Save me

seven

Jag gick ut ur klassrummet. Ensam. Igen. Jag har varit ensam i en vecka nu då Oscar bara är med Felicia och hon vill ju inte vara med en sån äcklig unge som mig. Hon vill inte vara med en tönt som mig. Hon vill inte vara med mig. Mig. Felix Sandman. En oskyldig liten tonåring som är mobbad sen 6:års.

Jag trodde jag hade en människa i mitt liv som faktiskt älskade mig. Som faktiskt brydde sig. Som faktiskt tyckte om mig. Men jag hade fel. Som så många gånger jag redan haft.

Oscar<3
Lust att hitta på något??
Jag
Ska inte du vara med Felicia...
Oscar<3
Nej? Jag vill vara med min bästa vän. Möt mig i min lägenhet om 20 minuter.
---
Jag stängde ner mobilen och börjar gå hem till Oscar. Till Oscars lägenhet. Jag vill inte. Jag kan inte lita på honom. Jag har inte pratat med honom på en vecka. Detta är inte okej. Fyfan jag blir så jävla arg på honom men ändå går jag dit. Naiv som jag är så tror jag att han kommer bry sig om mig. Idiot.

Jag ringer på dörren och hör små snabba steg innanför.

"Hej!!" Han öppnar och kramar mig. Kramen som jag inte tar emot.

"Vad vill du prata om?" Frågar jag. Jag vill ha en ursäkt och en bra anledning till varför han gjorde som han gjorde.

"Jag vill be om ursäkt för allt jag gjort mot dig. Jag vill be om ursäkt för att du fått vara ensam hela veckan. Snälla förlåt mig felle."
Han kollar på mig med bedjande ögon.

"Jag vill bara veta varför. Varför du är med min mobbare och varför du fucking dissade mig i en vecka innan du bestämde dig för att fucking prata med mig igen! jag trodde jag hade hittat en vän men nej absolut inte. för min ända vän väljer att fucking dissa mig." Min röst fylls av tårar och mer hinner jag inte tänka innan jag känner 2 armad runt mig.

"Kan vi gå ut på balkongen så ska jag berätta allt." Jag nickade och följde med honom ut på hans balkong.

(SÄTT PÅ "FRÅN BALKONGEN")
20 rader hus mot samma grå
Junisky skymmer stadens ljus
Härifrån
Man kan bara se fram till bron
Bara fram till bron
Bara andetag och ljudet från station
Men än finns hopp, än finns tid
Större än vi är nu lär vi aldrig bli
Vi kan dra, sno en bil, du är fri
Varje gård är en möjlighet från balkongen
Vi äger allt våra ögon ser ifrån balkongen
En fotbollsplan vid ett järnvägsspår
Jag var dömd till vad jag såg
Men jag såg allting därifrån
Från balkongen
Det är inget paradis
Långt ifrån
Någon vykortsby
Det är ingen vacker syn, men den är vår
Så gör ditt namn hört
Till station
ända till station
För bänken nedanför den står där
Som din tron
Och allt du når med din blick
Från balkongen kommer nån dag att bli ditt
Vi kan dra, sno en bil, du är fri
Varje gård är en möjlighet från balkongen
Vi äger allt våra ögon ser ifrån balkongen
En fotbollsplan vid ett järnvägsspår
Jag var dömd till vad jag såg
Men jag såg allting därifrån
Från balkongen
Det är inget paradis, ingen vacker värld
Hey, stora drömmar blir lite större här
Inget paradis, ingen vacker värld
Nej, stora drömmar blir lite större här
än finns hopp, än finns tid
Större än vi är nu lär vi aldrig bli
Vi kan dra, sno en bil, vi kan låtsas som att
Som att du är fri
Och varje gård är en möjlighet från balkongen
Vi äger allt våra ögon ser ifrån balkongen
En fotbollsplan vid ett järnvägsspår
Jag var dömd till vad jag såg
Men jag såg allting därifrån
Från balkongen
-----------
ÄR SÅ HIMLA LYCKLIG NU! HAR ÄNTLIGEN EN POJKVÄN SOM JAG ÄLSKAR SÅ JÄVLA HÅRT!!❤❤