Ett blodsugande fall

Kap 1

Hon går in i badrummet och tittar sig en sista gång i spegeln. Hon tar borsten och borstar igenom sitt långa svarta hår, hon försöker sminka sig lite men hennes ansikte ser fortfarande lika blekt ut.

Hon suckar, varför försöker hon ens göra sig fin? Det är ju bara hennes bror som ska komma. Han bryr sig väl inte om hur hon ser ut?

Plötsligt hör hon hur hennes ytterdörr öppnas och stängs. Är han redan här?

Hon går ut ur badrummet och börjar gå mot hallen, hon borde ha dragit upp gardinerna så att det såg lite ljust och trevligt ut, men hon har aldrig gillat solljus.

Hon öppnar dörren till den mörka hallen. Hon tittar förvånat framför sig, en lång man med nästan vitt hår och mörka kläder står framför henne. Han har en mörk kåpa på sig med luvan uppe, i ena handen håller han i en otroligt vass träpåle.

"Vem är du?"frågar hon förskräckt.

Han svarar henne inte, hans mörka ögon stirrar på henne, hon tycker att hon känner igen dem ögonen, men är för rädd för att tänka på det just nu. Plötsligt öppnar han munnen.

"Ni är inte välkomna i denna värld, ni icke-mänskliga väsen ska bort, jag ska utrota alla i din art" säger han med mörk röst.

Hon tittar förskräckt upp på honom och skulle precis fråga vad han menade när han höjer den vassa träpålen och hugger till.......

Det är en fin höstdag, solen skiner och dom färgglada löven flyger runt i vinden. Tora Månbeck kommer ut från Coop med fyra påsar i händerna. Hon marscherar irriterat från affären mot sin lägenhet. Hon hatar sin chef! Hon har pluggat till polis lika länge som alla andra polisstudenter, men hon har aldrig fått gå ut på ett uppdrag, det har alla andra. Hon tänker tillbaka till det hennes chef sa: "Du är för naiv och kan inte ta något på allvar, så du får inte gå ut på något uppdrag!"

Vinden blåser starkt och hon får sitt eldröda hår i ansiktet, hon sätter bestämt ner sina påsar på marken och sätter upp sitt hår i en hästsvans.

Hon fortsätter att gå, medan hon går spelar hon upp samtalet med sin chef i huvudet. Jag borde svarat honom annorlunda, tänker hon gång på gång. Plötsligt hörs ett gällt skrik från en av lägenheterna till höger om henne, skriket slutar tvärt.

Tora tittar förskräckt mot lägenheten. Det är ett hus med bara två våningar, på övervåningen står ett fönster öppet, det var säkert därifrån skriket kom.

Plötsligt öppnas dörren och en man med en mörk kåpa på sig springer ut. Han springer mot en svart skåpbil som står parkerad mot trottoaren, han hoppar snabbt in i den, Tora tycker att hon ser en träpåle med en röd vätska på som sticker upp ur hans kåpa. Hans bil åker snabbt iväg och innan den är för långt bort så tittar Tora på hans registreringsnummer.

Tora står tafatt kvar och tittar efter bilen. Vad var det som hände?

Dörren står fortfarande öppen, hon bestämmer sig för att gå in och se vad som har hänt.

Hon går in i huset och upp en trappa. Dörren där uppe står på vid gavel. Hon går sakta in i den mörka lägenheten.

"Hallå?"ropar hon lite osäkert.

Det är en enorm tystnad i huset. En läskig känsla sprider sig igenom hennes kropp. Hon kollar sig runt i hallen och plötsligt ser hon något som ligger på golvet. Hon tar försiktigt några steg dit, och tittar.

Hon skriker till. På golvet ligger en flicka med svart långt hår och nästan vit hy, över hjärtat har hon ett djupt sår.

Tora står paralyserad och stirrar på den döda kroppen. Hennes ben vill springa därifrån, men hon tvingar sig att stå kvar.