Tre veckor senare.
Jag och Christina vaknar av klockan som ringer genom hela byggnaden. Dags för träning.
Jag drar av mig det blå täcket och går ner för den kalla metallstegen.
"Christina! Kom nu, Tom blir vansinnig om vi kommer sent!"
"Men jag är så hungrig!", svarar hon och rotar i sin väska som står i hörnet.
"Men lägg ner! Vi får frukost efter träningen, vi hinner inte äta nu." Jag tar tag i hennes arm och drar henne mot garderoben.
Vi tar på oss träningskläderna och går ut i korridoren som är full av morgontrötta tjejer.
Jag ryser, gårdagens träning var hemsk, vi skulle skjuta med något slags nytt gevär och en kille som heter Brian råkade skjuta sig själv i handen.
Tom kommer gåendes i korridoren, han ser bitter ut.
"Hör upp!" Han harklar sig och fortsätter. "Idag är det ingen vanlig träning. Vi har fått rapporter om att kriget är närmare än vad vi trodde. Därför ska vi börja med fältträningen tidigare, den går ut på att strida på fältet. Vi kommer vara uppdelade i två lag och mötas. Men inte med riktiga vapen såklart."
Jag möter Christinas blick. På fältet använder de drönare med sprängmedel också, jag vet att jag kommer kunna styra en sådan, det är min stryka. Jag är ju inte speciellt stark eller snabbtänkt alltid.
Sådär! Asså förlåt för ett kort kapitel. Jag vill bara komma vidare just nu, haha!
Men snart är det dags, ha det gött!❤️
YOU ARE READING
Den mörkaste natten
Action15-åriga Vendela föddes samma natt som atombomben ödelagde hennes pappas bardomsstad. Femton år senare, när ingen anar något, bryter det ut. Kriget. Vendela och andra ungdomar kallas till försvaret. Ute på fältet möter hon Jake, killen som kommer fö...
