men han var för stark.
"SLUTA ADAM SLUTA!" Skrek jag flera gånger om och om igen. Men inget hjälpte. De ända jag kunde se av honom var hans äckliga smile som skymtade i mörkret. Han började kyssa mig i nacken och kyssarna kom bara längre och längre ner på min kropp.
Åh herregud vad ska jag göra? Skrika funka inte eftersom de inte var något folk i närheten.
Jag chansade och drog iväg en rejäl spark mot hans bollar. De var dumt eftersom jag inte tänkte på vilka påföljder jag kunde få.
Han hukade sig fram och satte sig på knä med handen mellan benen.
Jag tog nu chansen att springa. Men ännu en gång misslyckades jag och han var snabbt på mig igen. Men denna gången var han riktigt arg. Så han lyfte snabbt handen och gav mig en riktigt hård smäll på kinden.
Det kändes som om min kind hade domnat bort och tårarna var inte alls långt borta från att spruta ut ur mina rödspruckna ögon.
Adam tryckte upp mig mot väggen igen men mitt motstånd gjorde ingen nytta alls.
Han var alldeles för hård hänt när han höll om mig. Så jag var bomb säker på att jag skulle få massa blåmärken.
"Snälla Adam sluta!", bad jag honom om och om igen.
"HJÄÄÄLP MIG NÅGON SNÄ...", var de ända jag hann säga innan hans läppar var pressade mot mina igen. Det gjorde så fruktansvärt ont eftersom han samtidigt hade ett stadigt grepp om mina två bröst. Jag började få panik och sparkade runt med både ben och armar i hopp om att få en träff.
Jag lyckades träffa honom rakt i ansiktet vilket fick honom att bli väldigt arg.
"Din jävla hora!", nästan skrek han samtidigt som han rusade mot mig och slängde ner mig på marken. Jag landade på något vasst, förmodligen glassplitter. Jag kände först inte smärtan i ryggen men när jag väl kände den så kändes de som om jag inte hade någon rygg kvar. Hela ryggen var förmodligen uppskrapad och alla tårarna började spruta ur ögonen.
Adam drog snabbt upp mig igen och tryckte mig återigen upp mot väggen så alla nybildade sår på ryggen trycktes mot väggen.
Jag skrek så högt jag kunde men mitt skrik försvann tillsammans med den dunkande musiken. Men jag slutade inte att skrika.
"Men håll käften då din jävla hora." Skrek Adam och de fick mig faktiskt att va tyst. För jag ville inte att han skulle göra något våldsamt mot mig igen.
Han log för sig själv och satta sina händer runt mitt ansikte. I snabb fart så förde han sina läppar mot mina och använde riktigt våldsamma rörelser.
Jag försökte skrika men inget ljud kom ut.
Precis innan jag skulle slå till Adam igen så flög han våldsamt bakåt och landade på marken.
"DU FUCKING RÖR INTE MIN TJEJ IGEN, OKEJ?!" Hörde jag Oscar skrika mot Adam. Han hade nu tagit tag i Adams tröja och deras ansikten var inte alls långt ifrån varandra.
"Du säger inte vad jag ska göra!" Sa Adam samtidigt som han spottade mot Oscars fötter.
Mer hann jag inte se innan jag föll ihop och allting blev svart.

------------------------------

Förlåt för att jag inte har skrivit på 3 veckor men jag lovar att det inte ska gå så långt tills nästa kapitel!