Emma och Adam

Kapitel 9

~Adams Perspektiv~

Efter lektionen hade vi rast. Robban, Simon och jag gick ner till caféterian. Vi köpte en fralla och en dricka var. Vi satte oss ner vid ett bord och åt. Efter en liten stund kom Ally och några av hennes kompis.

- Kan vi prata  ensamma en liten stund storebrosan? Frågade hon fast på kinesiska. 

- Ja, klart! Svarade jag tillbaks på kinesiska. 

Simon och Robban kollade på oss konstigt. 

- Jag kommer snart! Sa jag till dom. Dom nickade och jag gick iväg med Ally.

Vi gick bort vid toaletterna. Vi hade bara gått en dag i vår nya skola och var inne på vår andra dag. Om nån hade varit elak mot henne så vet jag inte vad jag skulle gjort. Jag frågade vad som var fel på kinesiska så ingen annan som kunde höra skulle förstå. 

- En kille i min klass kallar mig saker. Hora, b*tch, p12a och säger att jag inte borde gå på den här skolan och massa. Svarade Ally tillbaka på kinesiska. 

Jag kollade på henne. 

- 他曾說過什麼回事呀？Frågade jag henne. Vilket betydde ''har han sagt något annat?''.'

- Han säger att jag inte hör hemma i Sverige. Att alla hatar mig och massa sån skit. Svarade hon tillbaka på kinesiska. 

- Vad heter han? Frågade jag henne.

- Marcus. 

Jag nickade. Jag frågade hur länge dom hade rast. Ally sa att dom började vid halv elva. Klockan var tjugo i tio. Och min lektion började nu. Simon och Robban gick fram till oss. Dom sa att Vår lektion började nu. Jag sa att jag inte kommer komma sent. Dom frågade varför. 

- För nån jävel kallar min lillasyster saker. Svarade jag med en arg ton i rösten.

- Vi går med dig. Sa Robban. Simon instämmde.

- Vad heter han? Frågade Simon.

- Marcus.

- Klass? Frågade Robban.

- 7a. Sa Ally.

- I vilken korridor? Frågade jag.

- I gul uppe. 

- Bra, då går vi. Sa Robban.

Vi gick upp för trapporna och vidare in till Ally's korridor. Ally gick där fram med sina kompisar. Jag, Robban och Simon gick bakom. När vi kom i hennes korridor kunde vi inte se någon men vi hörde en del röster. Vi gick vidare en bit in i korridoren. vi gick in i det stora rummet som alla korridorer hade. Där fanns det två småsoffor som tillsammans bildade en stor och sedan fanns det en massa bord och stolar. I soffan satt Ally's klass. Ally och hennes två kompisar gick och satte sig vid dom. Jag ställde mig fram för dom alla. 

- Vem av er är Marcus? Frågade jag argt. Jag kunde se hur rädda dom var. Ingen av dom svarade mig. 

- VEM är Marcus? Frågade jag igen. Den här gången lät jag ännu argare. En av killarna i lite halvlockigt hår kollade på mig. 

- Är du Marcus? Frågade jag och kollade på honom.

- Varför frågar du vem av oss som är Marcus? Frågade en av killarna.

- För att jag frågar. Jag vill veta vem Marcus är. Jag knöt mina nävar. Tanken på att nån hade kallat en av mina systrar något sånt fick mig att koka av ilska. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle tillåta det. 

Killen med det halvlockiga håret ställde sig upp. Han sa att det var han som var Marcus. Jag frågade vilket nummer hans skåp var. Han sa att hans skåp nummer var 10. Jag gick ut från det rummet och vidare till skåpen. Jag hörde hur alla ställde sig upp och gick efter mig. Jag sa till Marcus att visa mig hans skåp. Han gick fram till det och sa: