Motsatsernas möte

6. Blaises hemlighet

Draco

Det var alldeles tyst i korridoren efter att Draco hade lämnat Granger, ståendes mot stenväggen. Kinden värkte där hon hade slagit honom. Han var tvungen att hinna till sovsalen innan det blev något märke. En plötslig smärta i läppen fick Draco att inse att han bitit hål på läppen i sin frustration över Smutskallen. Hur vågade hon slå honom? Hur vågade hon ens röra vid honom med sin äckliga smutskalle kropp? Bara tanken på att hon hade rört honom gjorde honom illamående men han kunde inte förneka den underliga känslan som uppstod i magen när han tänkte på flickan.
Det hade bara varit meningen att vara en enkel konfrontation på grund av händelsen som skedde igår innan deras sista lektion. Dracos avsikt hade enbart varit att en gång för alla sätta Granger på plats. Men när han hade sett tårarna i flickans bruna ögon hade hans ilska snabbt bytts ut till osäkerhet och nervositet. Utan att tänka på vad han höll på med hade han strykit bort tårarna från hennes kinder och sedan låtit handen ligga kvar. Han hade varit så inne i ögonblicket att han inte hade reagerat när Grangers hand plötsligt smällde till honom tvärs över hans kind. En tystnad uppstod var på hans reaktion väntades. Draco hade velat kasta en formel på flickan men han hade inte kunnat utan hastigt vänt sig om och skyndat iväg. Det var nästan lika tyst i sovsalen som i korridorerna och han skyndade sig att kyla ner kinden mot vattenkranen. Varpå han såg sig själv i badrumsspegeln. Han tittade på sin kind som hade fått en viss rosaktig färg. Utan att tänka på att någon kunde höra sa han. "Du ska få för det här, Hermione Granger! Din äckliga lilla smutskalle."

Rasten mellan lunchen och nästa lektion som han trodde va Örtlära hade precis börjat. Draco var med Blaise, Goyle och Crab. Killarna satt på den lilla gräsplätten på slotts gården och pratade. Iallafall Draco och Blaise pratade medans de andra två satt och spanade på några tjejer i Ravenclaw. "Så vad hände med dig i morse?" Frågade Blaise med en rynka mellan sina mörka ögonbryn.
"Inget, jag blev lite distraherad på väg från frukosten bara." Sa Draco. Det var inte helt en lögn, han hade blivit distraherad av Granger fast på väg till lektionen.
Blaise gav honom en svårtolkade blick.
"Med distraktion antar jag att du menar Pansy Parkinson." Sa han med ett brett flin. Draco armbågade sin flinade vän hårt i sidan. Han avskydde när Blaise antydde saker som han inte visste något om. Pansy Parkinson var bara lite distraktion i väntan på att något annat skulle komma. Draco brukade sällan ödsla sin tid på att tänka på det motsatta könet. Det fanns för mycket annat som var mer underhållande. Trots det hade han varit med ett par andra häxor förutom Pansy. Men det var bara för att fördriva tiden när hans vänner dejtade runt. Draco kikade på Blaise som nu stod med blicken fixerad vid några elever på andra sidan borggården. Med närmare eftertanke stod Blaise och spanade mot Hermione Granger och hennes vänner.
"Blaise." Sa han med ett tonfall som skvallrade om att det var något allvarligt som Draco försökte säga till sin vän. Blaise som blev förvånad av att hans vän kallade honom vid första namn lyfte snabbt på huvudet för att möta Dracos stela ansiktsuttryck.
"Detta är andra gången under ganska kort tid som jag kommer på dig med att titta på Granger" nästan spottade han ur sig. Blaise gav honom en förvirrad blick.
"Vad spelar det för roll om jag tittar på henne?" Frågade han och mötte Dracos mörka blick. "För att..." började Draco och avbröt sig hastigt för att dra några frustrerande andetag, innan han åter igen vände sig mot Blaise.
"Hon är en smutskalle och jag tänker inte gå med på att någon som finns i min krets ens tittar på henne på något annat sätt än äckel och avsky." Sa han skarpt. Blaise gav sin vän ett brett flin innan han sa.
"Om att vara i din så kallade krets innebär att jag inte får umgås med vem jag vill, väljer jag hellre att lämna." Sa han kallt och vände sig om och gick. Det kändes som att Draco hade fått en ordentlig örfil av sin vän. Han såg tomt efter Blaises ryggtavla efter att han hade lämnat honom.
Med en uppgiven suck lutade han sig mot slottsväggen och observerade otåligt sin omgivning. Det var inte för ens hans blick nådde över till platsen där Granger och hennes vänner stått som han lade märke till att flickan med de bruna lockarna inte längre var där.
Han kunde bara komma på ett ställe som Granger skulle ha gått till mellan två lektioner. Med målmedvetna steg började han gå mot biblioteket. Med den ända tanken om att han nu för en gångs skull skulle visa Granger var hon hörde hemma.

Biblioteket var tyst precis som de andra gånger som Draco gick dit. Han såg sig om efter Granger men allt han såg var alla böcker som fyllde biblioteket från golvet till de höga taket. Hade det inte varit för de upprörda rösterna som vem som helst skulle tagit för ett bråk hade han kanske aldrig hittat Granger och hennes högst oväntade sällskap. Draco smög fram mellan hyllorna och hittade en plats mellan bokraderna som han kunde spana ut mot det lilla bordet där Granger satt.
"Blaise, nu får det vara nog!" Utbrast plötsligt Granger, hennes blick var riktad mot Dracos vän son stod med ryggen mot bokhyllan som Draco gömde sig bakom.
"Vadå Hermione? Vi båda är fullt medvetna om att min närvaro här inte stör dig så mycket som du försöker låtsas som." Sa han och tittade på flickan framför honom med en sökande blick. Draco hade underskattat sin väns besatthet för Granger. Han hade underskattade Blaises känslor för Granger och här var straffet för att han inte hade varit mer uppmärksam. Granger vars blick hade varit fäst mot golvet tittade plötsligt upp och mot Blaises.
"Hermione, jag tror inte du förstår vad din närhet gör med mig..." Draco såg hur Hermione andades in djupt innan hon tillsist svarade honom.
"Sluta överdriva så mycket, Blaise." Sa hon med osäker stämma.
"Vi känner knappt varandra, vilket inte är så konstigt med tanke på att första gången vi pratade var för några dagar sedan." Sa hon nu lite bestämdare. Blaise skakade på huvudet. "Så du hyser inte ens lite positiva känslor för mig?" Sa han med nästan en viskade röst.
"Och hur tror du din vän Draco Malfoy skulle reagera om han såg oss två nu?" Frågade hon Blaise med bitter röst.
"Jag har ju redan sagt åt dig att jag inte bryr mig om vad han tycker." Svarade Blaise snabbt. Hermione bara skakade på huvudet.
"Jag är säker på att han skulle döda dig om han fick reda på att du umgås med en smutskalle." Sa hon som att hon inte hade hört vad Blaise just sagt. Draco såg på de båda med en blick full av hat men också en annan känsla som han nästan skulle identifierat som svartsjuka,
om han inte visste bättre. Blaise satte sig plötsligt ner och sträckte ut sina långa armar över bordet i en tafatt gest. Draco såg storögt på när hans vän tog Grangers små händer i sina. Varför kändes det som att det kokade i honom när han såg Grangers händer i hans väns grepp. Den frågade visste inte Draco hur han skulle besvara, men han fick ändå inte mer tid att tänka på det, för Granger reste sig plötsligt hastigt upp från stolen.
"Du är en fin kille Blaise. Det är du verkligen. Du har visat dig vara något alldeles extra, men för att vara helt ärlig kan jag inte se dig på något annat sätt än en vän." Sa hon och med de orden lämnade hon biblioteket. Draco kunde inte låta bli att småle lite för sig själv när han såg Blaise chockerade ansiktsuttryck.
"Hon gillar inte dig!" Ville han skrika men han lät bli. Istället började han gå mot utgången av biblioteket. Hermione Granger var definitivt den första och förmodligen den sista att dissa hans vän. Och mot sin vilja fick denna vetenskapen honom att le.

Vad tyckte ni? Kommentera gärna om ni har några andra idéer eller några förbättringar. Nästa avsnitt kommer vara ute någon gång i mitten av nästa vecka. Så tills dess!