Oscar, Min fina Oscar

Ett litet steg för mänsligheten, men ett stort steg för Joanna

-Asså shiiiiet!!! Fanny, han kommer aldrig favoritmarkera någon av mina tweets!
Skrek jag desperat till Fanny, min för evigt bästa kompis.

- Men lugna dig Joanna. Han kommer göra det nån gång, det LOVAR jag.
Sa hon och blinkade mot mig.

- Men ÅÅÅÅÅHH, du fattar ju inte!!! Bara för att både Felix och Omar svarat på dina tweets, du fattar inte hur det känns! GAAAASHHHH!!!

Jag gjorde ett försök till att slänga mig bakåt på min kudde i ren förtvivlan. Men var inte riktigt medveten om hur nära väggen jag satt, så gjorde en klassiker, slår i bakhuvudet i sängkanten.

Fanny spärrade upp sina ögon, hon såg riktigt skärrad ut.

-Åh herre, hur gick det Joanna?!

Jag glömde för stunden bort att jag var mitt uppe i ett psykbrytsanfall och började istället gapskratta. Dels för att det gjorde så fittigt ont i bakhuvudet, och dels för att hela situationen var så absurd.

Fanny började också skratta och tillslut låg vi i en skrattklump mitt på sängen.

- Asså gumman, hur fan lyckas man?!
Skrattade Fanny.

- Hahah, jag veeet inte!

Vi skrattade tills jag tillslut vart så kissnödig att jag skulle pissa på mig om jag skrattade igen.
Jag tog min mobil och stapplade mig till toan på något weird sätt för att kunna hålla mig.

Jag satte mig på toan och gjorde det man brukar göra på en toa.
Lättnaden var enorm, alltså känslan när man e skit kissnödig, och sen bara "lättar på trycket"
Det är som känslan man får när man öppnar en kapsyl, detdär 'flopp'et. Så himla fakking härligt!

Jag gick in på twitter och började skriva, även fast jag visste att det skulle bli samma jävla resultat denna gången:
''@oscarenestad blir så 7kt pissnödig när ja tänker på dig. du gör mig glad o då skrattar jag o då blir ja pissnödig ;)"

Jag stängde mobilen och la den på badrumsskåpet. Tvättade händerna noga, en av de få saker jag gör ordentligt.
När jag torkade av händerna på min handduk så hörde jag ett välbekant "pling-pling'', och skärmen på min mobil lös upp.
Inte kunde det väl va...? Nää...? Eller...? Mitt hjärta slog i 180.

Även fast vissa kanske tycker att en favoritmarkering, retweet eller ett svar på twitter inte är så stor grej,
så skulle det betyda allt för en 14årig tjej i sthlm som aldrig fått träffa sina idoler. Alltså MIG.

Jag tog upp mobilen med skakiga händer och kollade på skärmen:

@FannyTheFooo:
"@JoannaEnestaad sluta pissa nån gång o kom å joina mig ist, känner mig frv alone i ditt rum :* "

-FANNY, FAAN DIG!!!
Skrek jag.

Typiskt, när jag trodde att Oscar, MIN Oscar äntligen lagt märke till mig, såklart var det hon.

Samtidigt som jag gick tillbaka till mitt rum så hördes ännu ett "pling-pling" jag antog att det bara var Fanny igen.

Men när jag såg henne sittandes på mitt golv utan sin mobil i händerna, så började jag hoppas på något.

Mitt hjärta gick upp i 180 igen. Jag undrar om mitt hjärta mår så bra av allt detta rusande? Jag kanske skulle få en hjärtattack innan dagen var slut? Måste komma ihåg att säga till Fanny att hon måste Tweeta till Oscar om det isåntfall!

Jag tog upp mobilen och kollade på skärmen:

@oscarenestad:
''@JoannaEnestad well, come and use my toilet if you want to ;) <3"

Oh. My. Fucking. God.

Han svarade mig! Han vet att jag finns! AHHHHHGGGHHHH!

Jag stod fastfrusen i golvet, fanny kollade konstigt på mig och i samma stund som jag mötte hennes blick så slank ett
-IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH!!!
I falsett ur min mun.

Jag sprang skrikandes till Fanny och hoppade på henne.

Jag gav henne en puss på kinden och visade henne mobilen.

__________________________

Sorry att kap blev så kort. Men ska uppdatera ofta (eller iaf försöka)

Början är tråkig jag vet, men det kommer hända mer sen. ;)

Skriv gärna vad ni tycker!!

- xoxo /J