Motsatsernas möte

15. I hemlighet

Snälla kommentera!

Draco

Med en sista blick på den vackra flickan i sjukhussängen vände han sig om och skyndade ut ur sjukhus vingen. Han tittade på det guldfärgade uret på hans vänstra handled och såg att klockan visade fem. De ande eleverna och lärarna borde vara tillbaka på skolan när som helst nu tänkte han och snabbade på stegen. Ju mer avståndet ökade mellan honom och flickan i sjukhus vingen desto bättre, när alla de andra återvände. Draco hade vetat om utflykten som professor McGonagall hade anordnat i London. Utflykten som hon valde att kalla det var egentligen mer en möjlighet att skapa band mellan eleverna på de olika engelska magiska skolorna. Eleverna från Hogwarts och ett annat litet ställe som låg i närheten av Cambridge och en tredje skola som han aldrig hade hört om förut. Skulle träffas på ett hemligt ställe någonstans i mugglar delen av London. Där eleverna från de olika skolorna tillsammans skulle få tillbringa en dag och göra gemensamma aktiviteter som anordnades av trolldomsministeriet. Eftersom att Draco mycket snabbt hade bestämt sig för att han inte gå hade tidigt på måndags morgonen sökt upp behov-rummet där han suttit och chockerat sig själv genom att läsa. Han hade tillbringat större delen av förmiddagen där och hade hunnit läsa ut två tjocka böcker om tankeläsning när han plötsligt hörde snabba steg i korridoren utanför.
Detta överraskade honom totalt eftersom att han hade fått för sig att alla skulle följa med till London.

Han lämnade behov-rummet för att finna att korridoren utanför var alldeles mörklagd. Längst bort i den hade han plötsligt fått syn på Blaise, som var påväg runt hörnet med ett skarpt ljus från spetsen på hans trollstav. På grund av gårdagen då Blaise hade förolämpat Granger hårt, bestämde sig Draco för att undersöka vad hans vän höll på med. Därför använde han sin trollstav för att förstora hans svarta klädnad så att den täckte hela honom. Han trollade även fram en svart huva som han dolde ansiktet bakom, ifall han blev upptäckt. När han var klar smög han efter sin vän runt hörnet. Synen han såg från Bakom Blaises rygg fyllde honom med ett sådant raseri att han smällde till sin vän hårt i ansiktet. För några meter framför Blaise satt nämligen Granger hopkrupen mot väggen och darrade. När hon öppnade ögonen som hade varit hårt stängda.... Av rädsla? Mötte hon hans gråa ögon som var det enda som inte dolde sig bakom huvan.
Hennes bruna ögon lämnade inte hans förrän hon tillslut förlorade medvetandet. Draco skyndade sig då fram till hennes sida och smekte försiktigt hennes alldeles bleka kind innan han lyfte upp hennes lätta kropp. Han brydde sig inte om att kolla hur det var med Blaise som fortfarande låg utumlad på golvet efter smällen.

När det kommit fram till Sjukhusflygeln lade han ner henne på en av sängarna och drog över lakanet över Hermiones kalla kropp. Hon måste ha varit så rädd. Tänkte han och höll hennes hand. Så länge hon inte var medveten om hans underliga gest var ingen skada skedd tänkte han.
Draco satt på Hermiones sängkant i över två timmar. Han gick från att se på henne, stryka hennes hår och se på henne igen. Hans hand lämnade aldrig hennes.

Draco hade försökt att inte låta tankarna gå över på Hermione resten av det som återstod av dagen. Men på tisdagsmorgonen klarade han inte av det längre. Han hade ingen aning om hur det hade gått för henne efter att han hade lämnat henne. Draco hade konstaterat att hon var mycket utmattad och hade därför inte väckt henne. Med en hastig rörelse satte han sig upp i sängen och drog fingrarna genom hans blonda hår. När han hade klätt på sig och gjord resten av hans morgon rutiner började han gå ner mot stora salen.
Efter att han hade konstaterat att Hermione satt vid Gryffindor bordet drog han en djup suck av lättnad och smålog lite för sig själv, samtidigt som han föreställde sig hennes reaktion om hon hade varit vaken igår på sjukhusflygeln. Dracos tankar avbröts hastigt av den otroligt irriterande och gälla rösten från Pansy som gled ner bredvid honom.
"Du ser ovanligt het ut idag." Mumlade hon i hans öra och drog händerna över hans hårda bröstkorg. Draco försökte skaka av sig hennes händer så diskret så möjligt och grimaserade när han kände en söt och  mycket intensiv doft som kom från Panama parfym. Pansy som verkade tolka hans rörelse som ett godkännande kom ännu närmare honom och hennes och viskade söta onödiga saker i hans öra. Han kände hennes tunga följa linjen av hans käke innan hon pressade sina läppar mot honom. Tillsist fick Draco nog och reste sig hastigt upp och ignorerade Pansys blick som var full av besvikelse.
"Vi har lektion i försvar mot svartkonster nu." Sa han lugnt och gjorde en avfärdande gest mot Pansy. Han mötte sammanbitet hennes svikna blick. Varför kunde han inte lära sig hur han skulle hantera henne?
"Du vet hur mrs Wilder blir om vi kommer försent till en av hennes lektioner." Sa han och hoppades att han lät tillräckligt bra förklaring på hans avfärdande. Han behövde inte kasta mer en än blick på Pansy för att veta att hon hade gått på hans lama ursäkt. Hon hoppade upp från sin plats med ett brett flin på sina smala läppar.
"Vi är inte färdiga här, Draco." Sa hon och lyfte upp hans arm och lade den över hennes axlar.
Draco himlade med ögonen åt henne men orkade inte bry sig. Tillsammans med Crabbe och Goyle började de gå mot klassrummet.

När de kom fram var dem de tidiga. Draco lutade sig avslappnat mot väggen och njöt av att få ha sina armar fria igen. Det var då han hörde steg från andra änden av korridoren. Longbottom och Weasley gick sida vid sida skrattades åt något inlett Draco patetiskt skämt. Han var förvånad när han inte såg Granger bredvid dem. Det var inte förrän han såg henne komma en bit bakom sina vänner som han förstod att något var fel. Hermione gick med blicken fäst ner mot golvet som att hon skämdes. Hon verkade knappt våga titta mot de två andra Gryffindor elevernas håll utan fortsatte att se ner. Draco lyckades fånga hennes blick och höll kvar den utan att veta om han skulle våga le lite mot henne. Men rädslan för att bli påkommen tvingade honom att istället blänga mot henne fast han egentligen ville skänka henne det största leendet han kunde. Hermione tittade hastigt bort vilket gav Draco chansen att iaktta henne ännu mer uppifrån och ner. Han bestämde sig för att han skulle börja kalla henne Hermione från och med nu. Åtminstone i hans huvud. Hermione skruvade obekvämt på sig under hans blickar och mötte hans blick ett par upprepande gånger för att sedan hastigt titta ner och rodna.

Plötsligt ekade ett par välbekante steg mot golvet längst bort i korridoren. Draco kastade en förvånad och en halvt förfärad blick mot personen som var påväg mot deras klassrum. Hermione som också hade sett bar upp en blick av ren fruktan och pressade sig närmare väggen. Blaises kind var inte längre svullen efter Dracos slag från gårdagen däremot var hans blick ovanligt kylig när den gick mellan Draco och Hermione. Hans blick stannade tillsist på Hermione och betraktade henne med avsky målat i ansiktet. När Blaise började röra sig mot henne överraskade Draco sig själv med att själv ta ett steg i Hermiones riktning, i en beskyddande gest. Blaise som verkade förstå att det inte skulle vara ett smart drag att ställa till en scen just där och då backade tillbaka. Draco såg mot Hermione vars blick förmedlade både förvåning och tacksamhet. Men hon såg fortfarande orolig ut. Dracos ögon mötte hennes med en lugn blick och försökte genom den säga att hon inte behövde vara rädd, att han skulle skydda henne.
Hermione gav honom en förvirrad blick tillbaka och verkade fundera på samma sak som Draco gjorde. Varför skulle han skydda henne?

Anledningen till den mycket tidiga uppdatering är på grund av att jag kommit upp i 1000 läsare! Taaack. Kommentera och rösta gärna om ni vill ha snabba uppdateringar och gillar den här berättelsen.