Den mörkaste natten

Kapitel 1 "En för tyst tystnad"

Jag sitter med fötterna över kanten, solens strålar kittlar mig i nacken.
Berget har varit min favoritplats sedan jag var fem år, pappa visade mig just denna platsen då, det kala, solvarma berget som funkar perfekt som sittplats.
Staden avtecknar sig som små dockhus långt där nere. Bilarna är så små att de knappt syns.
Det är tyst, för tyst.
Jag reser mig sakta och går ner. Vinden tar tag i mitt blonda hår och jag kisar mot kvällssolen.

Jag går längs Mrs Daisys street och svänger mot villaområdet.

"Vendela! Vänta!"
Jag vänder mig om och får syn på Christina, hon springer bakom mig och ler.

"Hej!", säger hon och tar ett djupt andetag.

"Hej, var har du varit?"

"Hos Pete, han är så orolig för att det är så tyst", Christina ler lite och sparkar till en sten, hennes blick söker sig mot horisonten, "Tror du det?"

"Vad?", frågar jag och möter hennes blick.

"Att tystnaden är FÖR tyst, att något är på gång?"

Vi rundar en trasig tegelbyggnad och möter en gubbe som röker.

"Jag vet inte"

Gubben ser mot oss, han rynkar pannan och stannar.

"Vad gör ni ute? Märker ni inte tystnaden? Någonting är på gång." Han går vidare utan att vänta på ett svar.
Christina tittar undrande på mig.
"Pete kanske hade rätt, någonting är på gång", säger jag och imiterar hennes farbrors ansiktsuttryck.
Hon fnissar till.

"Men någonting känns fel."
Jag nickar. Hon har rätt.

Huhu, första kapitlet, vad tror ni? Är något på gång? Tack för att du läste!❤️