Hej,
Egentligen borde jag säga det här till dig personligen, men sanningen är att jag inte vågar så jag fegar med ett brev. Jag vet inte heller hur jag ska säga det. Eller om det spelar någon roll. Kanske är det redan för sent.
Att säga förlåt känns inte på långa vägar tillräckligt. Inte efter det där hemska som hände i skolan. Jag kan inte förklara det, bara att jag tappade kontrollen och att jag önskar att jag kunde backa tiden och få en ny chans (men jag fattar om du inte vill ha med mig att göra längre). Oavsett om du vill träffa mig igen eller inte vill jag att du ska veta varför det blev som det blev.
Så jag hoppas du vill läsa det här brevet och om du inte vill göra det skriver jag redan nu det jag tänkt avsluta med.
Jag saknar dig.
YOU ARE READING
Det handlar om oss
General Fiction"Hästar och hockey verkar gå bra ihop. Tar lika mycket tid båda två." Utåt sett verkar Johan ha allt, han är snygg, populär och spås en lysande framtid som hockeyspelare. Men verkligheten är inte så perfekt som den ser ut. Och att hästar och hockey...
