Motsatsernas möte

13. Svartsjuka på Hogwarts

Behöver era åsikter så glöm inte att kommentera!

Blaise

"Ur vägen!" Röt Blaise när han mitt i sitt vredes utbrott försökte tränga sig förbi eleverna i korridoren. Folkmassor skingrade sig snabbt så att han kunde gå förbi. Alla elever och även lärare stannade upp runt omkring för att kasta förvånade blickar på Slytherin eleven- som annars brukade vara så lugn. Blaise skyndade fram och följde den breda stentrappan ner mot fängelsehålorna. Det var ovanligt tyst där nere för denna tiden.
Blaise gissade på att de flesta hade valt att tillbringa lördagen i Hogsmeade vilket passade honom utmärkt just då. Han skyndade i genom korridoren mot ingången som var en gammelmodig spegel som satt fast på stenväggen. Han lade handen på spegeln och viskade lösenordet som var "Ormen." Ett svagt klick hördes innan Slytherins uppehållsrum blev synligt i glaset. Med en långsam rörelse gled Blaise igenom glaset så att han befann sig på andra sidan spegeln och inne i Slytherins elevhem. Från insidan fungerade spegeln som ett fönster så att man kunde se korridoren utanför. Det var egentligen en mycket listig ingång tänkte han när han fortsatte in mot sin sovsal.  Den som kom utifrån skulle aldrig kunna lista ut ur spegeln fungerade om man inte kunde lösenordet.

Blaise hade försökt fokusera på onödigheter ända sedan han lämnat Hogsmeade för drygt en timme sedan. På så sätt hindrade han sig själv ifrån att handla utifrån sina känslor, som för tillfället var fyllda av mörka tankar. Allt pågrund av att hans vän inte kunde hålla tassarna borta från Hermione.
Han styrde stegen mot badrummet och skyndade sig in för att sedan smälla igen den efter sig. Han låste men nöjde sig inte med det utan envisades med att kasta en "Colloportus" besvärjelse på dörren så att ingen skulle komma in med hjälp av magi.
När han hade försäkrat sig om att dörren var låst kastade han även "silencio" formel över rummet så att ingen utanför skulle kunna höra vad som försiggick i rummet. När all säkerhets åtgärd var gjorda ställde han sig med böjd rygg över handfatet och andades högt och ostadigt. En Slytherin elev visar inte svaghet sa han tyst för att hindra tårarna att börja rinna.
Men sedan tänkte han tillbaka på Hermiones lekfulla leende som orsakats av Dracos flirtiga gester. Hans vän hade fått fram en sida som Blaise aldrig hade sett hos henne förut. Förutom med sina Gryffindor vänner då men det räknade han inte med. Han fortsatte att ge utlopp för sina känslor och lät tårarna rinna nerför kinderna samtidigt som han tänkte hatiska tankar mot Draco. Det var då han plötsligt fick syn på sin egen hysteriska spegelbild i badrumsspegeln. Ögonen som var alldeles röd svullna, underläppen som darrade lätt och håret som låg helt okammat på hans huvud. Vad gjorde den här flickan med honom egentligen? Hon fick honom att uppträda som en desperat idiot. En Slytherin elev hade mer värdighet än att gråta över någon. Dessutom hade Draco rätt, hon var bara en smutskalle.
Ilskan han känt mot Draco började plötsligt avta och kastades istället mot Hermione. Han skakade ännu mer nu men inte på grund av gråten utan ilskan som uppkom i hans bröst när han föreställde sig hennes ansikte. Det bruna lockiga håret, de stora bruna ögonen och ansiktet som förmedlade så mycket känslor.

En plötslig smärta uppstod i handen när han tittade mot den insåg han att den var alldeles blodig och full med glasskärvor. I sitt raseriutbrott hade han haft sönder spegeln som nu hade stora sprickor över sig.
Med en irriterad suck murade han, "Reparo." Så att glasbitarna fördes tillbaka upp mot sprickorna och tillbaka till sina respektive platser. När ytan var hel igen riktade han staven mot sin skadade hand. "Episkey." Blodet försvann snabbt precis som öppningen i skinnet. Blaise vände sig om mot badrumsdörren med en enda tanke i huvudet. "Hermione gjorde mig svag det är henne jag ska hämnas på inte Draco."

Nästa dag vaknade Blaise av en hög duns som fick hela golvet att skaka. Ljudet visade sig komma från Crab som hade trillat ur sängen i sömnen. När han vaknat till tillräckligt mycket drog han på sig en svart skjorta och ett par mörka byxor. Han lade lite hårgelé i sitt svara hår för att få lite fason på det innan han gick ner till uppehållsrummet för att vänta på Draco.
En kvart senare kom även Draco i samma svarta kläder.
"Godmorgon." hälsade Blaise artigt och förtjänade en ifrågasättande grimas från Draco. Inget ovanligt alltså, vilket innebar att Blaise hade lyckats hålla sin vän ovetande om hans känslor. De två killarna gick upp för stentrappan och kom upp till entrén utanför Stora salen. Ifrån den stora trappan kom plötsligt som på beställning Potter och bredvid honom gick Hermione med sitt lockiga hår uppsatt i en hög tofs på huvudet. De log mot varandra och pratade glatt om något Blaise med all säkerhet skulle finns som ointressant. Blaise lade märke till att de var alldeles ensamma vilket gjorde detta till ett utmärkt tillfälle att göra sitt första utagerande mot Hermione.

Blaise vände sig om mot Draco som också hade sett de två Gryffindor eleverna komma ner för trappan. Hans blick följde alla Hermiones rörelser med något svårtolkat i de gråa ögonen. "Ja, jag vet. Hon har pratat en hel del om dig." Sa Hermione och stötte retsamt till Potter i sidan. Potter rodnade lätt och viskade något i Hermiones öra som fick henne att vända sig om mot oss. När hon fick syn på Draco uppkom en lätt rodnad på hennes fräkniga kinder. Blaise vände sig om mot sin vän för att lägga märke till samma röda färg fanns på hans kinder. Utan att låtsas om det gick han fram emot Gryffindor eleverna.
"Nämen är det inte Potty och den lilla Smutskallen." Sa han och njöt av förvirringen som reflekterades i Hermiones ansikte. Draco hade också kommit fram och betraktade Blaise med förvåning och dämpad ilska. Han såg nästan ut som att han hade tänkt säga något med blev raskt stoppad av Hermione.
"Vad är det med dig Blaise?" Frågade hon med en osäker blick. Blaise var tvungen att bita ihop käkarna för att inte säga något riktigt dumt. Trodde hon verkligen att han var så dum att han skulle ha glömt bort gårdagens händelser.
"Inget är fel på mig, Granger." Sa han mörkt medveten om att han för första gången på länge kallade henne vid efternamn.
"Jag har bara insett vad det är för en äcklig smutskalle som jag har uppfört mig civilt kring sist tiden." Sa han och förvånades av hårdheten i sin egna röst. Draco harklade sig ljudligt bredvid honom.

"Kom igen Blaise, jag är hungrig!" Klagade han irriterat bredvid honom. Dracos blick var fäst på Hermione vars ansikte hade blivit vitt.
"Vad är det för fel på dig?" Utbrast hon plötsligt. "Jag trodde du var bättre än att springa runt och kalla andra för smutskalle." Sa hon häftigt och fick tillbaka lite av sin röda färg på kinderna. Draco såg ut att utkämpa en inre strid om han skulle springa fram och trösta Hermione eller om att skulle göra ett nytt försök med att avleda Blaise. Potter såg med ett visst medlidande på den brunhåriga flickan. Blaise som insåg att han hade varit tyst alldeles för länge flinade bara emot henne.
"Du har rätt. Jag trodde också jag var bättre än att umgås med äckliga små smutsskallar. Men en av dem är inte bara en ovanligt äcklig smutskalle utan också en besserwisser, vilket passade mig perfekt för några veckor sedan när du hjälpte mig i trolldomskonst." Sa han och pausade för att se hur hans ord påverkade henne.
"För att vara den smartaste häxan i vår tid måste jag säga att du är förvånansvärt lättlurad. Trodde du verkligen att jag en Slytherin elev frivilligt skulle spendera tid med dig en smutskalle om det inte vore för att mina betyg hängde på det?" Frågade han och höjde hånfullt på ögonbrynen. "Naturligt vis inte, Granger. Du har visat dig vara otroligt användbar med tanke på mina nya resultat i ämnet. McGonagall är mycket nöjd med mig." Tillade han retfullt. Och observerade hur hans ord krossade henne bit för bit.
"Din välvillighet har blivit dumdristighet! Du är patetiskt!" Skrek han och såg hur Hermione kämpade för att inte bryta ihop.

Det var då han kände hur ett hårt slag träffade honom i ansiktet och fick honom att falla baklänges ner på golvet. För ett ögonblick trodde han nästan att det var Potter som lyckats uppbåda denna kraft men insåg snabbt till hans stora förvåning att det var Draco.
Draco såg ner på honom där han låg med ren avsky i blicken.
"Nu gick du för långt." Sa han lågt men Blaise som hade känt Draco sen han var liten visste att han kämpade för att dölja raseriet i blicken.
Potter och Hermione såg förvånat på Draco. Blaise tyckte sig se ett litet leende skymta fram i Hermiones ansikte. Innan hon plötslig vände sig mot honom.
"Bra jobbat, Zabini. Du är en otroligt skicklig skådespelare och jag måste erkänna att du lurade mig totalt." Sa hon och mötte hans blick.
"Du fick mig att tro att vår vänskap var riktig och att jag kunde lita på dig, så att jag antar att du måste känna dig mycket nöjd med dig själv." Sa hon allvarligt.
"Hoppas du är lycklig nu när du kan berätta för resten ditt känslokalla elevhem om hur du lyckades få Hermione Granger att lita på dig." Sa hon och log kallt mot honom. Blaise låg bara kvar på golvet utan att veta vad han skulle säga. Detta hade tagit en helt annan vändning än vad han hade hoppats på.
Hermione vände sig mot Draco.
"Detta betyder verkligen inte att vi är vänner, men tack." Sa hon och log varmt mor honom. Draco kinder hann få en viss rosaktig färg, innan Hermione och Potter försvann in till stora salen.

Återigen ber jag er att kommentera! Nästa avsnitt bör vara uppe innan nästa helg så tills dess!