Motsatsernas möte

11. Dejten

Kommentera och rösta!

Hermione

Hermione lät ut ännu en  irriterad suck när ännu en hårlock vägrade att låta sig kammas ut. Hermione var i sovsalen och förberedd sig spänt inför dejten med Harry. Som hon höll på att komma försent till pågrund av den borst som hon kallade hår.
Med ena handen i ett stadigt grepp om locken och den andra om borsten försökte hon ännu en gång reda ut håret. Efter en lång stund varpå Hermiones tålamod testats upprepande gånger, gav hon tillsist upp. Det fick se ut som det ville. Kläderna hon hade på sig visade tydligt att hon inte hade ägnat hela förmiddagen åt att välja ut dem. Istället för att välja något klänning eller kjol som enbart skulle försämra hennes koordination ytligare, hade hon valt ett par svarta byxor med en vit blus. De flesta skulle nog påstå att Hermione såg ytterst ordinär ut. Verkan fulare eller vackrare. Sedan var det hennes hår som just idag verkade ha bestämt sig för att vara ännu ostyrigare än vanligt, och lagt sig som en gloria omkring hennes ansikte. Med ett irriterat läte satte hon upp det i en knut bak i nacken, som kändes lika stor som resten av hennes huvud. När hon tittade sig själv i spegeln för sjunde gången denna dagen, kunde hon äntligen se något resultat, hon undrade vad Harry skulle tycka. Men kanske brydde sig pojken som överlevde inte så mycket om utseendet utan mer om hur personen i fråga va. För en sak som var säker var att hon inte var vacker nog att enbart bli utbjuden på grund av sitt utseende. Hon lyfte ena handen till hårfästet och släpet lös några tunna lockar för att rama in ansiktet bättre. Med en blick på de gamla uret på väggen som visade "ett" började hon gå mot dörren till sovsalen. Precis när hon skulle dra ner handtaget och gå ut fastnade hennes blick på Ginnys sminkväska som låg på bordet. Ginny hade sagt många gånger att hon fick låna när hon ville... kanske detta var ett av de få tillfällena.

Klockan var kvart över ett när Hermione var färdig att gå. Hon var noga med att lägga tillbaka mascaran och ögonbryns färgen som hon lånat i sminkväskan. Med en sista blick i spegeln lämnade Hermione sovsalen för att leta upp sin dejt.

Korridorerna utanför elevhemmet var fyllde av glada röster som kom från de exalterade eleverna på grund av att det var helg.
Det kunde inte undgå Hermione att en hel del elever tystnade och tittade på henne med stor förvåning i blickarna när hon gick förbi. Blickarna fick henne att känna sig obekväm till mods. Hon var nästan påväg att strunta i dejtplanerna och gå tillbaka till sovsalen och plugga som hon vanligtvis gjorde på helgerna när hon hörde en maskulin röst ropa hennes namn från andra änden av korridoren. Hon vände sig snabbt om åt det hållet och såg Harry komma gående mot henne med ett stort leende på hans smala läppar.
"Där är du ju! Är du redo att gå?" Frågade han när han kommit fram till henne.
Hermione tvingade sig själv att le tillbaka trots allas blickar som var vända emot henne. "Ja, jag är redo att gå om du är det." Sa hon och tvingade ner orolighets klumparna i magen.
"Då så, den här vägen." Sa han och gjorde en gest mot samma väg som han nyss kommit ifrån. Han verkade helt obesvärad av all uppmärksamhet som nu var riktad mot de båda. Fast med närmare eftertanke hade
Harry Potter fått vänja sig vid all ofrivillig uppmärksamhet från och med hans födelse, vilket förklarade varför han knappt lade märke till det nu. Harrys blick vandrade nyfiket över henne. "Hermione du ser fantastisk ut." Sa han med en dämpad röst. ögonen var stora under de runda glasögonen. Hermione var tvungen att titta bort från hans förvånade ansikte för att inte börja skratta rätt ut. Harry var snäll och definitivt smart men ärlig var han inte. Harry verkade ha uppfattat hennes tvivelaktiga blick, vilket inte va så konstigt med tanke på att hon visste att hennes ansikte kunde läsas av som en öppen bok. Han gav henne varmt leende.
"Folk brukar säga till mig att man lätt kan se på mitt ansikte när jag ljuger." Han såg henne allvarligt i ögonen. "Tycker du det ser ut som att jag ljuger nu?" Sa han och fortsatte att titta henne rätt in i ögonen.
"Nej." Sa hon tyst och log lite mot honom.
"Folk brukar säga det till mig med." Sa hon sedan lite tystare. Hon vände bort blicken och fäste den på hennes skor, men hann uppfatta en varm glimt i Harrys ögon.

Efter att ha promenerat gatorna fram och tillbaka, och besökt alla butiker, hade de gått gått in på tre kvastar för att dricka honungs öl, för att sedan gå igenom alla butiker igen bara för att driva ut på tiden, hade Hermione kommet till förstått en del saker. För det första att Harry Potter kunde leva upp till sitt rykte fullt ut när det gällde att vara en gentleman. Han bar hennes kassar, betalade för allt de åt, höll uppe alla de dörrar de gick ut och in genom för henne och gjorde allt för att hon skulle må bra. Han var även mycket snäll och ödmjuk, och till Hermiones stora förtjusning även mycket smart, men på andra områden än var hon var. Medans Hermione var så kallat bok smart, var Harry mer mot de praktiska hållet. Han var bra på att handla snabbt i olika situationer och göra upp taktiker som Hermione kunde känna igen från de quidditch matcher hon sett.
För Hermione hade alltid böcker varit nyckeln till kunskaperna som hon hade. Därför var biblioteket de stället som Hermione oftast valde att tillbringade sina lediga kvällar. Harry var den första personen som Hermione träffat som lyckades göra bra ifrån sig utan att läsa nödvändigtvis mycket böcker. Även fast Harry och Hermione hade mycket gemensamt ihop kunde hon inte förneka att det var något med honom som fick henne att känna sig äcklad av tanken på att vara något mer en än vän med honom. Det kändes som att de var syskon på många olika sätt, och den känslan kunde inte Hermione komma ifrån.

De stenlagda gatorna hade täcks av ett tunt lager snö när Hermione och Harry kom ut ifrån den sista affären. Mörkret hade fallit och gatorna lystes nu upp av gatlyktorna som fanns på två raka sträckor på varsin sida om gatan. De skulle just vända tillbaka till Hogwarts när en snöboll plötsligt flög ut från en sidogata och träffade Harry hårt i sidan. Hermione drog förvånat efter andan.
"Är du okej, Harry?" Utropade hon med oro i rösten och lade en behandskad hand på hans ena axel. Mer hann hon inte göra förrän nästa snöboll kom. Den här gången träffade den Harrys andra sida.
"Aj!" Röt Harry och tryckte ena armen emot stället den träffat. Hermiones blick flackade mellan byggnaderna. Vem kunde det vara som kastade snöbollar på dem? Tänkte hon och rynkade på pannan i en eftertänksam grimas.
Plötsligt kom hon på att Harry hade träffas igen och kunde vara skadat. Hon smorde runt och böjde sug ner mot Harry som förtvivlat tryckte båda händerna mot sidorna.
"Snöbollarna måste varit förtrollade." Fick han fram under stor ansträngning.
Hermione drog fram sin trollstav från kappan och försökte söka igenom huvudet på läkningsformler.
"eh-vah-NESS-co" ropade hon och riktade staven mot Harrys ena sida för att sedan upprepa processen med staven riktad mot den andra sidan. Harry ansträngda andhämtning slutade tvärt. Han rätade upp sig och gav Hermione en tacksam blick. "Vad gjorde den?" frågade han lugnt. Hermione som förstod att han menade förtrollningen sa snabbt.
"Den får smärtan att avlägsna sig så fort som det går." Förklarade hon. Harry gav henne ett varmt leende. "Tack Hermione." Sa han varmt.
"Ingen orsak, Harry." Sa hon och besvarade hans leende.

Plötsligt hördes en kall maskulin röst bakom dem.
"Men är det inte Potty och besserwissern som är ute och går?" Frågade Malfoy och kom fram från sidogatan bakom den stora byggnaden. Hermione tog tag i Harrys arm och hade just tänkt att mana på honom att gå, när hon såg andra personer komma gående bakom Malfoy.
Draco Malfoy var i sällskap av tre andra personer, nämligen, Blaise, Crab och Goyle.
Malfoy flinade självsäkert mot dem.
"Det ser nästan ut som att den store Harry Potter är utelämnad åt oss tycker ni inte?" Frågade han och flinade bak mot sina vänner. Både Crab och Goyle nickade flinandes tillbaka men Blaise verkade hålla sig i utkanten.
"Och den bästa häxan av vår tid verkar ha slut på formler." fortsatte han och flinade mot Hermione med något svårtolkat i blicken.
Hermione som inte riktigt visste hur hon skulle reagera på Slytherin elevernas plötsliga närvaro, böjde sig ner för att plocka upp en näve snö som hon formade till en snöboll i händerna. Malfoy skulle precis säga någonting mer men avbröts hastigt av Hermiones snöboll som träffade honom rätt i ansiktet.

Då var nästa kapitel uppe!
Glöm inte att kommentera så kommer nästa kapitel ut så snart så möjligt!
Så tills nästa gång.