Jag ska rida ut i skogen nu. Det är mörkt, väldig, väldigt mörkt. Men jag har en pannlampa. Jag har satt den på min hjälm. Det är dimmigt.
Jag har ridit ut en bit i skogen och jag tycker att jag ser någon. En jättelång person säkert 5 meter lång. Personen är smal, väldigt smal. Jag blir rädd. Jag tittade bort. Det var säkert bara ett träd. Men när jag tittar dit igen är det ingen där. Då såg jag personen igen. Snett framför mig. Han står lutad mot ett träd. Min häst reagerar på det. Hon blir rädd och nervös. Han började röra på sig. Rakt emot mig. Då kom jag på det. När det var såhär dimmigt så kunde man läsa om folk som har gått ut i skogen själva när det var mörkt och försvunnit. Jag förstod även att imorgon kommer man att kunna läsa om en försvunnen tjej som red ut själv i skogen när det var mörkt.
