Resan Jorden Runt

Kapitel 1: George och Harry

Kapitel 1: George och Harry

 

Det var en gång två fina mackor som var i ugnen, båda med ost, gurka och paprika, de stekte tillsammans där i ugnen och hade det mysigt i värmen. Hela deras framtid låg framför dem, de hade planerat allt. Sitt bröllop, sin smekmånad, när de skulle skaffa barn och hur de skulle dela sina liv med varandra. Allt i minsta detalj. Men då öppnades ugnen, en kylig bris från utsidan kom när deras vägg öppnades och en stekspade kom och lyfte upp en av mackorna, la den på en tallrik. Mackan ville till sin partner, sin sambo, de hade bara träffats för 10 minuter sedan, men de hade kemin att vara tillsammans för evigt, men nu lika snabbt som de träffades, splittrades dem. Men så kom stekspaden tillbaka och lyfte den andra mackan, åter var dem tillsammans igen. Men vad nu? En av mackorna lyftes upp av något stort som hade fem utstickande pinnar, fast de var mjuka. Aj!!! Mackan lyftes in i en grotta som stängdes igen och en bit av mackan försvann. 

 George hade haft en lång och hård vecka på kontoret. Han förtjänade dessa smörgåsar som han snabbt skrapat ihop utav dem resterna hans rumskompis lämnat kvar i kylskåpet efter att han flyttade ut för en månad sen. Som tur var hade inget av det hunnit bli gammalt, även om paprikan och gurkan hade börjat få lite färg. Men det var ingen fara tänkte George och tog en tugga till. Lägenheten var tom och lika så magen efter allt slit. Inte nog med att jobbet var slitsamt, precis utanför George hus så byggde dem om vägen. Men de vill inte dra ut på arbetet utan ville göra det så snabbt som möjligt, det vill säga, de jobbade dag och natt. (Jag vet inte om ni bott 1-2 meter ifrån en byggarbetsplats, det är inte heller något jag rekommenderar, men det låter ganska mycket.) Så utsliten och sömnbrist var väl inte någon vidare bra start på veckan.

  Då plötsligt kom en av byggarbetarna in genom dörren och sa med en kraftig stämma "Hörru, man skulle inte kunna få lite kaffe?" George tittade på byggarbetaren som precis kommit in genom dörren och George började undra vad han skulle göra åt saken. Han käkade upp de sista smulorna av de nygifta mackorna som gifte sig precis innan sin död. Han gick fram till dörren och pekade på caféet som låg på andra sidan gatan och sa simpelt "där". Men byggarbetaren tittade konstigt på George som om han inte förstod vad som föregick. "Vad pratar rù om?" sa byggarbetaren "Jag vill ha kaffe, e det så mycket begärt?" George insåg att det skulle bli en diskussion om vidare han skulle göra kaffe eller inte åt byggarbetaren. George gick mot köket och började koka kaffe. Han visste att han skulle förlora diskussionen, då hela sin 30-åriga levnadstid, hade han inte vunnit ett enda argumentation. Så han hade slutat försöka för länge sedan. Dessutom, om det skulle gå så långt att det skulle ta till fysiska argument, så skulle han vara chanslös. George var nämligen en tanig kille med kort ljusbrunt hår och hade inte mycket till muskler. Han var fortfarande kvar i 60-talet och trodde att Robert Zimmerman skulle ändra världen. Han hade påsar under ögonen och näsan lutade lite mot höger efter han senast var i en fysisk argumentation och bröt näsan(det är en ganska tråkig historia, får se om jag nämner den senare, som liten avstickare eller så.) Byggarbetaren där emot var nästan 20 cm längre än George, hade ett utseende som liknade Ken-dockan, med perfekta tänder, muskulös kropp och allmänt stilig. Sådan byggarbetare som kvinnor drömmer om helt enkelt. Byggarbetaren satte sig vid bordet och la upp sina fötter på det. Trotts sitt stiliga utseende, så var han en väldigt odräglig typ. "Utsökt kaffe, måste man erkänna" sa byggarbetaren när han smuttade av kaffet. "Var i hålan som du pekade på innan, jag var där igår, med de gör långt ifrån lika gott kaffe som du gör!". George visste inte om han skulle tacka eller be byggarbetaren att dricka upp sitt kaffe snabbt och lämna hans hem ifred. "Tack" sa George efter några sekunders betänketid. "Oj, jävlar, har ju glömt presentera mig, jag är Frank, jag jobbar med att renovera, som fjollorna säger, vägen här utanför, vet inte om du märkt det?" sa Frank. George tittade ut och såg hur uppenbart det var att han inte kunde ha undvikit att missa det. "Det har jag märkt, och mitt namn är George." sa George. Frank tittade sig omkring med ett leende som gjorde George beredd på vad som skulle komma härnäst. "Grymt plejs du har, är det trivsamt?" frågade Frank. "Det funkar väl" svarade George och hällde upp en till kopp kaffe till Frank, utan att tänka på det. "lite stort för en snubbe kanske?" sa Frank, George visste vad som skulle hända om han svarade ja, men han kunde inte låta bli. "Ja, det blir kanske lite tomt ibland." Frank sken upp och nästan skrek "skulle man inte kunna flytta in här då? Vi delar på hyran, du gör kaffe till mig och jag, jag har nära till min arbetsplats!" George var skeptisk mot det hela, men nog hade det varit skönt med någon att dela hyran med. Men göra kaffe? Han som var en temänniska, han hade börjat göra kaffe för 10 år sedan när han började jobba på kontoret. Inte till sig själv, han avskydde kaffe över allt annat, men han gjorde det till sina kollegor. För innan han blev en av de viktigaste personerna i företaget, "hjärnan bakom allt" som de brukade säga. Så var hans viktigaste uppgift att göra kaffe åt de andra. Det var visserligen fortfarande hans uppgift, men nu var skillnaden att han gjorde en massa pappersarbeten också. George var oerhört smart, men tyvärr ryggradslös, och gjorde allt vad folk sa till honom att göra. Mest för att han förlorade argumenten.