Glöm inte att kommentera!
Draco
Någonting kallt träffade Draco hårt i ansiktet. Det tvingade honom att svälja de förolämpningarna han hade tänkt säga till Granger och fick honom istället att spotta ut snö.
Någon hade kastat en snöboll på honom!
Hur vågade någon kasta en snöboll på Draco Malfoy, grubblar han samtidigt som han skakade av sig snön.
När han några ögonblick senare hade återhämtat sig från kastet tittade han upp med en hotfull blick som svävade mellan Potter och Granger. Han var övertygad om att det inte var Granger som hade kastat snöbollen på honom-hon skulle aldrig våga göra det. Dessutom var hon tillräckligt smart för att veta att de skulle bli förfärliga konsekvenser av en sådan handling. Därför stannade hans blick på Potter som såg lika förvånad ut som han själv. Granger däremot hade vikit sig dubbel av skratt och satt nu på alla fyra och skakade.
Dracos ansikte blev med ens ännu hotfullare, men även förvåning skymtade fram samtidigt som han började gå mot den skrattande flickan, som orsakats av snöbollen HON hade kastat på honom. När han närmade sig henne lade han märke till att hon var extremt röd i ansiktet som inte bara kunde ha orsakats av kylen. Hon hade tagit av sig vantarna och torkade bort något som liknade tårar från ögonen-som hade orsakats av skrattet."Granger, med tanke på det rykte och dina erfarenheter." Sa han och flinade åt minnet i klassrummet som hade ägt rum för några veckor sedan. "borde du veta att man inte ger sig på en Malfoy utan straff." Fortsatte han med en hård betoning straff. Han var förvånad när Granger fortsatte att skratta.
"Det verkar som att du behöver påminnas." Och med de orden samlade han upp en rejäl näve snö som han tryckte upp i hennes ansikte. Till en början försökte hon vrida bort huvudet från hans händer, men när hon märkte att det inte hjälpte lade hon sig på mage på snön och gömde ansiktet i händerna. Men det hindrade inte Draco som njöt av leken. Han kilade in armarna under Grangers och tryckte upp snö i hennes ansikte. Han skrattade åt sin seger, ända tills han kände en konstig smärta i handen och insåg att Granger hade bitit honom. I sin förvåning över att blivit biten lossade han sitt grepp om henne, Granger tog chansen och rullade iväg från honom och reste sig sedan på ostadiga ben. Draco stirrade på henne och lade märkte till en lekfullhet som glimmade till i de bruna ögonen. Crab, Goyle och Potter följde de kritiskt med blickarna. Blaise som stod en bit ifrån dem såg mest ut som han önskade att han var var som helst än där.
Dracos började gå mot Granger med snabba steg, hon såg på honom med en skrämd blick och snubblade bort från honom- försökte hitta en flyktväg. Hon fortsatte några meter till innan Crabb och Goyle ställde sig framför henne så att de blockerade vägen för henne.
Draco som var otroligt underhållen på grund av situationen flinade bara åt Grangers chockerade uppsyn. Han gick mot henne så att hon var fast mellan honom och Crab och Goyle.
Han kom så nära henne så att hans läppar vidrörde hennes ena öra.
"Det var du som ville leka, Granger." Sa han lågt i hennes öra innan han med ena handen bakom hennes huvud så att hon inte kunde ducka undan, tog den andra fylld med snö och mulade henne i ansiktet.Granger reagerade inte ens på snön. Draco såg ner på hennes snötäckta ansikte. Kinderna var helt röda på grund av vinterkylan, läpparna var nariga, men de bruna ögonen lyste. Det var då Draco Malfoy insåg att Hermione Granger var vacker. Hon var inte snygg, sexig eller söt. Hon var vacker på ett naturligt sätt som kunde jämföras med en exotisk blomma. En blick till i de där ögonen och han skulle förlora sig själv i dem.
Trots detta han fortfarande Draco Malfoy från en fullblodig familj, och den vackra flickan framför honom var fortfarande Hermione Granger som kom från en mugglar familj. Det gick inte att förändra. Så istället för att göra det som Draco helst av allt hade velat göra lade han omsorgsfullt mer snö på hennes ansikte.Under tiden Draco stått tyst och betraktat henne hade Granger stått alldeles stilla och tittat lika mycket på honom. Men när han bröt deras besynnerliga kontakt och återigen började mula henne med den kalla snön så försökte hon protestera.
"Harry!" Ropade hon och panik lyste upp hennes vackra ögon.
Potter som hade stått och iakttagit dem precis som de andra Slytherin eleverna hade gjort, reagerade genast när han hörde Grangers panikslagna rop. Han var påväg mot Draco och Hermione när han plötsligt stoppades av Goyle som högg tag i hans jacka bakifrån och höll honom tillbaka. Granger som verkade kämpa mellan olika känslor lyfte händerna som legat fastklistrad vid sidorna och försökte slå Draco överallt där hon kom åt. Det blev med ens mycket svårare för Draco att hålla kvar henne, eftersom att han försökte undvika slagen från flickan. Han svor lågt när Grangers hand träffade honom hårt på nyckelbenet, men lyckades ta ett stadigt tag om henne igen så att han nästan höll upp hela hennes kroppsvikt med sina egna armar. Granger som nu kämpade för allt hon var värd för att bli fri från hans grepp mottade då en hård spark mot Dracos fötter vilket ledde till att han tappade ballansen. Han föll ner på rygg med Granger över sig i den vita snön. En kort stund förflöt i tystnad varpå ingen av dem reagerade. Draco njöt av att känna hennes kropp så nära hans egna och att andas samma luft som henne. Men tillsist försvann stunden snabbt genom att Granger reste sig upp ifrån honom. En plötslig tomhet uppstod inom honom när han såg hur hon borstade bort snön från jackan och tog bort de hon kunde från ansiktet. För att sedan gå mot stället där hans två livvakter och Potter stod och gapade emot dem, med förvåning målad över deras rödflammande ansikten. Crab och Goyle lät de båda Gryffindor eleverna passera förbi utan vidare. Draco hade rest sig upp och höll på att ta bort all snö från hans jacka, skor och ansikte. När han gick mot dem stannade han framför dem med ett kyligt ansiktsuttryck och sa
"Inte ett ord om det här till någon." Han tittade inte bort från dem tills han var säker på att de hade förstått.Dem var precis påväg att gå tillbaka till slottet när Draco lade märke till att något eller rättare sagt någon fattades. Han vände sig om mot de stället de hade stått på och upptäckte att Blaise hade försvunnit. Han tittade ner på snön för att se några fotspår som kunde förklara i vilken riktning han hade gått med såg bara sina egna. Det hade snöat en del sedan de träffat Potter och Granger så alla spår förutom de nyaste hade täckts. Det var då det gick upp för Draco att Blaise förmodligen gått för en bra stund sedan. Troligtvis på grund av hans och Grangers "snölek". Han måste ha sett hur Draco såg på henne och hur Granger mot sin vilja hade sett på honom. Med en djup suck gick han in mellan hans kraftiga livvakter och började gå tillbaka mot skolan.
Av tusan olika tankar som for runt i huvudet var det bara en sak som han valde att fokusera på. "Det här kommer inte att bli lätt att lösa."Dags för kommentarer om ni gillar den här berättelsen och vill att jag ska fortsätta skriva...
YOU ARE READING
Motsatsernas möte
FanfictionHermione återvänder till Hogwarts skola för att fullgöra sin utbildning efter kriget. Men hon lägger snabbt märke till att saker och ting har förändrats. Hon har fortfarande kvar sina bästa vänner Ginny Weasley och Neville Longbottom men hon kan int...