Hold Me|M.G|

1- Marcus

Jag gick ut ur dörren och låste den efter mig. Sakta började jag släppa mig mot skolan. Skolan där jag skulle behöva se Martinus igen. Jag suckade lite. Jag kan inte vänta tills jag kan flytta från den här jävla stan. Från Stockholm. Men, just nu, måste jag bara överleva mina två år jag har kvar på gymnasiet. Sen kan jag ta första bästa flyg härifrån. Bort från Ethan. Bort från Sverige. Bort från detta skitställe. Jag fortsatte att gå långsamt mot skolan. Det var en varm vårdag, men jag gick med jeans och en t-shirt med en kofta över. Så ingen skulle se. Så ingen skulle se ärren på mina armar. Ärren efter rakbladets vassa spets. Ingen skulle ändå bry sig. Jag gick in, bedjandes om att ingen skulle märka mig. Men, såklart gjorde någon det. Och det är den värsta av de alla. Martinus Gunnarsen. Han kollade på mig med ett elakt flin på läpparna. Han och hans 'gäng' bestående av Axel, Benjamin , Ryan och Dennis, gick fram till mig. De var någon decimeter längre än mig, allihop. Jag har alltid vart liten.
- Hej, din flata. Jag säger inget. Han tar min väska och slänger den på golvet. Jag böjer mig ner för att plocka upp den, och då slår han hårt till mig i bakhuvudet. Jag är van, men smärtan känns fortfarande.
- Din hora. Han går därifrån. Jag vet inte vad han har emot mig. Jag har aldrig gjort något. Jag går till mitt skåp och plockar ut mina Historia böcker och går mot lektionssalen. Jag sätter mig längst bak. Jag är tyst på lektionerna och pratar aldrig med nån, men jag får hyfsat bra betyg. Jag är tidig till lektionen. Det är ingen där förutom Marcus Gunnarsen och Jasper Dasher. De sitter och röker vid ett öppet fönster. Jag hör de skratta högt och prata om nån fest. Jag öppnar mitt skissblock och fortsätter rita på en skiss av en tjej som leviterar.
- Vad fint du ritar, hör jag någon säga. Jag kollar upp. Det är en tjej. Hon har korpsvart rakt hår, chokladbruna ögon och blek hy. Hon pratar med en dialekt som jag gissar på är från Lappland. Jag har aldrig sett henne förut.
- Ursäkta, men är du ny? Jag har aldrig sett dig förut. Och Tack. Jag stänger mitt block.
- Ja, jag är ny. Jag är Tanya. Hon ler. Man kan se alla hennes pärlvita tänder. Hon ser ut att vara tagen ur någon mode tidning.
- Brooklyn. Var någonstans flyttade du från?
- Kiruna. Jag nickade. Jag hade rätt. Är denna plats ledig?
- Ja, det är den. Hon sätter sig ner bredvid mig. Det kommer in fler elever. Som tur har jag knappt nån lektion med Martinus, Jag går natur, han går ekonomi. Jag ser Tanya snegla över till Marcus och Jaspers bord.
- Tänk inte ens tanken, viskar jag till Tanya. De killarna är se, men inte röra. När hon ser lite förvirrad ut säger jag: Fuckboys. Hon nickar då.
- Jahopp. Vi vänder blickarna framåt mot Birgitta som kommer in i klassrummet. Hon är lång, med axellångt , blont hår och lite rynkig hy. Hon börjar gå igenom lite fakta om Gustav den andre Adolf ( Jag hittar bara på då jag inte vet vad man har för historia på gymnasiet ) Jag antecknar noga.

/Sista lektionen\
Jag tar mina NO böcker och går till lektionssalen. Tanya sitter längst fram vid fönstret. Jag sätter mig bredvid henne.
- Hej igen säger hon glatt.
- Hej. Jag ler lite. David, läraren, kommer in genom dörren. Han börjar prata om Molekyler och kemiska reaktioner.

Efter lektionen plockar jag ihop mina grejer för att gå, men precis innan jag går ut ur dörren hör jag Davids röst.
- Hej, Brooklyn? Jag vänder mig mot honom.
- Ja?
- Skulle inte du kunna hjälpa Marcus här? Frågar han. Han behöver extra hjälp, och du är min bästa elev. Jag vet inte vad jag ska säga.
- Jag... Fast.. Okej då. Toppen. Nu måste jag undervisa skolans fuckboy. Inte för att han skulle gå efter mig men.. David ler.
- Tack så mycket, Brooklyn. Jag visste att jag kunde lita på dig.
- Ingen orsak. Jag ler svagt. Marcus står på sidan och studerar mig. Han har inte sagt ett ord. Jag går ut ur klassrummet. Han följer efter.
- Vi kör första passet idag. Jag rycker på axlarna.
- Okej. Sen när var han så ivrig när det gäller nåt om skolan? Jag lägger mina saker i mitt skåp och går ut från skolan. Vi går tillsammans hem till mig. Jag låser upp dörren och kliver in. Han följer efter mig in. Jag tar av mina skor och hänger upp min jacka. Han gör likadant. Vi sätter oss vid köksbordet.
- Vad behöver du öva på då?
- Biologi. Jag nickar. Jag börjar förklara grunderna om det vi lärt oss, och till min förvåning, så lyssnar han.

- Okej jag tror nog det var allt för idag, säger jag. Marcus nickar.
- Kan vi inte fortsätta imorgon? Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag har träning.
- Vad då för träning? Jag rodnande lite.
- Balett. Han nickade och flinade lite.
- Skulle gärna vilja se dig i en tight balett dräkt.. Han biter sig läppen. Uhhh, weirdo.
- Ehh? Tyvärr, det får du inte.
- Finns det andra saker jag kan få se? Han har den där fuckboy rösten han brukar ha.
- Eww, nej. Baii Baii. Jag försöker putta honom ut. Han skrattar bara.
- Det är gulligt hur du tror att du kan klara min tyngd.
- Jag kan visst! Flytta då! Jag puttar honom ännu hårdare, och han snubblar till lite. Han skrattar ännu mer. Han ställer sig närmare mig. Han är ungefär en decimeter längre än mig. Jag ställer mig på tå och kollar in i hans ögon.
- Hejdåå. Han ler lite. Våra ansikten är väldigt nära. Fuck. Han försöker bara få mig i säng. Jag sliter blicken från hans vackra, bruna ögon.
- Hejdå, Brooklyn. Han tar på sina skor och går ut. Det kändes... Konstigt.