Bara som en liten påminnelse innan ni fortsätter läsa. Ge mig kritik så att jag vet vad jag kan förbättrar för att göra berättelsen mer läsvärd för er!
Början- Hermione
Kvällssolen kastade ett sista sken ner över Hogwarts skola för att sedan börja täckas av de genomträngande mörkret. Hermione kunde inte låta bli att le stort vid blotta åsynen av slottet som hade kommit att bli som hennes andra hem under de sex år hon gått på den magiska skolan. Sist hon hade sett det, hade slottet till hennes stora sorg legat i ruiner efter Lord Voldemorts attack. Lyckligtvis hade Harry Potter och hans vän Ronald Weasley gjort ett hjälte insats och mer eller mindre räddat skolan från mörkrets herre. Men hade det inte varit för Hermione de aldrig lyckats.
Hon log och tittade ner på hennes knä där en bok om trollformler låg. Trots allt motstånd som hon hade stött på på grund av hennes fascination
för böcker och hennes suktade efter all möjlig kunskap hade hon aldrig kunnat sluta läsa. Hon hade tidigt bestämt sig för att hon inte tänkte låta sina mobbare trycka ner henne. Utan hon fortsatte att hålla huvudet kallt och lät ingen komma åt henne.
De som gav sig på henne var i största utsträckning från Slytherins elevhem där de inte bara störde sig på att hon utklassade dem i alla ämnen, utan även hennes blodsort.
Hermione Granger känd för att vara den bästa häxan i sin tid kom ifrån en Mugglarfamilj. Som innebar att man saknade förmågan till att använda magi. Därför blev hon mest hatad av Slytherin där alla elever kom från renblodiga trollkarls familjer. Nästan alla därifrån hade sitt hat mot mugglare gemensamt men värst var Draco Malfoy som så länge hon kunde minnas hade kallat henne för hemska saker som "smutskalle". Han var också den som ledde alla trakasserier mot henne och den som i slutändan fick henne att krypa ihop under täcket i sovsalen och tyst snyfta ut sin frustration över den hemska pojken. Hermione Granger var sällan den som hatade men hon visste att om det fanns någon som hon kände de starka känslorna för var det honom.Men trots trakasserierna hade hon alltid älskat Hogwarts och hennes vänner. Neville Longbottom och Ginny Weasley som var Rons lilla syster. Ron och Harry som kanske nu efter kriget äntligen skulle lägga märke till henne. Så länge Hermione kunde minnas hade hon alltid velat bli vän med de två killarna. Hon såg någonting i de båda som hon ville bekanta sig med. Men trots det hade hon aldrig vågat sig fram för att prata med dem. Hon avskydde att erkänna för sig själv att hon var för blyg, men hon kunde inte förneka att hon också kände att hon kanske inte räckte till för att få vara Harry Potters vän. Men allt återstod och se nu efter kriget...
Anledningen till att Hermione anlände sent till den första kvällens firande var för att hon hade skickats ut på en ärende av professor McGonagall. Ärendet var hemligt, men det var svårt att dölja spåren ifrån det, med tanke på att hon fortfarande var uppklädd i den vita klänningen som hon för några timmar sedan hade haft på balen på trolldomsministeriet. Hon hade somnat i droskan nästan direkt efter att hon lämnat London och sten sovit fram tills nu. Vagnen stannande tvärt framför de stora slottsportarna och hon tog snabbt upp sin vita kappa och lindade den om sig. All packning som alla de andra åren skulle som vanligt föras upp till sovsalen. Därför lämnade hon alla sina saker och gick ut ur vagnen. Det ekade lite när hon fortsatte upp för den breda trappen. Portarna öppnades av sig själva när hon gick emot dem och stängdes lika hastigt när hon gått in. Hon följde skenet från facklorna till de stora dubbeldörrarna som ledde in till tamburen utanför den stora salen. De öppnades lätt när hon lade händerna på de och hon gick in genom mitten gången in i matsalen. Det verkade inte som att den nya rektorn hade hållit sitt tal ännu vilket hon var tacksam för, eftersom talet oftast gav mycket värdefull information om terminen. Ett sus spred sig mellan de fyra långborden när hon gick fram. Förmodligen var det många som undrade varför hon var klädd som hon var och varför hon var försenad. När hon närmade sig sin vanliga plats gjorde hon ett enkel nick mitt professor McGonagall och gick för att sätta sig.
Ginny och Neville log varmt mot henne, och hon var återigen tacksam för att hon hade förklarat varför hon skulle komma sent. Fast hon hade förstås utelämnat de viktigaste detaljerna som var hon hade varit. Samtidigt som hon sökte med blicken över Ravenclaws bord för att få en skymt av Luna Lovegood, löste sig ett blekt ansikte från mängden av elever. Hon vände blicken ditåt och såg att det var Draco Malfoy hennes blick hade fastnat på. De fick ögonkontakt och den bröts inte förrän Hermione kastade en äcklad blick på honom och vände bort blicken. Hon skämdes lite för
att hon inte gjort det tidigare. Men försökte att inte ägna Malfoy någon mer uppmärksamhet under måltiden.Okej så var helt ärliga nu vad tyckte ni? Gav jag en tydlig bild om karaktärerna eller känns hela berättelsen oklar? Tänkte att ni ville veta att berättelsen kommer inte bars vara skriven från Hermiones perspektiv utan Dracos också. Kanske det blir några inslag av Ginny eller Harry med... jag är tacksam över kommentarer så kommentera så vet jag vad jag ska förbättra!
YOU ARE READING
Motsatsernas möte
FanfictionHermione återvänder till Hogwarts skola för att fullgöra sin utbildning efter kriget. Men hon lägger snabbt märke till att saker och ting har förändrats. Hon har fortfarande kvar sina bästa vänner Ginny Weasley och Neville Longbottom men hon kan int...