Motsatsernas möte

7. Oskyldida gryffindorelever

Hermione

Solljuset sken in genom de stora fönstren inne i klassrummet som de hade förvar mot svartkonster i.  På grund av gårdagens händelser hade Hermione för att undvika Slytherin eleverna, sätt till att vara i god tid före i klassrummet, så att hon redan satt ner på sin vanliga plats längst fram när de andra eleverna gjorde entré. På så sätt kunde hon låtsas att hon inte märkte av deras närvaro i klassrummet. För att vara lite mer specifik var det framförallt Blaise Zabini som hon kämpade så för att undvika. Bara tanken på gårdags kvällens händelse fick Hermione att känna sig spyfärdig. Det hade kommit helt som en överraskning när Blaise plötsligt började prata om sina oväntade känslor för henne. Tillsist hade hon inte kunnat ta det längre utan bara varit ärlig och sagt att hon inte hyste samma romantiska känslor för honom som han hade för henne. Sedan hade hon gjort det enda hon kom på att göra i situationen och rusat ut från biblioteket.

Hermione väcktes upp från sina tankar av ett tydligt mummel som kom från dörrarna längst bak i klassrummet. Elever från Gryffindor och Slytherin kom gåendes in för att sätta sig på sina platser. Så diskret så möjligt vände Hermione på huvudet och lyckades urskilja blont hår som tillhörde Malfoy och bredvid honom gick Blaise med blicken fäst på stengolvet. Han verkade känna Hermiones blick för han tittade plötsligt upp ifrån golvet och hans ögon fann hennes. Blaise såg sårad ut och vilsen. Hermione vände snabbt på huvudet så att hon slapp se vad hennes avböjande hade orsakat. Malfoy och Blaise gick längst fram i klassrummet innan de gled ner på bänkarna på motstående sidan av gången mellan tavlan och dörrarna. Malfoy satt närmast gången och kastade nyfikna blickar åt Hermiones håll. Hermione som kände sig osäker på grund av uppmärksamheten från honom tittade ner i läroboken som låg uppslagen på bänken framför henne.

Efter lektionen var Blaise till Hermiones stora lättnad den första att rusa ut från klassrummet. Men lättnaden övergick snabbt till sympati och oro. Hon var så inne i sina egna tankar att hon inte märkte när någon plötsligt ställde sig framför henne. Hermione tittade förvånat upp på personen som visade sig vara Malfoy. Hon tvingade sig själv att möta hans kalla blick med ett leende.
"Men är det inte Draco Malfoy i egen hög person? Vad har jag gjort för att förtjäna att få vara i hans närhet?" Sa hon sarkastiskt med En eftertänksam blick som snabbt övergick till ännu ett flin.
Malfoy flinade tillbaka. "Inte så kacksiga är vi väl Granger? Du har väl inte redan glömt bort samtalet vi hade igår?" Sa han och en viss hotfullhet smög in sig i den sammetslena rösten. Hermione gav honom en fundersam blick. "Vilket samtal menar du nu, Malfoy? Första gången du blev förödmjukad eller andra?" Sa hon och höjde utmanade på ögonbrynen mot honom.
"Du vet mycket väl vilket samtal jag menar." Morrade Malfoy fram. "Hur som helst är jag inte här för att diskutera saker vi redan rett ut." Sa han tillsist med ett självgott flin och rätade på sin redan långa kropp så att han blev ännu längre. Hermione ryggade lite, men var fast besluten att hon inte skulle låta sig skrämmas av honom.
"Vi behöver prata." Väste han fram så tyst att det bara var möjligt för henne att uppfatta det.
Hermione drog några djupa andetag innan hon mötte hans ljusgrå ögon. Hon var precis påväg att fråga varför dem behövde prata. När hon kom av sig själv och blev plötsligt oväntat distraherades av hans ögon. Det var så fina. Den gråa nyansen framhävde något slags djup som Hermione tycktes drunkna i. Hon fortsatte att se in i hans ögon tills hon plötsligt insåg vad hon höll på med. En plötslig rodnad dök upp på Hermiones kinder och hon tittade ner och skyndade sig att ta sina saker från bänken och skynda ut i klassrummet. Kvar stod en mycket förvånad Draco och tittade dumt efter henne.

Hermione hade efter mycket om och men beslutat att gå ner till middagen. Trots den pinsamma situationen hon hade varit med om på förmiddagen, övertygade hon sig själv om att gå och lägga sig på tom mage inte skulle vara värt det.
Mellan sina två bästa vänner lämnade hon alltså tillsist elevhemmet för att bege sig ner till stora salen. Hon höll blicken fäst vid golvet och tittade inte upp om hon inte råkade gå in i någon.
De tre kom ner till matsalen och gick in genom de stora dubbeldörrarna. Hermione tittade fortfarande ner tills hon inte längre kunde hålla sig utan tittade upp. Hennes bruna ögon vandrade mellan de fyra långborden tills de fann ett par ljusgrå ögon som tillhörde hennes ärkefiende. Ett par sekunder hade de två ögonkontakt innan Hermione hastigt bröt den och skyndade sig att sätta sig på sin vanliga plats vid Gryffindor bordet.

Efter måltiden då Hermione ständigt hade kommit på sig själv med att spana bort mot Slytherinbordet, ursäktade hon sig med att hon behövde gå till biblioteket och plugga inför nästa veckas prov om flygande djur.
"Du går ju alltid bort till biblioteket efter middagen!" Klagade Ginny och tittade upp på sin vän som redan hade ställt sig upp för att gå.
"Jag vet, Ginny men jag kan inte slappna av med vetenskapen om att ett pluggtillfälle går bort." Ursäktade sig Hermione och gjorde en ansats att gå men blev återigen stoppad utav Ginny. "Men vad sägs som att du tar ledigt bara denna eftermiddagen från studierna, det är bra för alla." Föreslog Ginny.
"Jag skulle gärna Ginny men jag behöver verkligen plugga." Sa Hermione och såg försiktigt på sin vän.
Hon hann fånga Ginnys besvikna ansiktsuttryck och tillade hastigt, "Men vad sägs som att vi i helgen går till Hogsmeade tillsammans?" Föreslog hon. Ginny sken upp vid det förslaget och nickade ivrigt. "Låter som en plan." Sa hon och kramade Hermiones uträckta hand.
Hermione tog det som en välsignelse och skyndade sig ut från stora salen innan Ginny eller någon annan fick för sig att stoppa henne.
Hon var glad att hon äntligen skulle få fördriva tiden i biblioteket och kunde knappt bärga sig tills hon nu åter igen fick sitta i sitt vanliga hörn längst inne i biblioteket och läsa. Allt detta överväldigade Hermione och gjorde så att hon skrek till när någon plötsligt tog ett stadigt grepp om hennes midja och drog in hennes i en mörk korridor. Hon pressades brutalt mot väggen men hann inte känna någon smärts. Däremot hann hon tänka att situationen kändes ovanligt bekant när någon plötsligt sa, "Dags för vårt lilla samtal,Granger."
Malfoys röst sände små ilningar längs hennes rygg och drog in ett darrigt andetag.

Förlåt för det lite hastiga avslutet. Tänkte att det skulle göra nästa avsnitt mer läsvärt! Jag saknar kommentarer! Jag behöver veta om det är några som läser den och om ni tycker att jag ska fortsätta skriva!
Nästa avsnitt borde vara uppe innan helgen är slut.
Glöm inte att kommentera!!!