Någon som du | Hov1

Kapitel 9 - Follow request

Adrian stannar bilen och fort öppnar jag dörren och sätter mig i baksätet.

"Hej Nicole!" Säger Hugo glatt och kollar bak på mig med ett leende. Såhär glad har han nog aldrig varit förut för att se mig.
Jag lyfter på ena ögonbrynet lite frågandes samtidigt som jag knäpper bältet.
"Han är bara glad för att han fick ligga igår." Säger Adrian frustrerat och kör ut från parkeringen.
"Det förklarar saken." Säger jag och ett leende formas på mina läppar.
"Ey jag får ligg jättelätt, men det här var så mycket mer än bara ett ligg. Jag kände liksom en connection med henne och-"
"Skärp dig nu för fan." Avbryter Adrian honom och jag kan inte låta bli att skratta.
"Hörde att du tydligen har känslor för någon Adrian." Jag säger det mer ställt som en fråga. Nu när vi ändå pratar om gårdagen kan vi ändå fortsätta.
"Vad snackar du om?" Frågar han förvånad och möter min blick i backspegeln. Han verkar inte förstå vad jag pratar om.
"Du sa det till Belle igår." Han fattar vad jag pratar om nu, det ser jag på hans ansiktsuttryck.
"Ljög för att få bort henne." Svarar han men jag märker på honom att det är något han döljer. Varför säger han bara inte som det är? Trodde vi berättade allt för varandra men tydligen inte. Kanske inte är något han vill prata om när Hugo är med. Hoppas iallafall att det är så.
"Vart tog du vägen igår förresten?"
Jag får genast tillbakablickar från gårdagen när Hugo ställer frågan, och klumpen i magen kommer fram där den var förut. Fan. Gårdagen kanske inte var det bästa samtalsämnet just nu ändå.
"Åkte hem." Lögn. Jag tittar ut genom fönstret i hopp om att dom inte ska se på mig att jag ljuger.
Jag vet att Hugo inte kommer märka något men Adrian brukar vara bra på att lägga märke till när jag talar sanning eller inte. Nackdelen med att man känt varandra så länge.

Vill egentligen inte ljuga om det men vill inte berätta ännu.
Dels för att jag inte minns något och jag vet att dom kommer fråga saker, men också för att jag skäms. Jag måste ta reda på själv först vad som hände innan jag kan berätta det för någon annan.
"Sa ju att hon drog hem." Säger Hugo och kollar på Adrian som ser tveksam ut.

Hugo sitter och pratar på om tjejen han träffade igår och jag kan inte sluta lägga märke till att det är något konstigt med Adrian idag. Vet inte vad det är med honom men han säger inte mycket iallafall, utan sitter mest och nickar när Hugo pratar. Han verkar bekymrad över något.

Adrian parkerar framför mitt hus och efter jag låst upp dörren går vi alla in. Klockan är snart åtta och min mage kurrar till något enormt. Kan ju bero på att jag inte ätit något på hela dan.
"Nån som är hungrig." Säger Adrian och ler lite men ser på hans ögon att han inte ser speciellt road ut.
"Movietime!" Ropar Hugo och kastar sig i soffan.
"Ska vi beställa pizza?" Frågar jag och Adrian nickar samtidigt som Hugo ropar ja från vardagsrummet.
Jag går in i vardagsrummet och sätter mig i soffan vilket Adrian också gör. Drar sedan upp mobilen ur fickan och slår in numret till pizzerian.

FREDAG
När jag vaknar visar klockan fem över tolv. Jag sträcker på mig och gäspar innan jag reser mig och tar på mig ett par mjukisshorts och ett matchande linne.
Resten av kvällen igår satt vi bara och kollade på massa filmer och efter dom drog hem somnade jag nästan direkt. Var skönt att sova ut och slippa vakna av ljudet från klockan. Adrian hade gett mig en stel hejdå kram igår vilket nästan gjorde mig lite irriterad. Fattar verkligen inte vad det är med honom.
Ska prata med honom idag för annars kommer jag fortsätta gå runt och tänka på det vilket är väldigt frustrerande.

Jag halvspringer ner till trappan och in till köket för att ta fram en skål med yoghurt som jag snabbt slänger i mig. Sitter och bläddrar i en tidning som ligger på bordet när mobilen plingar till. Jag sträcker mig efter den och ser att det är en notis från instagram.
Dante Lindhe har skickat en följförfrågan. Ett leende kryper fram på mina läppar men försvinner fort när jag tänker på att jag drog från honom utan att säga något. Han borde väl tycka jag är konstig som gör så, men annars hade han väl inte skickat en förfrågan? Jag vet inte. Jag suckar lätt för mig själv. Måste jag tänka så jävla mycket hela tiden.
Jag går in på hans profil som visar att han har runt 30 tusen följare, lite skillnad mot mig som endast har runt 2 tusen. Jag bläddrar igenom hans bilder som består av bland annat när han uppträder och scrollar sedan upp igen och trycker på följ innan jag går in och accar honom. Lägger märke till att han endast följer 15 stycken och en av dom är jag.
Ett leende kryper fram på mina läppar igen och den här gången försvinner det inte.
————————————————————————
Så så så så såååååå ledsen för ett långt jävla uppehåll :(((((( Men helt ärligt så kom livet i vägen..... ://// Men nu är jag back on track och ni kan förvänta er kapitel då och då, jippi!!
Hoppas att ni gillade detta och om ni orkar kan ni ju alltid lämna en like eller kommentar ;*
BTW; SÅG NU ATT NOVELLEN HAR TUSEN VISNINGAR VILKET ÄR SUPERROLIGT!!! TACK!!<333