Eulalia Stjärnvind
3
© Niklas Aurgrunn 2004
Tryck: Bubok, Malmö 2012
Illustrationer & omslagsfoto: Niklas Aurgrunn
Grafisk form och omslagsmontage: Fredrik Schmidt
ISBN 978-91-977429-5-5
4
“Om någon håller av en blomma, som är den enda i sitt slag på miljoner
sinom miljoner planeter, så behöver han bara skåda ut i rymden för att känna
sig lycklig. Han säger till sig själv: ‘Min blomma finns där ute någonstans...’ ”
-Lille prinsen
“Det är så man ska börja ett nytt liv, med en brinnande stormlykta i masttoppen,
kustlinjen försvinner i mörkret bakom en, hela världen sover. Att resa om
natten är finare än nånting annat på jorden. ”
-Muminpappan
5
D
en sommaren jag kände Eulalia var jag väl inte mycket mer
än sju eller kanske åtta år, men inte mindre heller - det är jag
nästan helt säker på fast det är ett bra tag sen nu. Det var ett
av mina allra första sommarlov och min mormor och jag hade som
oftast om somrarna åkt iväg till en liten blåsig ö med karga stränder
och glesa skogar som låg gömd långt ute i havet.
Hon hade bott där när hon själv var liten, och huset hon bott i då
var samma som vi bodde i nu - ett gammalt småtrött men hyggligt
hus av murad kalksten som låg alldeles för sej självt nedanför en
backe full av blåklockor och långt gult gräs och gulmåra och platta
stenar med röda lavar och mossor på. Runtomkring växte en hög
syrénhäck med blommor som kanske varit vita eller lila om våren
men som alltid hunnit bli bruna och förtorkade av vinden och solen
innan vi kom dit.
En gisten flaggstång svajade och knakade skönt och olycksbådande
utanför ingången i häcken, och bortanför en låg stenmur bräkte
nästan helt runda och mjuka lammungar efter sina mammor som
hade strosat iväg efter friskare gräs nån annanstans.
7
Ett stycke ifrån huset låg en jordkällare med gräs och tistlar på
taket och stora svarta spindlar i springorna mellan stenarna, och alldeles intill en gammal faluröd lada. I den fanns en hel del gammal
bråte men inga djur. I spiltorna där hästarna eller korna hade stått
förr, innan ens min mormor blivit född, stod dammiga lådor med
bortglömda saker i - och en moped kanske, eller såna gamla verktyg
som ingen längre vet hur man ska använda. Uppe på loftet hade nån
