Klockan hade precis slagit ett och jag och min kompis skrattade fortfarande. Hans mamma låg o sov så det var svårt att hålla skrattet inne. Han hämtade två kalla glas oboj som vi sedan drack upp. Peter, som min väns namn var hade precis fått ett nytt spel i julklapp som vi självklart skulle spela!
Hej Fresten! Mitt namn är Tyra. Jag och Peter har känt varandra sedan början av 1:an och har alltid haft kul tillsammans.
Vi spelade länge och snart var klockan 3. Jag sa till Peter att jag snart ville sova, men det ville ju såklart inte han. Tiden gick ännu lite till och klockan var snart fyra på morgonen.
Peter hade somnat, men det var något speciellt med den natten.. Jag kände hur mycket jag längtade hem. Jag tog av mig kläderna och tömde fickorna. i låg inget mer än en tjuga och hemnycklar. Jag somnade tillslut..
Knack, knack, knack! Hör på fönsterrutan bredvid oss! Peter jag och hans mamma vaknade på ett kick. "Vad var det?!" frågade Peter flåsande. "Jag vet.." Hans mamma kommer in i rummet och frågade vad vi gjorde. Ingen fattade någonting. Anna, som hans mamma hette gav oss en ond blick och skylde på oss, vi sa såklart nej.
En stund gick och vi hörde inget mer. Sedan började jag höra Peters djupa andetag igen. Jag tänkte för mig själv vad det kunde ha varit. Vem går ens till någon mitt i natten och bankar på fönstren? Ju mer jag satte mig i tanken om vad det skulle kunna ha varit blev jag bara mer och mer skakig. Jag försökte sova men det var som att nånting drog, som en sorts dragningskraft? Jag ville hem det var allt jag kunde tänka på.
Tiden gick och jag fick ingen sömn. det enda som jag orkade göra var att lyssna efter det där ljudet igen, men inget hördes..
"Peter vakna, jag vill hem." "Det är mitt i natten?" Svarade Peter. "Jaja, det är ändå ingen ute!" svarade jag. Vi diskuterade en stund om jag skulle gå hem eller inte, jag bodde ju ändå bara några kvarter bort.
Tillslut kom vi fram till att han ville sova och jag ville hem, så hem fick jag gå. Vi tassade ut i hallen. jag satte på mig ytter kläderna och sa hejdå, sedan började jag traska..
Jag tänkte på det där förut och kollade ständigt bakåt. Det började snöa, mer än det någonsin gjort denna vinter! "Typiskt.." mumlade jag för mig själv. det snöade bara mer och mer och snart så jag inte ens vart jag skulle gå. Jag började tänka hemska tankar och vände mig nog om var tionde sekund.
Men när jag vände mig så såg jag som två glittrande snöflingor. Dom var ganska stora, men jag stannade inte för det. Jag fortsatte gå, och se normal ut. Jag var bara tolv så jag försökte gömma mig och se ut som en kille, ifall det var en pedofil. Dom två glittrande snöflingorna var fortfarande ca tio meter bort, precis som dom varit hela tiden. Jag fick det där obehaget och började små springa, jag ville ju bara hem?
Snart såg jag huset och det var då jag började kuta! Pulsen höjde sig och jag närmade mig långsamt närma mig grinden. Snöflingorna hade tagit in på mig och nu skilde det inte många meter! Jag öppnade grinden och sprang mot dörren. Och när jag äntligen stod där, kom jag på att nycklarna var kvar hos Peter. Nu stod jag öga mot öga, mot de själ-lösa flingorna. Plötsligt stannade allt, och mina ögon slöt sig långsamt..
Efter att tiden gick hade folk glömt av mig. Peters liv gick bra och allt var som vanligt igen. Men jag varnar dig. om du ser två stora glimrande ögon så är det han. Han som snor folks själar för att förstärka sin egen. Så om du träffar på honom, SPRING och lås allt!
// RÖSTAAA TACK! :D //Saga skriven av: Matilda.B
