Min första berättelse!!
"Vad?" Jag lägger huvudet på sne och kollar frågandes på honom.
"Tråkigt svar." Han tar av sig luvan och drar handen genom håret.
"Antar att jag är rätt tråkig." Ett svagt ljud som skulle beskrivas som ett skratt lämnar hans...
Ups! Tento obrázek porušuje naše pokyny k obsahu. Před publikováním ho, prosím, buď odstraň, nebo nahraď jiným.
Klockan är strax efter halv elva när jag och Alex lagt oss i sängen för att sova. Adrian och hans kompis Hugo var här efter deras match och kollade på några filmer med oss men drog för ett tag sedan. Sen dess har jag och Alex bara suttit och snackat och bestämt att vi ska åka till stan imorgon för att leta efter något att ha på oss på skolavslutningen. Blivit en vana för oss att alltid vara ute i sista sekund när vi ska göra något. Dock bryr jag mig inte speciellt mycket om vad jag har på mig egentligen, men Alex ville ha sällskap så det är klart att jag ställer upp.
"Nicole?" Hör jag Alex säga helt plötsligt. "Ja?" "Det här är vårat sista sommarlov, vi måste göra det till de roligaste någonsin." Säger hon och gäspar. Jag ler trots att jag vet att hon inte ser det eftersom det är mörkt i mitt rum. "Lovar att det kommer bli vårat bästa någonsin." Säger jag innan jag sluter ögonen och somnar.
Solen skiner in i rummet när jag vaknar. Alex ligger fortfarande och sover, som vanligt då alltså. Jag går upp ur sängen och drar på mig ett par jeansshorts och ett svart linne innan jag går ner för att ta en macka. Är förvånad över hur pigg jag är eftersom jag oftast inte brukar vara det på morgonen. Jag gör iordning två mackor till mig och även två mackor till Alex som jag går upp med till rummet.
"Godmorgon!" Jag sätter mig ner i sängen och märker att Alex kollar på mig lite småsurt. Hon hatar när man väcker henne. "Har gjort mackar till dig." Säger jag samtidigt som jag tar en tugga av min egna. Hon ger ifrån sig en suck men sätter sig sedan upp för att äta.
Efter hon har klätt på sig och fixat till sig tar vi bussen in till stan. Himlen är klarblå och det är relativt varmt ute för att vara i Sverige. Vi kikar i några affärer men ingen av oss hittar något. Efter en stund bestämmer vi oss för att gå in på butiken Mango innan vi sätter oss för att äta lunch nånstans.
"Nicole, den här skulle vara as fin på dig." Säger Alex lite längre in i butiken medans jag står och kollar på nån ljusblå blus. Jag går fram till henne och hon håller i en v-ringad vit klänning med tunna axelband. Den är tajt vid midjan till skillnad från nederdelen som går ut lite, plus att massa fina smådetaljer pryder klänning. "Den är jättefin." Säger jag förvånad över att Alex hittat något som jag tycker om. "Säger ju att jag kan din stil." Hon flinar när hon säger det och räcker fram klänningen till mig innan vi går till kassan. "Fyrahundranittionio kronor." Säger tjejen bakom kassan och jag sätter in mitt kort i automaten för att betala. "Ha en trevlig dag!" Fortsätter hon sedan och ger oss ett stort leende när hon ger mig påsen. "Detsamma!" Säger både jag och Alex i kör och börjar röra oss mot utgången.
Jag börjar leta efter kvittot i påsen när Alex pratar om vart vi ska äta lunch men hör inte exakt vad hon säger. Plötsligt känner jag att jag går in i något, eller rättare sagt någon, och tappar påsen och bankomatkortet som landar på marken. Jag böjer mig ner för att ta upp sakerna men den andra personen hinner före. Något som fångar min uppmärksamhet är tatueringarna på hans armar som syns när han sträcker sig efter grejerna. Tatueringar har alltid intresserat mig trots att jag inte har någon själv. "Sorry, det var verkligen inte med flit." Säger en mörk röst. Jag kollar upp på honom och möter hans blick. Han är blond och ser ut att vara i samma ålder som mig, kanske lite äldre. "Det är nog jag som ska lära mig att kolla upp när jag går." Säger jag lite skämtsamt och han skrattar åt det. "Kom nu!!" Ropar någon längre fram. "Jag kommer." Svarar killen som jag nyss gick in i. "Jag måste dra men här." Han sträcker fram mina saker som jag tar emot och ler mot mig. "Tack." Säger jag och ler tillbaka innan han går.
Jag vänder mig sedan mot Alex som står bakom mig med öppen mun. "Hoppas inte du stått sådär hela tiden." Säger jag retsamt och hon himlar med ögonen. "Vet du inte vem det där är?" Frågar hon som om jag vore helt dum i huvudet. "Vem?" Jag förstår ingenting. "Som du gick in i?" Fortsätter hon men hela jag är fortfarande ett frågetecken. "Det var Dante från Hov1." Avslutar hon men inga bitar faller på plats. Vad är Hov1? "Borde jag veta vad det är?" Frågar jag och hon suckar samtidigt som hon tar min arm i armkrok och vi börjar gå. "Ja det borde du. Det är en grupp som är as bra och Dante är svinsnyg." Jag håller faktiskt med henne, han såg jättebra ut. Men jag väljer att inte säga någonting. Dels för att Alex kommer tro att jag är kär eftersom jag aldrig tycker någon är snygg, och dels för att jag aldrig kommer träffa honom igen. -------------------------------------------------------
