Kapitel 5

170 4 3
                                    

OBS! Justin är inte känd i den här storyn!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*Justins perspektiv*

-Det har inget med dig att göra Justin! Sa hon lite surt. Vänta sa hon Justin?

-Hur vet du att jag heter Justin? Frågade jag fundersamt.

-Ehh... Hon såg nervös ut. Helt plötsligt började hon springa. Jag sprang efter hon och tog tag i hennes arm.

-Svara på min fråga. Sa jag till hon

-Du kommer inte ihåg mig eller hur? Sa hon tyst och kollade ned i golvet. Jag blev förvirrad.

-Det var det jag trodde sa hon medan hon lät en tår rinna ned på hennes kind.

Jag stod kvar och var förvirrad.

-Kan jag iallafall få veta ditt namn? Fågade jag henne

-Tess. Sa hon och sprang i väg.

Sedan slog det mig, de bruna lockiga håret och dom bruna glittriga ögonen. Jag letade efter Tess

men jag hittade hon inte. Jag gick runt och frågade folk om någon visste vart Tess bodde.

Jag hade frågat cirka 25 personer innan jag hittade en tjej som hette Anita som tydligen var hennes

rumskompis. Anita sa att Tess bodde i rum H7. Jag gick till mitt rum och tog ett papper och en penna.

*Tess perspektiv*

Jag satt på sängen och såg på en serie medan tårar rann ned på mina kinder.

Ni kanske tror att jag är en sån som gråter över alla saker. Men det är inte sant,

jag brukade aldrig gråta. Men jag blev otroligt sårad när min allra bästa vän inte kommer ihåg en.

Jag hörde att det knackade på dörren. Jag reste mig och tråkade bort tårarna och gick bort till

dörren och öppnade den. När jag öppnade dörren så var det ingen där bara ett papper. Jag tog upp

pappret och läste vad det stod. Jag är jätte ledsen för att jag inte märkte att det var du. Du såg så

annorlunda ut. Jag har aldrig slutat tänka på dig! Jag har saknat dig så!! Förlåter du mig? JA./ NEJ.

Jag fick genast ett leende på läpparna. Jag letade fram en penna och kryssade för "JA" sedan såg

jag att Justin hade skrivit vilket rum han bodde i. Jag tänkte skoja med han lite så jag suddade

krysset som stod över "JA" och kryssade istället i "NEJ". Jag sprang till Justins rum och knackade

på dörren. Jag la ned pappret och sprang och glömde mig så att jag fortfarande kunde se hans

ansiktsuttryck.

Jag saknar dig JustinDove le storie prendono vita. Scoprilo ora