Fucked Up Life

• Kapitel 26 •

(Keith på bilden om ni kommer ihåg honom ;))

Aidens perspektiv

- I can't handle it, she kissed him. Säger jag och lägger ansiktet i mina händer. Jag är frustrerad och väldigt arg just nu. Men jag vet inte riktigt på vem eller vad. Det är svårt att vara arg på Ev och hon hade rätt de hon sa, jag har gjort saker jag med. Där kommer frustrationen in. 

- Don't blame her. Säger Keith som sätter sig i en fåtölj framför mig. Jag kollar upp på honom och han lyfter på ena ögonbrynet. Keith är väldigt smart för att vara ganska ung. Eller han är väldigt smart. Det är därför jag har med honom i mitt gäng dessutom så är han en utmärkt prickskytt. Och som alla här så har han ett ganska dåligt förflutet och inte har ingen i sin närhet som kan komma till skada och han skulle bry si, med andra ord. Han passar perfekt med oss.

- I know that. But I can't stand with the fact that he had his lips on her. It's so disgusting. Säger jag och nästan spyr av tanken.

- I know you can't, guess you just have to deal with it. Säger han och rycker på axlarna. Jag kollar på honom och skakar på huvudet. 

- I want to kill him. Säger jag och spänner näven. Tänker hur skönt det skulle varit att döda den lilla jäveln och problemet skulle vara löst. Putts väck med honom.

- Sorry to disappoint you but you can't do that Aiden. Säger Keith och jag kollar på honom som förstår vad jag menar med minen. 

- Because, one: Evelyn are going to fucking hate you after it, two: he maybe has some information about Austin that we need and three: he can maybe be useful for us, he's fast and don't hesitate. Säger han och jag nickar sakta och kliar mig i nacken. Han har ju faktiskt rätt. Han kanske kan ha något att säga om Austin, och då skulle det vara lite sorgligt om jag dödade honom. Men bara lite.

- You're right. Säger jag och ställer mig upp. Jag har en ursäkt att säga. Och tro inte att den är till Jason, jag ångrar inte det. Den kommer vara till Ev, det förtjänar hon.

- I'm always right, mate. Säger Keith och jag bara skrattar smått och börjar gå mot rummet där Ev ligger i. Vårt provisoriska sjukrum.

Jag ställer mig i dörröppning men säger ingenting. Jason sitter där bredvid henne och pratar. Usch, just nu skulle jag gladeligen dödat honom. Utan ånger. Men jag kan inte, som sagt.

- Ev? Säger jag och de båda kollar upp på mig. Jason har en kall min men Ev har en liten mjukare. 

- Can I talk to you? Alone? Säger jag och hon kollar på Jason sedan på mig. Han ställer sig upp och börjar gå mot mig.

- Don't think I'm okey with you hanging out with her. Säger jag när jag tagit tag i hans arm och lutat huvudet mot hans öra. Han bara kollar på mig och flinar sen.

- Don't think I care about what you say. Säger han mot mig och rycker sig ur mitt grepp och går ut ur rummet. Jag vänder mig mot Evelyn som himlar mot mig, antingen åt mig för den delen med.

- So? Säger hon med sina mjuka röst och rätar upp sig en aning i sängen och följer mig med blicken när jag går och sätter mig bredvid henne i sängen.

- So, I been thinking. You're right. Ive done many bad thing and this is like the first bad thing you've done to me. So I'm sorry for everything love. For hitting you, for sleeping with another girl and for screaming at you. I love you so much and you mean so much for me. Säger jag mjukt och hon ler försiktigt åt mig. Men blir allvarlig sen.

- Apology accepted. I know what I put myself in when I fell in love with you and I... I can't think of a world without you. Even when you put me through hell. Säger hon och skrattar löst i slutet. Jag ler också och tar tag i hennes hand. Sedan böjer jag mig fram och kysser hennes panna. Osäker om jag får kyssa henne på riktigt. 

- Kiss me. Säger hon och jag ler och kysser henne hårt på munnen. Som alltid får det mig att bli knäsvag. För henne, mitt allt.

Jag lägger mig bredvid henne och håller om henne. Sen ligger vi så ett tag, bara tar det lugnt och njuter av att vi faktiskt inte bråkar längre. Det är skönt att bara kunna ligga så. Inte ofta det händer.

- I love you. Säger jag öppet och hon gosar in sig och kysser mig på bröstkorgen. 

- I love you too. Säger hon och jag blundar. Snart somnar jag och samma gör Ev.

>>>>>

Både jag och Ev vaknar av en stor smäll. Sedan hör jag någon springa mot rummet vi är i. Vad är det som hänt nu då? Keith kommer springandes in i rummet andfådd och både jag och Ev kollar konstigt på honom medan vi hör ett skott. Ett högt skott.

- We have company. Säger Keith och jag svär tyst.

Austin är här.

----------------

Hej på er! Inte det längsta kapitlet kanske men hoppas ni gillade det iaf så ses vi! Puss och kram E<3