All I want for christmas is you - Foscar

Tjugofjärde december

Trött öppnade jag ögonen när en fjäderlätt puss träffade min panna. Direkt mötte min blick felix som stod lutad över mig som log stort.

"God jul" yttrade han med ett leende och jag svarade med ett god jul jag med, däremot med mycket längre och raspigare röst.

"Jag har gjort frukost" sa han glatt och jag satte mig nyvaket upp i sängen och såg hur han hade burit in mackor och två muggar varm choklad med en polkagrisstång i varje på en bricka.

"Åhh Felix!" log jag stort innan han ställde ner brickan i sängen och satte sig även bredvid mig under täcket.

"Vi ska vara hos mina föräldrar vid två så vi kan mysa hela morgonen" yttrade han med ett stort leende.

"Och se julkalendern nu" svarade jag honom och han sken upp.

"Ja det måste vi!" utbrast han och jag skrattade åt honom. Jag har aldrig varit med om någon i hans ålder som älskat julkalendern såpass mycket som han gör.

"Och sen grinchen!" sa han glatt sedan.

"Vi såg ju den för inte alls länge sedan?" yttrade jag frågandes.

"Det spelar ingen roll, vi måste ändå se den! Det är ju julafton Oscar!" sa han och jag skrattade bara dovt.

"Okej vi ser allt du vill" svarade jag bara och han log stort och nöjt.

"Tack" yttrade han glatt och innan jag hann reagera hade han lämnat en snabb puss på mina läppar och kollade sedan oskyldigt på mig med ett svagt leende. Jag däremot tyckte inte det räckte utan jag placerade min ena hand på hans kind, vände upp hans ansikte mer innan jag tryckte mina läppar mot hans i en kyss som pågick längre än hans lilla puss.

När vi drog ifrån log båda stort och Felix la sig försiktigt i min famn medan jag med ett stort leende satte igång julkalendern på min dator.

Så hela morgonen spenderade vi med att först äta upp frukosten och sedan se massa filmer som Felix ville se men när klockan började närma sig tolv bestämde vi oss för att börja göra oss klara inför eftermiddagen. Så när båda var nyduschade och klädda i skjortor började vi bege oss hem till Felix föräldrar.

"Hej Felix och Oscar!" utbrast hans mamma glatt när vi klev in genom dörren och vi båda hälsade glatt, kände direkt den goda lukten från all mat hon säkert ägnat hela dagen till att göra. Medan hans mamma återgick till köket och hennes matlagande satte vi oss vid resten av hans familj i vardagsrummet där det säkert bara väntades på kalle anka. Vi hälsade på alla där också, hans lillebror, storasyster och pappa. De satt där och pratade om lite allt möjligt samtidigt som klassisk julmusik spelades i bakgrunden och jag hörde hur Felix tyst nynnade med där han satt lutad över mig med bakhuvudet vid min nacke.

"All I want for Christmas is you" mumlade jag med i låten och menade det till Felix vilket han verkade förstå för han lyfte huvudet och såg på mig med ett stort leende. En snabb kyss på läpparna fick jag också och såg i ögonvrån hur Felix pappa kollade på oss och generat kollade jag mot honom men fick bara ett stort leende tillbaka vilket fick mig att le svagt.

Trött klev vi in i felix gamla rum. Hans föräldrar hade erbjudit oss att stanna över natten för att slippa köra hem såpass sent som det blev. Det tog inte lång tid innan vi båda låg utslagna i sängen, det hade inte varit en speciellt jobbig dag och vi hade inte gjort så mycket alls men ändå var vi båda extremt trötta.

"Tack Felix för den här julaftonen" yttrade jag lågt, drog handen långsamt genom hans hår då han än en gång låg i min famn. Han hummade gillandes innan han svarade.

"Tack själv. Tack för hela december, att du har orkat stå ut med mig" svarade han och skrattade tyst i slutet.

"Jag är glad att du har tvingat mig till dessa saker, det har varit så roligt" yttrade jag och log när jag tänkte tillbaka på vad vi gjort nu under december. Vi brukar alltid göra roliga saker tillsammans och Felix var duktig på att hitta på saker att göra men just den här månaden hade varit så speciell.

Ännu en gång tryckte han sina läppar mot mina och jag besvarade nöjt.

"Your lips on my lips, that's a merry, merry christmas" yttrade han lågt sedan vilket jag skrattade svagt åt.

"Jag är så glad att hon berättade till mig vad du sagt, jag skulle aldrig vågat erkänna för dig själv" mumlade Felix senare när en tystnad uppstått och jag hummade.

"Jag med" svarade jag. För själv hade jag aldrig vågat erkänna det, jag hade aldrig vågat säga det rakt ut till honom. Det var jag alldeles för rädd för, alldeles för rädd för att inte få någonting tillbaka. Så jag tackar denna Elsa något enormt, för att hon är anledningen till varför vi faktiskt tillslut vågade för varandra erkänna vad vi tycker om varandra, att vi båda inte längre ser varandra som bara bästa vänner. Han är och kommer förhoppningsvis alltid vara min bästa vän men samtidigt så är han så mycket mer.

***
Ooooch det var sista kapitlet!! Hoppas ni gillat denna åsåååå
Och god jul allihopa!!!! Hoppas ni får en bra jul oavsett om ni firar jul eller inte <3