Hej jag heter Ida och är 16 år och har vart tillsammans med en kille i 3 år men tillbaka till det viktiga jag har blivit väldigt mobbad i mitt liv men när jag blev tillsammans med honom så har ingen vågat mobbat mig ens.Fattar inte är han mitt mobbar medel eller va.Aja klockan ringer in och klockan slår 12,00
-Hej älskling sa jag glatt till Daniel
-Eeeee hej??sa han fundersamt
-Har det hänt något??
-Ja men vill helst inte prata med dig Ida om det
-Ok??
Efter den konversationen kände jag mig tom jag visste inte va han menade va han inte kär i mig.Jag var påväg till mitt skåp när jag fick syn på en tjej som blev mobbad jag visste inte vad jag skulle göra men jag struntade i det vet inte varför har aldrig gjort så förr men kände bara för att inte hjälpa någon idag.När lag väl fick lunch gick jag direkt tog en bricka och tig mat.Men sen såg jag Daniel sitta helt själv så jag gick till han för att sätta mig när han uppnådde sin mun och sa:
-Du måste veta en sak
-Vad??Sa jag fundersamt
Han sa så med den blicken som ingen på hela skolan kan motstå.
-Det handlar om dig och mig
-Ok.......
