När allt vände

Kollade på klockan, 07:48. Jag tryckte ner gasen och kände hur solen stekte utanför bilen. Svängde in på parkeringen och sprang upp på kontoret.

- Elin! Trodde aldrig att du skulle hinna!, sa Anette och gav mig en bunt med papper.

- Har mötet börjat?, frågade jag och tog papperna.

- Dom har precis gått in. Du hinner nog.

Jag sprang längs den långa korridoren tills jag hittade rum 59.

Dagen gick fort. Mötet var egentligen inte så speciellt mer än dom andra, men att missa ett möte är nått jag har mardrömmar om. Sån är jag, prydlig, kommer aldrig försent och gör allt en månad innan de ska vara klart.

När jag kom hem till min stuga ute på landet tog jag en lång dusch och valde kläder till ikväll. Jag, Nathalie och Sandra ska ut på puben som vi gör varje fredag.

Jag hade precis satt upp mitt blonda hår i en hästsvans när jag hörde en bil tuta utanför. Det var Sandra och Nathalie.

- Nu ska vi ha de riktigt roligt!, sa Sandra när jag satte mig i baksätet.

- Ja, men jag måste hem tidigare för jag har lite jobb-grejer att göra, sa jag.

- Men nu får du lägga av! Det är fredag, koppla av och ha kul, sa Nathalie och startade bilen.

- Ja precis! Sånt skit kan du göra imorgon, sa Sandra och skrattade.

- Nä jag måste faktiskt göra det idag, svarade jag.

- Jaja okej Elin men vi tänker stanna kvar så du får ta bussen hem, sa Nathalie.

Jag nickade och vi svängde in på en parkering som låg utanför Nathalies lägenhet. Sen gick vi till puben som låg strax intill. Vi satte oss vid ett bord med varsin öl. Vi hade de roligt, Nathalie berättade om hennes nya chef som hon inte gillade och Sandra berättade att hennes syster hade fått en dotter. Två killar satte sig vid oss och pratade. Vi skrattade, bordet täcktes mer och mer av ölglas och vi blev fullare för varje minut som gick.

Klockan hade precis passerat midnatt och jag kände att jag behövde åka hem.

- Jag måste gå nu. Ni får ha det så roligt utan mig, sa jag och gav Nathalie och Sandra varsin kram.

Regnet öste ner när jag gick till busshållplatsen. Jag ramlade och skrapade upp byxan, såret sved. När jag stod och väntade på bussen kom en tiggare fram och jag gav han några kronor som jag hade i jackfickan. Han tackade och gick.

När jag väl var på bussen så vred jag ur håret och försökte få det att torka. Jag och en gubbe som satt och sov lite längre fram var dom ända som var på bussen.

Bussen stannade vid min hållplats och jag gick av. Regnet hade inte slutat och det började regna igenom min jacka. Jag gick ner på en skogsväg och hörde en man bakom mig.

- Ursäkta damen, sa han.

Jag vände mig om och kände en smäll mot ansiktet. Jag landade på marken och mannen satte sig över mig. Bakom honom stod två andra män.

- Om du skriker eller stretar emot så skjuter vi skallen av dig, fattar du!?, sa mannen och tog stryptag på mig.

Jag nickade och mannen började slita av mig byxor. Dom två andra männen håll i mina armar. Jag kände hur det började rinna tårar på mina kinder och de gjorde fruktansvärt ont när han trängde sig in i mig. Männen höll så hårt om mina armar att jag var säker på att jag skulle få blåmärken. Tårarna rann och det gjorde så ont. Han var klar, äntligen. Mannen reste sig upp och innan jag hann förstå vad som hände så hade jag en av dom andra männen över mig. Jag försökte trycka bort honom och då började dom andra männen skrika på mig och sen kände jag ett hårt slag mot huvudet.

Där låg jag. Ensam, kall och våldtagen av tre män. Regndropparna kändes som is när de träffade de nakna delarna av min kropp. Jag satte mig upp och kände ett hårt tryck mot huvudet. Jag drog upp byxorna, tog min tröjan som låg på marken och började gå hem. Den korta stigen kändes så lång och det gjorde så ont mellan benen när jag gick att jag trodde jag skulle svimma. Regnet fortsatte att ösa ner och jag började äntligen se mitt hus.