Den krypterade listan

Kapitel 1: Uppdraget

"Rosella Price ditt nya uppdrag är att övervaka och skydda Dylan Robert Winters."

"Vem är det som vill åt honom?"

"Den ryska maffian vill åt en hemlig lista med namn på agenter från CIA, FBI med flera som har sålt rikshemligheter till USA's fiender. Ditt jobb är att komma nära Mr. Winters och ta listan tillbaka till oss."

"Förlåt att jag frågar men, varför ber du mig? En lönnmördare att skydda honom?"

"Du har själv fått jobb liknande som detta, att lokalisera målet och eliminera det. Har jag rätt?"

"Ja, sir."

"Så då vet du vilka åtgärder som behövs för att klara detta uppdrag. Du är den bästa. Jag litar på att du fullföljer detta och utför detta."

"Vad får jag för det? Du har min tvilling bror fängslad, så jag gissar på att jag inte har något val. Men om jag ska utföra detta uppdrag så vill jag ha något för det."

"Vad vill du ha?"

"Jag vill att ni ska släppa min bror och ta bort oss från eran radar."

"Självklart. Du kommer behöva detta. En klocka med GPS, mobil och en helt vanlig klocka. Ett vapen som är låst på ditt finger avtryck. Det kan bara användas av dig och ingen annan. Och till sist en öronsnäcka så vi kan hålla kontakten med dig."

Jag tar upp vapnet för att testa greppet på det och siktet. "Inte illa, jag gillar den. Klockan kan komma bra till användning. Men den behövs inte. Jag behöver inte en GPS för att spåra någon."

"Inte det?"

"När jag var åtta så tog jag till en speciell ö, vars plats är hemlig och jag vet inte koordinaterna ditt. Jag tränades till att vara den bästa av dem bästa. Jag kan spåra vem som helst från vilken plats som helst. Till exempel härifrån till Antarktiskt. GPS behövs inte."

"Vi vet, vi har läst din journal. Men ta denna vanliga smartphone åtminstone, vi finns på snabbnummer."

"Visst. Om någon skulle fråga, vad är min bakgrund?"

"Du kommer på något Price."

"Jag vet, ville bara kolla så att ni hängde med. När börjar detta uppdrag?"

"Det har redan börjat."

Jag måste göra detta. Även om jag måste döda denna Dylan Robert Winters. Jag måste, jag måste, för Taylors skull. Han klarar sig inte så mycket längre. Men varför skickar dem mig och inte en av sina egna.

Taylor om du hör mig, så ska jag få ut dig där ifrån. Jag ska göra att jag kan för att vi ska bli fria från dem.

Jag hör dig Rosella, Jag vet att du kommer att klara det. Gör det du måste. Jag vet att du inte gillar det.

Jag älskar dig brorsan.

Jag älskar dig med syrran.

Eftersom jag och Taylor är enäggstvillingar så har vi en direktlänk till varandra. Och all träning och experiment som hände på den där ön, gjorde min och Taylors bound starkare. Det kommer till bra användning ibland. Men när man känner sin brors smärta så är det inte lika bra.

Jag ville aldrig bli en lönnmördade, prisjägare och en supersoldat. Jag hade inget val. När jag föddes så var jag bara tio sekunder yngre än Taylor. Två syskon från ett och samma ägg. Jag vet...hur stor är sannolikheten att två enäggstvillingar är olika kön? Jag har själv funderat på den frågan, Och det har många andra också gjort. När jag och Taylor föddes så ville forskarna undersöka oss för att se vad orsaken. Men mamma sa nej, vi var bara två små oskyldiga barn. Men hennes svar stoppade dem inte. När Taylor och jag var åtta år gamla så blev vi kidnappade och förda till en hemlig ö, som inte finns med på någon karta i hela världen. Jag fick aldrig mer se Taylor efter det. Men jag kunde känna om han levde eller inte, om han var arg eller inte osv.

Dem gjorde mig en supersoldat, dem gav mig sprutor med olika DNA'n från olika djur. Jag blev tränad i fem år. Dem sa att jag hade blivit dem bästa av dem bästa. Efter träningen så sålde dem oss ungdomar och vuxna som genom gått den här "träningen" till olika organisationer eller olika maffior. Dem som gav det högsta budet fick den soldaten som dem sålde. Jag själv blev såld till en organisation kallad Merfield. Idag är jag 17, jag har arbetat åt Merfield i 3 år nu. Inget trevligt liv om jag får säga det själv.

***********************************************************************************************

Hoppas att ni tyckte om detta kapitlet. 

Jag vet att det är lite kort. Men det kommer mer.

Hoppas att ni vill läsa vidare. 

Iså fall   See U next time, XOXO