8. Ett underligt samtal

450 18 2
                                    

Draco

Granger stelnade till vid åsynen av honom och tog ett djupt andetag. Som att hon försökte samla sig inför vad som skulle komma.
Draco observerade hennes rörelser noga innan han tillsist förflyttade blicken till hennes ansikte som hade en stel uppsyn. Tillslut så nickade hon mot honom.
"Vad är det vi behöver prata om, Malfoy?" Frågade hon och gav honom en frågande blick.
Han nickade åt henne som svar, "Den här vägen." Sa han och gjorde en gest inåt den mörklagda korridoren. Hermione tvekade lite men tillsist följde hon efter honom.

Till en början hade Draco inte bestämt vart de skulle gå för att tala ostörda, men allt eftersom att de gick i genom den mörklagda gången slog det honom att "hemliga rummet" låg lite längre fram. Det hemliga rummet hade Draco upptäck när han gick sitt tredje år på Hogwarts. Det var efter Granger hade slagit honom i ansiktet då han tillsammans med Goyle och Teodor hade rusat iväg som en riktig fegis istället för att ge tillbaka som en annan Slytherin elev hade gjort. Han kastade en blick bak på Granger som följde varenda rörelse han gjorde med en misstänksam blick.
Draco gick fram till stenväggen och lade sin vänster hand på en utböling på väggen samtidigt som han muttrade lösenordet som han själv skapat. Så tyst så möjligt eftersom att han inte ville att Granger skulle hitta tillbaka till rummet sedan. Han hörde Granger flämta till av förvåning bakom honom när en dörr plötsligt kunde urskiljas i väggen. Med ett självbelåtet flin tryckte Draco upp dörren, samtidigt som han gjorde en gest åt Granger att gå in.
"Vad är det här för ställe?" Sa hon med hänförelse som nyanserade hennes röst.
Draco log nöjt för sig själv. Äntligen visste han något som inte besserwissern Granger visste.
"Ledsen Granger, men detta är ingen plats som jag vill dela med dig." Sa han och tittade på den brunhåriga flickan för att invänta hennes reaktion. Precis när hon var påväg att säga något avbröt han henne.
"Jag har mycket bra skäl till varför jag tagit dig hit nu, och det är för att det här samtalet inte kräver några nyfikna åhörare." Sa han med en bestämd röst.
Istället för att vänta på att hon skulle säga något mer gick han och satte sig i en svartklädd skinnsoffa. Granger tvekade lite innan hon gled ner på en annan mitt emot den som Draco satt på.

Dem satt tysta och iakttog varandra. Draco kom kunde inte låta bli att tycka att flickan framför honom var ganska attraktiv. Det var inte så att egentligen ville placera henne där men att förneka det självklara var bara onödigt.
Plötsligt harklade hon sig ljudligt framför honom. Draco insåg plötsligt att hans blick hade fastnat på henne och legat där alldeles för länge. Han tittade snabbt upp. Mitt emot honom skruvade Granger besvärat på sig.
"Du sa att du tog hit mig för att prata." Sa hon tillsist med en smått irriterad röst. Draco nickade.
"Vad är det som pågår mellan dig och Zabini?" Sa han med en röst som dröp av arrogans. Granger lyfte hastigt på huvudet så att hennes bruna ögon mötte hans grå.
"Du menar Blaise?" Frågade hon dumt och höjde på ögonbrynen i ett frågande ansiktsuttryck. Han log mot henne helt utan värme.
"Åh jag ber om ursäkt, jag visste inte att ni tilltalade varandra vid första namn." Sa han och gav henne en iskall blick.
Hon svarade inte utan tittade ner och rodnade svagt. "Inget."sa hon tillsist med sina läppar sammanpressade till ett rakt sträck.
"Det är inget son pågår mellan mig och Blaise." förtydligade hon igen, högre den här gången.

Draco stirrade stint på flickan framför honom. Hur vågade hon ljuga honom rakt upp i ansiktet. Han tog ett par djupa andetag och försökte dölja ilskan son hotade att komma upp. "Granger." Sa han med den lugnaste rösten han kunde frambringa. Han väntade med att fortsätta tills hon tittade upp och mötte hans blick.
"Jag såg er två i biblioteket, och det såg inte ut som att inget pågår." Sa han med en hotfull klang som fyllde hans röst. Granger tittade hastigt ner på sina fötter och skruvade osäkert på sig i skinnsoffan. "Våga inte ljuga för mig!" Utropade Draco plötsligt överraskad av hårdheten i sin egen röst.
Det var då han insåg att Granger skakade. Avskyn som alldeles nyss hade varit så intensiv hos honom övergick hastigt till samma känslor som han fått sist han fick Granger att gråta.

Han försökte förtvivlat få en skymt av hennes ansikte son gömde sig under alla lockar, men det var hopplöst. "Granger?" Sa han med betydligt mjukare röst. Hon reagerade inte ens på det utan fortsatta att skaka. Utan att tänka på vad han höll på med gick han och satte sig på huk framför Granger. Han lade lite osäkert ena handen på hennes knä i en tröstande gest. Vad höll han på med? Frågade han hela tiden sig själv. Medans han satt på golvet framför den gråtande flickan. Hon var bara en äcklig smutskalle, varför skulle han bry sig om han sårade henne funderade han medans hans hand fortfarande strök över hennes ben. Granger tittade plötsligt upp på honom under allt hår med rödsprängda ögon, vilket bara fick Draco att känna sig ännu mer skyldig.
Hon darrade osäkert på rösten när hon talade. "Blaise började prata med mig helt spontant förra veckan. Jag förstod inte varför en Slytherin skulle försöka vara trevlig mot mig förens det slog mig att han förmodligen behövde hjälp med skolarbete." Sa hon och försökte samla sig. "Så jag bestämde mig för att konfrontera honom." Hon pausade för att se om han hängde med innan hon fortsatte.
"Vid det laget hade vi träffats ett par kvällar på biblioteket. När jag frågade honom vad han höll på med erkände han helt oväntat för mig vad han kände för mig. Det var förmodligen det du hörde när du sa att du såg i biblioteket." Hon granskade osäkert hans ansiktsuttryck innan hon fortsatte.
"Detta kom helt som en överraskning för mig. Jag hade inte anat någonting, tills han sa det." Sa hon med ett förvirrat ansiktsuttryck som att hon fortfarande hade svårt att förstå det hela. "Sedan såg du förmodligen vad som hände. Det var aldrig min avsikt att såra Blaise." Sa hon och mötte försiktigt hans blick.
Draco var nästan påväg att brista ut i skratt. Trodde hon verkligen att han frågade ut henne om allt detta pågrund av han var orolig för Blaise krossad hjärta.
Vad var det med Gryffindor och all den där välvilligheten. Bara för att dem alltid handlade på ett osjälviskt och välvilligt sätt trodde dem att alla andra utanför deras elevhem skulle göra samma sak. Och så var det Granger som alltid försökte se det bästa i alla. Han hade sett det vid flera tillfällen under kriget. Hur hon valde att skona döttsätares liv trots att de egentligen förtjänade att dö. Förmodligen för att hon såg något i dem, och nu försökte hon se det i Draco. Men vad skadade det om hon trodde att han handlade osjälviskt?
"Jag vet att du inte menade att såra honom. Och oroa dig inte han kommer över det." Sa han och lät nästan lugnade. Wow det här samtalet hade blivit helt annorlunda än vad Draco hade tänkt sig. Han hade tänkt att använda detta som en ursäkt att trycka ner Granger och istället fann han sig själv på golvet med handen på hennes ben som att han försökte trösta henne. Vilket han gjorde. Granger såg förvånat på honom och log osäkert.
"Granger, varför reagerade du sådär innan när jag höjde rösten mot dig förut?" Frågade han försiktigt.
Hon stelnade till och såg på honom med en kall blick.
"Det har du inget att göra med!" Snäste hon kallt och reste sig upp redo att gå. Han svarade inte utan såg hur hon vände sig om och gick mot dörren. Innan hon gick ut vände hon sig om och sa.
"Detta är de tystas sal förresten, jag visste att jag hade läst om den någonstans." Sa hon med ett självsäkert flin på sina läppar innan hon försvann ut genom dörröppningen.
Draco såg irriterat efter henne. Om hon visste vad detta var för ställe visste hon säkert vilken formel man behövde säga för att hitta dörren också.
Det betydde att han inte skulle få ha den här platsen för sig själv längre. Av någon anledning gladde det honom att det isåfall skulle vara Granger som han delade den med....

Wow det tog ett tag att skriva detta! Tack för kommentaren! Önskar jag kunde skriva kommentarerna... men, men. Kanske efter detta kapitlet. Nästa kapitel bör vara uppe i början av nästa vecka! Så tills dess!

PS glöm inte att kommentera

Motsatsernas möteDonde viven las historias. Descúbrelo ahora