4. En oväntad vändning

572 12 2
                                    

Draco

Grangers chockade uppsyn efter att Draco hade avslöjat förtrollningen han hade kastat på henne, hade han kunnat ge vad som helst för att få se igen. Hennes stora bruna ögon va om det nu ens var möjligt ännu större och hennes mun var dumt halv öppen. Om det inte hade varit för att det var Granger hade han kanske kunnat tycka att hennes ansiktsuttryck var ganska gulligt. Men eftersom att  ansiktet tillhörde Granger kunde han inte annat än att tycka att hon var motbjudande oavsett hur hon såg ut.
Grangers ansiktsuttryck övergick tillslut till ren ilska innan hon med en sista hatisk blick vände bort blicken för att fortsätta lyssna på professor Mcgonagalls  genomgång i den främre delen av klassrummet.

Äntligen var lektionen slut. Granger reste sig hastigt upp och samlade ihop sina saker för att sedan skynda ut från salen. Draco kunde inte låta bli att flina självbelåtet.Han hade lyckats hämnas Ordentligt på Granger och det fanns inte en chans att hon skulle våga mopsa upp sig mot honom efter detta. Nej från och med nu skulle allt återgå till det normala. Där han var den som generade Granger och hennes vänner. Blaise kom bort till honom med en tröttsam blick.
"Verkar som att lektionerna kommer vara lika tröttsamma denna terminen som förra." Sa han och gäspade stort innan han gav Draco en genomskådande blick.
"Har jag fel eller ser Draco Malfoy faktist glad ut efter en lektion som inte är försvar mot svartkonster?" Frågade han och flinade.
Draco gav sin vän ett ifrågasättande ansiktsuttryck innan han själv samlade ihop sina grejer och började gå mot utgången.
"Inte på grund av det Zabini." svarade Draco när det gick ut genom dörren till klassrummet. Blaise som var van att bli kallad vid efternamn av sin vän gav honom bara en frågande blick.
Draco gjorde en gest mot Blaises trollstav som han höll i ena handen,
"Vilken lektion som helst kan bli rolig om man förnedrar Granger." Sa han med ett flin. Blaise tittade förvånat på honom.
"Var det därför Granger helt tappade det framför professor Mcgonagall innan?" Frågade han och gav Draco en road blick.
De hade kommit ut på gräsmattan utanför de stora portarna nu. Draco tittade sig snabbt omkring för att kontrollera att ingen lyssnade på deras samtal innan lutade sig närmare Blaise.
"Skratt formeln kan vara mycket underhållande ibland." Sa han Och harklade sig lite. "Speciellt om man använder den på Granger," fortsatte han och stämde in i sin väns skratt.

Sista lektionen hade Slytherin tillsammans med Gryffindor i försvar mot svartkonster. Draco gick tillsammans med Blaise och med Dracos patetiska fanclub som bestod av två kraftiga killar vid namn Crab och Goyle. Verken Draco eller Blaise hade egentligen särskilt stort intresse av att umgås med dem, men båda var överens om att de kunde vara bra att ha till hands. Ifall det behövde sätta någon på plats. De fyra hade nästan kommit fram till klassrummet som höll till i närheten av deras elevhem i fängelsehålorna, när det plötsligt hörde glada röster. Rösterna kom någonstans framför dem, och det var inte helt någon förvåning för Draco när han såg Hermione Granger med sina två följeslagare på varsin sida om henne. Både Granger och Weasley såg ut att skratta åt något som Longbottom hade sagt och märkte inte ens av Slytherin eleverna.
Så när Draco plötsligt trädde fram och ställde sig obehagligt nära Granger var hennes reaktion inte helt oväntad. Hon tog bokstavligt talat ett skutt och Pep till av chock vid åsynen av Slytherin eleven. Draco skrattade åt hennes reaktion medans en rodnad började smyga upp sig på Hermiones kinder.  Hon såg nästan helt bortkommen ut innan hennes ansiktsuttryck hastigt skiftade till irritation.
"Vad är ditt problem, Malfoy?" Muttrade hon och stirrade honom stint in i ögonen. Draco flinade brett mot flickan framför honom innan han lutade sig fram mot henne.
"Trodde vi kom fram till något imorse, Granger. Tvinga mig inte att sätta en handling framför mina ord." Sa han men ingen av åhörarna kunde missta sig på att den sarkastiska humorn från hans röst försvunnit.
Draco hade förväntat sig att hans ord skulle ha en liknade effekt på Granger som tidigare på dagen. Därför blev han mycket förvånad när hon flinade bak mot sina vänner för att sedan åter igen vända sig mot Draco.
"Förlåt, men du måste ha misstagit dig." Sa hon i följd av ett brett leende. Draco höjde förvånat på ögonbrynen mot henne.
"Vad sa du Granger?" frågade han den här gången gjorde han inte ens några försök att dölja hotfullheten i rösten. Han visste inte om Granger hade lagt märke till det. Men i sånna fall ignorerade hon det för hon gav honom bara en hånfull blick.
"Draco eller förlåt Malfoy," rättade hon sig snabbt och lade i en låtsas förtvivlat gest handen för munnen.
"Du tror väl ändå inte att jag går runt och väntar på att du ska tappa humöret och göra något förhastat?" Sa hon. Han bara gapade mot henne, helt förvirrad.
"För i sånna fall måste du ha missbedömt hela situationen, verken jag eller någon annan här är rädd för dig och det är dags att du slutar gå runt som att du ägde skolan." Hon gjorde en paus innan hon tittade upp på honom igen. "Antar att du inte är lika tuff nu när din dödsätare pappa Inte längre finns i närheten." Hennes ord hade större effekt än vad man kunde tro. Draco förblev tyst och stirrade dumt på den brun håriga flickan framför honom. Han var förvånad över hårdheten i hennes röst, men det värsta var att han ännu en gång hade blivit förolämpad av Smutskallen inför sina vänner.
Precis när det kändes som att han hade sansat sig tillräckligt och skulle säga något tillbaka drogs all uppmärksamhet plötsligt till två personen som närmade sig klungan av elever. Harry Potter och Ronald Weasley tittade med intresse på gruppen. Speciellt Potter vars blick dröjde sig kvar lite extra vid Hermione som fortfarande stod i samtalsposition framför Draco.
Harry gav henne en blick full av en viss beundran som skvallrade om att han hade lyssnat på deras samtal. Draco observerade situationen noggrant men förblev tyst.
Men han hade inte gått miste om rodnaden som nu blossade upp sig på Hermiones kinder.

Förlåt för den försenade uppdateringen! Det har bara varit så mycket sista tiden. Skolan.... Hoppas iallafall att ni gillade denna delen. Det hände ju iallafall lite mer i detta än vad det gjort i det tidigare. Nästa avsnitt borde vara uppe i mitten av nästa vecka. Men vill ni snabba på processen lite fungerar kommentarer, så att jag vet vad som kan förbättras och om det är några idéer på scener ni vill ha med. Annars kan jag behöva uppmuntran! Men till nästa gång! PS vad tror ni om ett litet triangel drama mellan våra favorit karaktärer?

Motsatsernas möteTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang